Dagens must read....

Dagens must read kommer från Gideon Levy

Why can we talk to Hamas about Shalit, but not peace?

”Why is it permissible to talk to Hamas about the fate of one captive soldier and another several hundred prisoners, but forbidden to talk to them about the fate of two nations?

Never has Israeli logic been so distorted.

“When Israel recognized its mistakes, for which 1.5 million residents of Gaza are still paying with their bodies and souls, Israel turned to the only just and effective means: diplomatic negotiations.

Yes, we are conducting what we are denying to ourselves: negotiations with Hamas - and the sky hasn't fallen. Whether direct or indirect, there are talks; whether or not we recognize Hamas, there are negotiations. For us, as usual, the method that should come first waits for last. Only after we try all the rest - killing and destruction, war and starvation - do we turn to the direct route: negotiations. That's how it was with Egypt, and that's how it was with the Palestine Liberation Organization.”

“There is no need to ask for recognition as negotiating partners - we have already recognized Hamas and it has recognized us. Israel must remove the criminal siege against Gaza and call on the international community to remove the boycott against Hamas, which was imposed under Israel's leadership. Enough of international diplomats and statesmen afraid to speak to the organization's representatives for fear that Israel will take action against them. We forbid the French foreign minister and all the world's statesmen from speaking to Hamas, and yet we yearn for the services of the German mediator, who talks to the group. Why?”

Tänk om det fanns fler lika pragmatiska och klarsynta israeler som Gideon Levy – tänk vad mycket lidande och människoliv det sparat.

Ett värdigt firande

På 20-årsdagen av att Berlinmuren föll, firar palestinierna på ett värdigt sätt – man river delar av den israeliska.

Det som framför allt är graverande är murens sträckningen, och just därför är den förklarad olaglig av det högsta existerande juridiska organet –International Court of Justice.

Värt att notera är att om det i Israel fanns någon genuin fredsönskan, så hade man haft möjligheterna att bygga muren fullt lagligt, men istället valde man att placera den till största delen på palestiniernas mark.

Visst är det ödets ironi att allt det som israeliska företrädare kräver av Hamas i Gaza i form av erkännande och dylikt - för att ”fredsprocessen” ska upptas - har Mahmoud Abbas Fatah:s ledare på Västbanken sedan länge gjort.
Som tack snor man helt skamlöst marken för palestinierna.

Om Genèveinitiativet

Helena Cobban gör en liten genomgång av Genèveinitiativets plus och minus.

Ett framtida fredsfördrag kommer nog att se ut något på detta sätt, med varje del minutiöst beskrivet och reglerat.
Djävulen lurar i detaljerna och man minns Osloavtalet, vars mål var att Israel skulle lämna de ockuperade områdena – i israeliska ögon istället blev startskottet för ett frenetisk bosättningsbyggande – vilket i slutändan fördubblade bosättarna på de ockuperade områdena.
Så mycket för den israeliska fredsviljan.

I Färdplanen från 2003 åläggs Israel att omgående stoppa allt byggande – vilket ignorerades och idag är man helt öppen med vad som sker.

Tyvärr förefaller det som mest troligt att Israel kommer att tvingas till en underskrift i ett framtida fredsavtal, och vägen dit kommer garanterat att kantas av Israeliska utspel om antisemitism, Judehat & och statens undergång, Fan och hans moster.

Tänk på den gamla goda tiden, när det israeliska ledare förklarade att man ”endast ville leva i fred”, men den ambitionen har tydligen försvunnit längs vägen...

Ett klassiskt försvar...

Idag rapporterar Jerusalem Post att man från israeliska militärens håll försöker få europeiska stater att fråga om lov innan man arresterar och ställer presumtiva israeliska krigsförbrytare inför rätta.

Israeliska ledargarnityret har i snart ett år hävdat att det överhuvudtaget inte begicks några som helst krigsförbrytelser i Gaza – med "världens mest moraliska armé" borde man välkomna rättegångar som nu kommer bevisa att man inte är en skock lögnhalsar och ynkryggar. För man har väl inte blåljugit?


Fråga om lov, allvarligt talat....
På samma sätt som gubbstrutten Shimon ”mockery of history” Peres frågade de italienska myndigheterna om lov innan man kidnappade Vanunu i Rom 1986, eller de argentinska när David Ben-Gurion likaledes kidnappade Adolf Eichmann, 1960. Som om staten Israel någonsinn frågar om lov rörande någonting.

Frågade man om lov innan man startade ett fullständigt onödigt blodbadet i Gaza, som i Goldstone-rapporten karaktäriserade som ett anfall direkt riktat mot en instängd och försvarslös befolkning?

Men det är precis som vanligt – en bedömmningsgrund för omvärlden, en helt annan för den judiska staten.

The Goldstone Report seems to have created legitimacy to chase after us," Kadima MK Nachman Shai said. "We need to be sure that the people who followed orders and served this country are safe and protected."

Visst är dubbelmoralen och historielösheten fullständigt sagolik – jag trodde att ursäkter och bortförklaringar av typen ”jag lydde bara order och mitt land...” för evigt var bannlysta i judiska staten Israel.

Var det så svårt?

Råkar snubblar över Eric Goesta Roséns kommentar om hela Boström/Aftonbladet kalabaliken.

Erik skriver precis vad jag förväntat mig att många andra bättre betalda journalister/krönikörer på åtskilliga större tidningar borde ha gjort.

Istället har man blundat kraftigt och tävlat om att överträffa varandra i politiskt korrekthet, där man antingen förfasat sig, dragit för stora växlar eller försökt plocka löjligt uppförstorade - och uppenbara - politiska poänger på historien.

Erik visar väl att Less is more.

I huvudet på Jonathan Leman

Så drog Jonathan Leman sina konspirationsteorier ett varv för mycket i - "Förfalskning för en internationell publik"
Lemans sätt att använda texten är tämligen avslöjande – det handlar inte ett dugg om vad texten säger, utan vad den går att användas till.

Å ena stunden läser han inte alls vad som faktiskt står i artikeln för att i nästa stund vända på steken och väga varje stavelse på guldvåg i jakten på "signalord"– allt efter vad som situationen kräver.

Först så ägnar han sig åt en synnerligen selektiv läsning av vad Boström faktisk säger, och hittar påstådda kopplingar till medeltida vidskepelse. Kopplingar som endast består av egna associationer och samband som endast existerar i hans egen föreställningsvärld.


Så lägger Aftonbladet (oerhört naivt) ut en tafflig engelska översättning av artikeln – då hittar Leman plötsligt läsglasögonen och granskar varje stavelse under lupp - hittar marginella skillnader, och gör ett fint teaterstycke om att Aftonbladet översättning till engelska skulle göra någon större skillnad i sak – sensation, en cover-up.
Naturligtvis så jublar den sedvanliga lilla hejaklacken i publiken, pajas-Svansbo, Magnus Sandelin och Wibergskan.
[Edit 090906. Charlotte Wiberg har inte kommenterat Åsa Linderborgs utbildning – däremot har hon i samma postning rekommenderat och länkat till en annan SKMA associerad blogg som gör det.]


Intressant nog visade det sig att det saknades rågång mellan pro-israeliska opinionsbildare och ledarredaktionerna på diverse liberala tidningar 1 2, ifall någon skulle ha missat det tidigare.
På Uppsala Nya Tidning sitter ju Håkan Holmberg ex SKMA, som politisk redaktör...

Jonathans fantastiska scoop består i att man i den engelska översättningen inte nämner passagen "rabbiner, folkvalda och betrodda tjänstemän hade i åratal sysslat med pengatvätt och illegal organhandel"
Varpå Leman triumferande utbrister; "…genom översättningen har centrala delar av textens problematiska innehåll friserats."
"I den engelska översättningen tonar man ner/nämner inte den etniska/religiösa tillhörigheten. Ordet "rabbin" är ju ett ganska starkt signalord i sammanhanget".

Jasså minsann – en given följdfråga är naturligtvis varför inte Leman då initialt slog ner på "de centrala delarna av textens problematiska innehåll" och istället valde att köra antisemitvalsen, och nu i efterhand kommer dragandes med andra teorier?

Dessutom, när man läser artikeln så ser man att den "etniska/religiösa tillhörigheten" inte överhuvudtaget är viktigt för kontexten.
Artikeln pekar inte ut Rosenbaum som "jude", inte heller så nämner texten explicit att Rosenbaum är "rabbin" eftersom det i sammanhanget saknar relevans.
Kopplingen består i vad Rosenbaum själv säger – inte vad han är.


Den påstådda fokusen på etnicitet är någonting Leman själv hittar på - Rosenbaum kan precis lika gärna vara tjänsteman eller folkvald, eftersom den judiska befolkningen i New York uppgår till ca 1,9 miljoner personer.
("I den svenska versionen lyfter Boström/Aftonbladet fram att det i USA handlar om rabbiner, dvs amerikanska judar")


Anledningen till Lemans konstiga påstående visar sig längre ner i texten; "I den engelska översättningen tonar man ner/nämner inte den etniska/religiösa tillhörigheten. Ordet "rabbin" är ju ett ganska starkt signalord i sammanhanget".
Det hela handlar sålunda att överdriva betydelsen av att ordet "rabbin" tagits bort. Något som vi redan sett inte spelar någon roll…


Avslutningsklämmen är ändå bäst;
Först skapar Leman en anklagelse mot Aftonbladet i och med han hävdar att texten tvättats – för att sedan utifrån sitt eget påstående hävda att tvättningen likväl var så dålig att den ändå inte ändrade något i sak.

Frågan är om det verkligen ens har förekommit något försök att tvätta texten - eller om det hela bara är något som utspelar sig i huvudet på Jonathan Leman

Dagens citat - tänk som en antisemit!

Det är pinsamt att inte svenska Palestinaktivister känner igen lögnerna och fördomarna.

Magnus "Extremister" Sandelin går från klarhet till klarhet.

Inte nog med att Donald Boströms text är klinskt ren från medeltida antisemitiska anspelningar,vilket Sandelin ändå hittar - nu ska vi som inte tänker antisemitiskt anklagas för att vi borde det.

Jag som trodde att problemet var att för många människor trodde och tänkte saker som var antisemitiska, inte för få...

Gamla antisemitiska myter avfärdade

Som tidigare noterat är inte kopplingen mellan Donald Boström text och gamla antisemitiska myter på något sätt bevisad eller verifierad.
Istället har texten och anklagelserna lagts ut i form av det räcker med att antyda, eller att det är underförstått - för mer än så behövs inte för att väcka den slumrande antisemitismen hos läsaren.

Att vi själva dessutom inte är medvetna om detta, beror på att vi svenskar är så antisemitiska att vi inte ser det själva - för det är en del av våran kultur.
Sug på den – ord och inga visor…

Senast i raden är Jonathan Leman och Charlotte Wiberg på Newsmill;
”… bilden Boström suggererar fram påminner om de myter om blodtörst och ritualmord som genom historien riktats mot judar”, ”…det handlar om gamla myter djupt försänkta i vår kultur, och att dessa rotats och spridits just på det sätt Boström gör, genom att binda samman mer eller mindre relevanta fakta med fantasier, lögner och lösa rykten”

När man läser lite om det här med ”Blood –libel” så får man det förklarat att myten ”judar - använder - människoblod- till- att- baka – bröd”, egentligen är en variant av myten ”judarna – mördade - Jesus ”– en skröna som har sitt ursprung i kristendomen på medeltiden, då judar inte existerade i Sverige. Verkliga judar flyttade inte till Sverige förrän i slutet av 1700-talet.


Nåväl, intressant nog så gjordes det en större undersökning i frågan för ca 3 år sedan, författaren var ingen mindre än Henrik Bachner.
Undersökningen blev sedermera kritiserad och sågad – med all rätt – för att vara oklar och insinuerande vilket säkerligen gav fler utslag av påstådd antisemitism - rapporten hävdade sensationellt att ”41 % i Sverige var fördomsfulla mot judar”.

I undersökningen passade man dock på att fråga folk vad man tyckte om ”bloodlibel”, då folk fick ta ställning till påståendet "Judarna korsfäste Kristus och deras lidande är ett straff för detta brott".

60 %, sa - Det stämmer inte alls, 12 % svarade att det stämmer ganska dåligt - över 70 % tog alltså avstånd.
Endast 1,7 % menade att det stämmer på pricken och 2 % att det stämmer ganska bra. 25 % var osäkra.

I ett europeiskt perspektiv där snittet på folk som instämmer i påståendet ligger på 20 % - Danmark 22 % - ligger Sverige väldigt lågt med sina 3,7 %.

Detta lämnar oss med i situationen att vi har en artikel - Boströms – som inte gör några kopplingar till ”bloodlibel”, samtidigt som vi har en undersökning som visar att folk som förmodas läsa alstret varken begriper eller tror på underförstådd ”bloodlibel” mot judar.
Med andra ord så finns det inget som stöder anklagelserna som slungas mot Boström text.

Är det inte dags att dra strecket i hetsen mot Boström nu?