Monty Python i Gaza

Den som har sett Monty Pythons klassiker Life of Brian från 1979, har i inte svårt att känna igen situationen nästan 30 år senare.

Scenen när motståndsgruppen The Judean People's Front (John Cleese mfl) i sitter och tittar på gladiatorspel och käkar romerskt godis som utternosar, och samtidigt är osams med "splittrarna" i The People's Front of Judea. Ögonblicket efter fångar kameran utbrytargruppen som sitter längre bort på läktaren, och visar sig bestå av 1 person…

Det har alltid varit israelernas lycka att palestinierna ständigt varit så splittrade, något som israelerna i decennier har utnyttjat maximalt, genom den klassiska devisen härska och söndra.

Extrema grupperingar har ofta blivit israels gunstlingar, och de moderata och progressiva palestinierna får konsekvent se sig missgynnade och motarbetade av en stat som ständigt säger sig "bara" vilja leva i fred, men ändå har ett uppenbart behov av fiender.
Exempelvis så gynnade Israel helt oblygt de då nystartade religiöst präglade Hamas, gentemot det sekulära Fatah partiet.

Ett annat klassiskt exempel är hur Arafat blev en föregångare i arabvärlden genom att via PLO indirekt erkänna Israels rätt till existens redan 1988, för att sedan ta steget fullt ut 1993 i Osloavtalet.
Under dessa 15 år genererade Arafats historiska erkännande palestinierna ingen som helst credit från israel, freden var alltid ett oändligt antal steg bort oavsett vad som skedde.
Klimax nåddes i Camp David år 2000, då Arafat fick skulden för att han inte accepterade att israelerna ämnade behålla stora delar av Västbanken.

Efter sin död 2004, ersattes Arafat av den like pragmatiske Mahmoud Abbas, men Israel var lika ointresserat av fred som alltid. Man lyckades till och med få det historiska tillbakadragandet från Gaza att framstå som en seger för Hamas.

I våras hände det som var oundvikligt; efter 15 år insåg palestinierna att Fatah inte kunde få ett slut på israels ockupation och infria deras nationella aspirationer, man valde att rösta på ett annat parti istället, Hamas.

Detta ledde i sin tur till att en hycklande omvärld med Israel i spetsen, satte palestinierna i ekonomisk blockad.
Kraven består i att regeringen minsann ska följa ingångna avtal och erkänna Israels rätt till existens!!, en motsvarande position staten Israel aldrig följt när det gällt palestinierna.
Att det är med sina fiender man sluter fred, tycks ingen ha reflekterat över…


De senaste stridigheterna, de värsta på ett decennium, beror delvis på misslyckandet i samtalen mellan Fatah & Hamas i att forma en gemensam regering, som då förhoppningsvis kunde lösa den akuta ekonomiska krisen.
Det pågår dessutom månadslånga strejker i protest mot att de av Palestinska myndigheten anställda, inte fått fullt betalt sedan mars månad då Hamas övertog styret.

Hamas anser att Fatah står bakom protesterna mot dem, och Hamas anser i sin tur att Fatah enbart är intresserade av att hålla sig väl med USA, och dessutom försöker störta regeringen..

Abbas kan naturligtvis upplösa regeringen, och därigenom, bryta blockaden, men det hade antagligen fått till följd att de sporadiska sammanstötningarna eskalerat mot ett regelrätt inbördeskrig.