Per Gahrton och antisemitismen
Att Jonathan Leman beklagar sig över att ”rasism mot judar i Sverige inte går att skilja från debatten om Israel-Palestina” är inte speciellt förvånande - dock får man se det som en ödets ironi att man inom styrelsen i Svenska Kommittén Mot Antisemitism sisådär två och ett halvt sekel efter bildandet, anser detta.
(Alternativt får det betraktas som ett uppvaknande, när man har kört all diskussion om antisemitism i Sverig i botten totalt.)
För det var ju faktiskt så att den som stod bakom bildandet av SKMA 1983, var förmodligen Sveriges genom tiderna störste och mest enögde Israelapologet – Per Ahlmark.
Sedan bildandet har SKMA på olika sätt försökt just blanda ihop kritik av Israel och antisemitism. Henrik Bachner har blivit professor genom att leta "dold" antisemitism ibland israelkritiker - men har blankt ignorerat den antisemitism som grasserar hos öppet nazistiska grupper. Naturligtvis blir då diskursen väldigt märklig.
Att Jonathan Leman återigen kommer dragandes med Radio Islam är ändå anmärkningsvärt då hela historien är tämligen marginell, och utspelade sig under 2 år på sent 1980- tal.
Att Per Gahrton sitter i SVT Debatt och säger att han aldrig stött Radio Islam är förvisso inkorrekt – men samtidigt tog Per Gahrton faktiskt avstånd från Radio Islam för 20 år sedan - och för detta blivit skinnflådd.
Inte heller Henrik Bachner kunde i sin avhandling från 1999 hålla fingrarna i styr, utan drar upp Gahrton & Radio Islam - och ger en felaktig bild -10 år efter Gahrton tagit avstånd.
Det som är särskilt allvarligt med Lemans tilltag är att han är fullt medveten om att ger en felaktig bild, då jag påpekade detta för honom så sent som i november 2008 – då Gahrton - och naturligtvis Radio Islam - dök upp
Är det stört omöjligt att nämna Per Gahrton på ett korrekt sätt?
En talande detalj är inkonsekvensen i behandlingen av folk. Även Jan Guillou medverkade i Radio Islam – tog avstånd – fick en förbannad Rami på halsen, men om detta nämns inte ett knyst i Bachners avhandling, eller från Lemans håll.
Om nu Gahrtons förseelse anses vara så allvarlig att han måste få detta påtalat i decennier – borde man inte i sådana fall gjort likadant med Guillou?
När Leman ondgör sig över att man från Palestinagrupperna påtalar den faktiska existensen av en Israellobby i Sverige – vad dyker då upp?……
jo, Radio Islam … Surprise!
Då är artikeln minsann snarlik ”Radio Islams notoriska förteckningar av judiska och påstått judiska personer”
Förutom att Leman själv i högsta grad är delaktig i opinionsbildningen är hans påstående inget annat än ett klumpigt försök till smutskastning - dessutom grundlöst trams – ingen benämns överhuvudtaget som jude i artikeln.
Och om det är fel att nämna en handfull personer öppet aktiva i Isarelvänliga grupperingar, hur ska man i sådana fall se på Lemans store förebild och idol- Henrik Bachners, vars avhandling där, han via klipp och klistra, inte drar sig för regelrätta karaktärsmord?
Med tanke på den hysteri som rådde bland isralvänner och ”antisemitjägare” runt demonstrationerna till stöd för Gazas befolkning, eller Davis Cup i Malmö, eller för all del Lemans egna sammanblandning av antisemitism och israelkritik i pekoralet om PSG, så är det bara löjligt av Leman inte låtsas som om det inte finns en högst politisk sida av detta.
Frontlinjen går ganska exakt mellan partiblocken i Sverige, och så länge som "högern" anser att "vänstern" som ska sopa framför sin dörr, men inte själva förmår ett uns av självsanering - så lär inte några förbättringar ske.
Samtidigt som Leman inte har några som helst problem att kräva avståndstagande ifrån Palestinagrupperna och Lars Ohly – så visar hans hantering av den ”extremistiske” Per Gahrton att det i realiteten ändå inte spelar någon som helst roll om man tar avstånd – man kommer ändå få det vänt mot sig.
Och just där i ligger problemet – så länge SKMA och Jonathan Leman inte vill diskutera vad folk faktiskt anser, utan hellre målar nidbilder och ägnar sig åt smutskastning – hur ska man då kunna diskutera antisemitism på ett seriöst sätt?
(Alternativt får det betraktas som ett uppvaknande, när man har kört all diskussion om antisemitism i Sverig i botten totalt.)
För det var ju faktiskt så att den som stod bakom bildandet av SKMA 1983, var förmodligen Sveriges genom tiderna störste och mest enögde Israelapologet – Per Ahlmark.
Sedan bildandet har SKMA på olika sätt försökt just blanda ihop kritik av Israel och antisemitism. Henrik Bachner har blivit professor genom att leta "dold" antisemitism ibland israelkritiker - men har blankt ignorerat den antisemitism som grasserar hos öppet nazistiska grupper. Naturligtvis blir då diskursen väldigt märklig.
Att Jonathan Leman återigen kommer dragandes med Radio Islam är ändå anmärkningsvärt då hela historien är tämligen marginell, och utspelade sig under 2 år på sent 1980- tal.
Att Per Gahrton sitter i SVT Debatt och säger att han aldrig stött Radio Islam är förvisso inkorrekt – men samtidigt tog Per Gahrton faktiskt avstånd från Radio Islam för 20 år sedan - och för detta blivit skinnflådd.
Inte heller Henrik Bachner kunde i sin avhandling från 1999 hålla fingrarna i styr, utan drar upp Gahrton & Radio Islam - och ger en felaktig bild -10 år efter Gahrton tagit avstånd.
Det som är särskilt allvarligt med Lemans tilltag är att han är fullt medveten om att ger en felaktig bild, då jag påpekade detta för honom så sent som i november 2008 – då Gahrton - och naturligtvis Radio Islam - dök upp
Är det stört omöjligt att nämna Per Gahrton på ett korrekt sätt?
En talande detalj är inkonsekvensen i behandlingen av folk. Även Jan Guillou medverkade i Radio Islam – tog avstånd – fick en förbannad Rami på halsen, men om detta nämns inte ett knyst i Bachners avhandling, eller från Lemans håll.
Om nu Gahrtons förseelse anses vara så allvarlig att han måste få detta påtalat i decennier – borde man inte i sådana fall gjort likadant med Guillou?
När Leman ondgör sig över att man från Palestinagrupperna påtalar den faktiska existensen av en Israellobby i Sverige – vad dyker då upp?……
jo, Radio Islam … Surprise!
Då är artikeln minsann snarlik ”Radio Islams notoriska förteckningar av judiska och påstått judiska personer”
Förutom att Leman själv i högsta grad är delaktig i opinionsbildningen är hans påstående inget annat än ett klumpigt försök till smutskastning - dessutom grundlöst trams – ingen benämns överhuvudtaget som jude i artikeln.
Och om det är fel att nämna en handfull personer öppet aktiva i Isarelvänliga grupperingar, hur ska man i sådana fall se på Lemans store förebild och idol- Henrik Bachners, vars avhandling där, han via klipp och klistra, inte drar sig för regelrätta karaktärsmord?
Med tanke på den hysteri som rådde bland isralvänner och ”antisemitjägare” runt demonstrationerna till stöd för Gazas befolkning, eller Davis Cup i Malmö, eller för all del Lemans egna sammanblandning av antisemitism och israelkritik i pekoralet om PSG, så är det bara löjligt av Leman inte låtsas som om det inte finns en högst politisk sida av detta.
Frontlinjen går ganska exakt mellan partiblocken i Sverige, och så länge som "högern" anser att "vänstern" som ska sopa framför sin dörr, men inte själva förmår ett uns av självsanering - så lär inte några förbättringar ske.
Samtidigt som Leman inte har några som helst problem att kräva avståndstagande ifrån Palestinagrupperna och Lars Ohly – så visar hans hantering av den ”extremistiske” Per Gahrton att det i realiteten ändå inte spelar någon som helst roll om man tar avstånd – man kommer ändå få det vänt mot sig.
Och just där i ligger problemet – så länge SKMA och Jonathan Leman inte vill diskutera vad folk faktiskt anser, utan hellre målar nidbilder och ägnar sig åt smutskastning – hur ska man då kunna diskutera antisemitism på ett seriöst sätt?
4 Comments:
Henrik Bachner är inte professor - och kommer heller aldrig att bli. Han är inte ens docent, såvitt jag förstår.
Harlean Carpenter
Bachner är trovärdig, och det är mer än vad man kan säga om Gahrton.
Den svenska vänstern törs inte ta itu med sitt ogräs. Det är en skam. Och inom palestinaklubbarna vågar ingen ha en självständig åsikt. Alla jamar med, vilket oundvikligen leder till att man glömmer bort den verkliga terrängen till förmån för de mysiga fantasikartorna. Skämmes, tamefan.
Alla öser "kritik" över Israel, men aldrig att man här ord om/mot världens diktaturer. Tragiskt.
Ja, visst känns det tryggt att en psykopat påstår att Bachner skulle vara trovärdig. Det sätter allt i rätt perspektiv.
hehehe :)
Touché - Hampus!
Skicka en kommentar
<< Home