Karl för sin traktor

På Uppsala Nya Tidning finns Håkan Holmberg, som ingår i Ledarredaktionen och även är politisk chefredaktör.[1]
Nu är inte Håkan Holmberg vem som helst, utan var en av de handplockade när Per Ahlmark sjösatte Svenska Kommittén mot antisemitism, SKMA, under tidigt 1980-tal.
(Israel hade under dåvarande högerregering skämt ut sig så till den milda grad att det var fullständigt omöjligt för svenska Isarelvänner att försvara landets agerande på ett rationellt sätt.)

SKMA, en gruppering vars största och enda uppgift är att hitta ”antisemitism” hos personer som kritiserat Israel och uttrycker sitt stöd för palestinierna.
Strategien är att oavsett hur saklig och korrekt den kritik som riktas mot Israels ockupation och behandling av palestinierna – så ska personen som framförde kritiken ifrågasättas och nagelfaras.

Påfallande ofta ägnar man sig åt glidande, insinuanta och ”guilty by association” – resonemang som hamnar slutsatsen att personen ifråga egentligen inte alls bryr sig om palestiniernas väl och ve, utan styrs av någon form av aversion och agg mot judar och/eller den judiska staten Israel.
Sedan avkrävs personen ett offentligt ”avståndstagande” eller tillskrivs en ”problematisk syn”, eller har begått ”ett övertramp”…

Att unge Karl Rydå på Ledarredaktionen i det avseendet sannerligen haft en god mentor i Holmberg, har man noterat.
Men om man som SKMA och deras band av ledarskribenter och vänner på den företrädesvis liberala delen av mediesfären – ska bedriva klappjakt – så behöver man ha något reellt att komma med, än insinuant skitsnack.

När Reepalu nämner ”israelisk lobby” är det sannerligen inte något ”övertramp” även om Rydå vill påskina det, eftersom det faktiskt existerar en israelisk lobby.
När Rydå dessutom sitter i samma Ledarredaktion som ovan nämnda Håkan Holmberg, blir påståendet enbart löjligt…

Sedan infinner sig de obligatoriska glidningarna ”… som motarbetar [Reepalu]”. (Min fetning)
I en normal läsning så innebär ordet motarbeta - att man arbetar mot någons mål eller syfte.
Talande nog så ger inte Rydå några som helst exempel på vilka punkter Reepalu har ”motarbetats” av den ”israeliska lobbyn”. Förklaringen är enkel - påståendet saknar helt grund.
Det Reepalu däremot påpekat är att många pro-israeliska grupperingar, medvetet misstolkar honom. (”… som inte är intresserade av vad jag säger och vad jag tycker utan däremot vill tillskriva mig massor utav av uppfattningar.”)

Rydå fortsätter ”den begreppsvärlden där [den israeliska lobbyn] hör hemma, är någonting som Ilmar Reepalu verkligen borde distansera sig ifrån. Sådan[a] begrepp brukas av grupper som antingen inte kan eller vill göra åtskillnad mellan Israel som stat och enskilda judar.”

Alltså, om man som Reepalu känner sig hotad och misstolkad av högst reella israelvänliga lobbygrupperingar – då har han inte ens rätt att påtala detta, utan ska även då förvanskas och i slutändan buntas ihop med antisemiter som tror på idén om en judisk världskonspiration.

Noterbart är att attackerna på Reepalu sammanfaller. Samma dag som Uppsala Nya Tidning skriver detta, 3 mars, så har Henrik Bachner (också SKMA associerad) en liknade dräpa i Sydsvenskan.

Som synes är den israeliska lobbyn inte något fantasifoster – utan kännetecknas av doften som man sprider. En lukt som de flesta förknippar med traktorer och gödselspridning.

Vårbruket har börjat tidigt i Uppsala.


Uppdatering kl 15.15
Nu har då även Judiska församlingen återigen kritiserat Ilmar Reepalu - för att han offentligt har tagit upp att kritiken mot honom till största delen kommer från grupperingar och personer som är att betrakta som den svenska Israellobbyn.
Så får man nämligen inte säga, eftersom det kan användas av ”antisemitiska krafter, som hävdar att det är judarna som äger makten i medierna".

Visst är det hjärtskärande trovärdigt att se hur Judiska Församlingen i Malmö är så angelägna att människor inte ska misstolkas, och att deras uttalanden ska användas av illvilliga krafter…