Indirekta samtal – nått nytt?

Så har Israeler och palestinier under största tystnad startat indirekta samtal.
Vice president Joe Biden anländer till det heliga landet och får omgående ett par spänner vatten tippad över sig – i form av 112 nya bostäder i bosättningen Beitar Illit och 1600 nya bostäder i ockuperade östra Jerusalem.

Bosättningarna är totalt olagliga enligt internationell lag och omvärlden - och Israel har förbundit sig senaste gången 2002 i och med Vägkartan att upphöra med aktiviteten. Tydligare än så kan knappast den israeliska arrogansen och ignoransens illustreras.


Moderata palestinier som den i praktiken maktlöse palestinske presidenten Mahmoud Abbas, har redan börjat vidta skadeförebyggande åtgärder, när han återigen släpas in i samtal med Israel.
Abbas är naturligtvis smärtsamt medveten om det faktum att varje gång som moderata palestinier sätter sig i dessa samtal, så blir resultatet att de blir ännu mera marginaliserade och försvagade ibland palestinierna.

Israel älskar moderata palestinier, och eftersöker dem med ljus och lykta – när det så passar, men man har aldrig varit beredda att ge dem någon som helst kredit för att man väljer en politisk väg framför våld.
Jämför exempelvis hur Hamas lyckades med att få ockupanterna att efter över 40 år åtminstone rent fysiskt lämna Gaza – hur mycket mark har moderata palestinier kunnat visa upp efter 20 år av förhandlingar, erkännande och allmän förödmjukelse?


Efter kraftiga påtryckningar från sin störste supporter – USA - och med stöd från Arabförbundet, så berövar en tveksam Abbas åtminstone regeringen Nethanyau möjligheten att fortsätta anklaga honom för att vara bromskloss.

Fyra månader får samtalen av Abbas, men frågan är vad man egentligen ska tala om.

Man kan bara notera det faktum att palestiniernas folkvalda styre Hamas inte är representerat. Förklaringen är givetvis att dom inte ”erkänner” Israel – men när det gäller den israeliska regeringen befolkad av religiösa extremister, bosättare och ledd av ett parti som fortfarande inte erkänner en palestinsk stat, då är man inte så nogräknad. Det ser inte bra ut.

Om inte 20 år av tidigare samtal genererat någonting – varför skulle ett splittrat palestinskt folk och israels historiskt mest högerextrema regering nå någonstans?
Man kan nog med största säkerhet förmoda att man inom 4 månader kommer att inse att motsättningarna mellan de båda parterna är för stora för att överbrygga enbart med samtal.
Och då pratar vi alltså om den mer moderata delen av palestinierna…

Situationen kommer då återigen hamna i Obamas knä, frågan blir då om han är villig att öppet deklarera vad han anser är en acceptabel lösning - och därefter även ta steg för att tvinga parterna att acceptera detta.

Att pressa de svaga och ockuperade palestinierna till förhandlingsbordet är inget större steg mot ”fred” - problemet består i att man måste få ett slut på den israeliska ockupationen av den mark där den palestinska staten ska bildas.
Att tydligt sätta ner foten rörande israeliska bosättningar i Jerusalem, hade varit välkommet steg i rätt riktning.
Obamas ”nystart” har sannerligen inte imponerat hittills.