Hans viktigaste tal

Idag kommer Benjamin Netanyahu att hålla sitt livs viktigaste tal.
Han har genom Barak Obamas tal i Kairo i praktiken blivit ställd mot väggen.

Är du för fred eller är du för bosättningar, har Amerikas president frågat Israels premiärminister.
På den frågan finns egentligen bara ett ja eller nej - antingen eller.

Man kan ju bara påminna sig de interna striderna i Likud som fick Ariel Sharon att bilda sitt nya parti, Kadima 2005.
Spörsmålet då var att Sharon ville lämna Gaza, och koncentrera sig på att kolonisera Västbanken. Opponent var en viss Benjamin Netanyahu som förvisso var för fortsatt utbyggnad av bosättningarna, men var emot ett uttåg från Gaza.

Inte blir sitsen bättre när Likud, frivilligt, har valt att sätta sig i en regering som vilar tungt på bosättarnas stöd.
Man kunde valt en koalition med Kadima för att få ett något mindre fokus på höger, istället fick man köpa sig röster från Labour, i ett fåfäng försök att framstå som "mindre" extremistiska.

Uttåget från Gaza tvingades delvis fram av att det cirkulerade en fredsplan i Israel, Genèveinitiativet. Sharon tvingades att agera för att visa att han faktiskt hade några framtidsplaner för Israel och palestinierna - så även Netanyahu idag.


Inte kommer det att hjälpa att premiärministern strategiskt förlagt talet till dagen efter presidentvalet i Iran, där han fick som han önskade. Det verkar som svavelosande Ahmadnejad om bibehåller posten.

Netanyahus största problem är att Likud har absolut ingen trovärdighet i fredsfrågor, då man ständigt varit motståndare. Och trots att man hävdar att talet kommer att "present a vision of moving forward in the peace process with the Palestinians", så är det säkerligen så att ett bättre ord istället för ”vision” hade varit synvilla eller hägring.
Men i ett fruktlöst försök att blidka Washington kommer Netanyahu förmodligen göra några gester; släppa lite på blockaden av Gaza, ta bort några vägspärrar på Västbanken och riva några utposter.


James Zogby har en intressant analys. Milt uttryckt, så förefaller det som Israel kommer att få uppleva åtskilligt mer "tough love" från USA, än de senaste 8 åren. Utmärkt!

"For his part, Rahm Emanuel, the President's Chief of Staff, has also been quite clear. Last month, in comments to Yedioth Ahronoth, Emanuel said that "In the next four years there is going to be a permanent status arrangement between Israel and the Palestinians on the basis of two states for two peoples, and it doesn't matter to us at all who is prime minister"

Därför är det inte så märkligt att man från amerikanskt håll, innan talet ens hållits - avvisat det.
Naturligtvis, Benjamin Netanyahu och hans högerkoalition har ingen realistisk lösning på hur man ska skapa fred med palestinierna.
Fortsättning lär följa...