Ett urholkat stöd
När så staten Israel fyller 60 så märker men det tilltagande obehaget ibland våra Liberala dagstidningar. Förr var uppställningen i det närmaste total och bilden därefter, men numera så har bilden i allmänhet nyanserats åtskilligt. Om det hela beror på ökad kunskap om de faktiska omständigheterna, eller en ökad självinsikt rörande den egna fullständigt omöjliga positionen, kan man bara spekulera i.
Göteborgs Posten publicerar pliktskyldigt den 17/5 en Ledare med rubriken De första 60 åren men vid en noggrannare genomläsning så ser man att det är en svag ledarartikel.
Även DN:s bidrag är tämligen slätstruket, kanske även till viss del direkt kritik.
Inte ens Sveriges ledande Israel apologet Per Ahlmark verkar ha något att säga om jubileet i sin kolumn på DN, som tystnade (?) för 15 månader sedan.
Svd betonar tidningarnas genomgående omdöme, det fantastiska i att Israel är en demokrati - fastän inte dess grannar är det. Men det måste vara ett logiskt feltänk, hur styrelseskicket i Israel är bestämmer dess invånare själva, och statens grundare kom ifrån Europa, dessutom …eller ska man se hyllningarna mot bakgrunden att Israel grundades av högst odemokratiska judiska terroristgrupper?
Men det är klart, för varje år som går utan att ockupationen upphör och en palestinsk stat bildas, ju svårare blir det att hitta ämnen som vi liberaler kan glädjas över.
Visst, Israel har en god ekonomi, är högteknologiskt avancerat och även regionens enda fungerande demokrati - men varför lägga ribban så lågt?
I jämförelse med icke demokratiska autokratier och diktaturer så är naturligtvis Israel en fantastisk demokrati, men en adekvat jämförelse hade givetvis varit någon stat av västeuropeiskt snitt.
Om det verkligen existerar 850 000 okända judiska flyktingar ifrån arabvärlden låter jag vara osagt, man kan ju bara notera hur väl de passar in i resonemanget hur Israel ska slippa ta sitt ansvar för de palestinska – araber kvittas mot judar.
Felet är att hela sättet att tänka är även det fullständigt ologiskt; det palestinska ”flyktingproblemet” har skapats genom staten Israels vägran att låta dem återvända till sina hem.
Att judar eventuellt fördrivits från arabländer har palestinierna överhuvudtaget ingen del i, tvärtom som resonemanget ovan visar, så har man istället drabbats av det…
Om det finns judiska anspråk mot andra arabiska stater, så ska de regleras sinsemellan, palestinierna ska inte oförskylt återigen få bära skulden för något man inte har del i.
Sedan är det märkligt när man håller fram den folkrättsliga grund som ligger bakom bildandet av Israel – men samtidigt negligera att de krav som riktas på Israel rörande flyktingarna, som vilar på en identisk folkrättslig grund.
Intressant var det att GP på Israels självständighetsdag, (14 maj ) publicera en krönika av biträdande kultur redaktör Gunilla Grahn-Hinnfors, med rubriken ”Efter 60 år är det dags att göra upp”, där det påpekas att "sammanblandningen mellan religion och stat blir allt svårare at försvara", och avslutningsvis " Efter 60 år är det dags att göra upp med de delar av den israeliska lagstiftningen och politiken som bygger på åtskillnad mellan judar och andra och låta Israel bli en öppen och demokratisk stat för alla sina medborgare", grundläggande och sanna liberala värden, med andra ord.
Att något sådant skulle få stå oemotsagt var naturligtvis en omöjlighet, och svaret ifrån Oded Meiri, Fred i Mellanöstern, är fullständigt osannolik, då det sveper ifrån Shalom Ahsav (Peace Now), judiska symboler, till snaskiga insinuationer om svensk kollaboration med nazister…
Det enda som var lite intressant är synen på demokrati, och sättet Meiri använder uppgifterna ifrån Freedom House, (”Israel får betyget 1 för politiska rättigheter,2 för medborgerliga friheter på en 7-gradig skala där 1 är högst”)
Om man kikar i FH: s statistik så ser man att de flesta demokratier av västeuropeiskt snitt ligger på kontinuerligt ligger på 1-1, man kan även se att Israel sedan 2001 ligger på 1-2, innan dess 1-3 och 1993 låg man på 2-2 …
Men det finns andra som ger ett mer intressant och nyanserat svar. Engelska The Ecconomist, har gjort en undersökning, där man rankar Sverige högst, under kategorin fullständiga demokratier, Isarel hamnade först på 54 plats under bristfälliga demokratier.
Det som framför allt säker betyget är de medborgerliga rättigheterna, 5.29 av 10 - en poäng som man delar med både Tanzania & Rwanda. Egypten får blygsamma 3,53 men Sydafrika landar numera på 8,92… Kanske inte riktigt den solskensbild som Meiri vill fram mana…
Om inte det faktum att Israel ha under sin 60 åriga existens, 75% av tiden varit och är en ockupationsmakt , så borde den snart 5 åriga lagstiftning som i bästa fall bara är grovt diskriminerade 1 2 3 – i sämsta fall rasistisk, och explicit singlar ut araber i Östra Jerusalem, skäl nog till att liberaler, tar bladet ifrån munnen.
Det är bra att GP gör en markering för allas lika värde och rättighter.
posted by Guardian | 02:14
9 Comments:
Sverige är allt bra litet i detta sammanhang även om dess kramare av islamska diktaturer är ovanligt högröstade.
USA´s kongress har just enhälligt beslutat att närhelst det nämns något om arabiska flyktingar 1948, så måste även judiska flyktingar från arabstaterna nämnas.
GP´s biträdande kulturredaktör är ytterligt okunnig om de lika medborgerliga fri och rättigheter som gäller för alla medborgare i Israel.
Att ett land som legat under krig, krigshot och terrorism sedan sin tillblivelse hamnar så högt i mätningar av demokrati är ganska fantastiskt. Att sedan blogginnehavaren anser att The Economists demokratiundersökning är mer intressant och nyanserad förvånar ingen. Man undrar bara om Sverige ligger kvar på förstaplatsen efter Lex Bodström.
EU knyter allt närmare band med Israel. Tungviktarna UK och Tyskland, nu också Frankrike efter presidentskiftet, trycker på för en utvidgning av de handelsavtal som redan finns.
På Nasdaqbörsen är 60 ggr fler israeliska än svenska företag representerade.
Israel samövar regelbundet med NATO och var nyligen inbjudet till en arabisk konferens om handel och demokrati i Qatar.
Man kan gissa att de arabiska staterna runt gulfen kommer att eftersträva allt närmare kontakter med MÖ´s militära stormakt Israel i takt med att Irans och dess proxies Hezbollah och Hamas växer i inflytande.
Israels arabiska grannar i resten av det gamla brittiska mandatet är däremot djupt splittrade, har blodiga interna uppgörelser, ägnar sig åt terrorism, predikar antisemitism i skolor och massmedia och islamiserar Gaza.
En enad palestinsk stat syns mer avlägsen än någonsin
Israels framtid som en judisk stat ser ytterligt ljus ut och den israeliska flaggan har å andra sidan aldrig varit större och vajat högre, än idag.
Det är,tack och lov, de flesta liberalers åsikt.
Visst har de borgerliga ledarsidorna en betydligt mer nyanserad syn på den israeliska staten och dess politik i dag jämfört med tidigare. Till och med Expressen har ju nu tillstått att isoleringsstrategin gentemot Hamas var ett misstag och att Hamas måste in i den politiska processen.
På samma sätt var det i frågan om PLO för 20-30 år sedan. Inledningsvis var de borgerliga ledarsidorna negativt inställda till att PLO fick status av det palestinska folkets mest auktoritativa talesman, men i takt med att den svenska politiken svängde så svängde också ledarsidorna. I dag är det kanppast någon som påstår att strategin att släppa in PLO i fredsprocessen skulle ha varit felaktig.
Bjereld,
Strategier kan inte beskrivas med adjektiven "rätt" eller "felaktig." Strategier har ett pris och ger ett resultat. Vad gäller strategin att släppa in PLO i den politiska processen så hade den ett högt pris (tusentals döda i andra intifadan) och gav ett magert resultat. Palestiniernas vardag ser idag betydligt blekare ut än 1992. Och inte har de kommit närmare en självständig stat.
Det är intressant att en sånt liten, men dock högljudd gruppering som FIM när det kommer till sakfrågorna, har att säga…inget.
Trots frenetiskt flaggviftande och tröttsamma upprepningar döljs inte det faktum att allt man har att komma med är att man anser att ”GP´s biträdande kulturredaktör är ytterligt okunnig”.
Eftersom Grahn-Hinnfors faktiskt har rätt i sak, och FIM själva duckar i frågan om diskrimineringen av palestinier, så har man redan från början kastat in handuken.
Utan sakfrågor kommer FIM att bli tämligen ointressanta i debatten.
Och vad innehåller nu Guardians kommentar här för sakligheter när det gäller konflikten mellan Israel och arberna?
Är ett obestyrkt och bombastiskt påstående att Grahn-Hinnfors har rätt sakligt?
Är ett lika obevisat påstående att araber är diskrimerade sakligt när alla vet att det inte brist på vilja, utan på möjligheter som gör att inte araberna är beredda att inleda pogromer i MÖ?
Det finns tre länkar i den initiala postningen som beskriver diskriminerande lagstiftning, som bekräftar Grahn-Hinnfors påstående.
Detta har FIM valt att undvika vid upprepade tillfällen, med andra ord så har man inget i sak att tillföra – därmed gör man sig ointressant.
Det är ju lite roande att man väljer att försöka skjuta in sig på sakligheten – när det är just den punkt man själv brister på…
Mönstret känns igen från Sverige och andra västländer. Välmenande vänsteraktivister gifter sig med utlänningar för att de skall få uppehållstillstånd.
Det var en utomordentligt klok lag som Knesset antog för att förhindra skenäktenskap.
Det är inte diskriminering utan ett sätt att förhindra okontrollerad immigration.
Danmark har nyligen infört motsvarande lagstiftning.
Så mycket för Guardians saklighet.
anonym,vet du hur många av dessa israeliska äktenskap du kallar skenäktenskap som slutat i skilsmässa?det skulle i så fall kunna vara en indikator.man skulle då kunna jämföra med skilsmässostatistiken för andra grupper och/eller där gemål tagits från andra geografiska områden än exempelvis gaza och västbanken.observera att jag inte tar ställning i följande fråga huruvida lagen är motiverad,men om lagstiftningen enbart avser giftermål från vissa områden,varför är det då fel att kalla den diskriminerande?
Jaha, uppenbarligen var tydligen inte Grahn-Hinnfors så "okunnig" som det hette först, numera hyllar Fred i Mellanöstern öppet diskriminerande lagstiftning som "klok".
Med tanke på hur man försökte skapa en bild av ett demokratiskt Israel i topp ibland demokratierna - så kan man lugnt konstatera att den diskussionen är hopplöst förlorad.
Sedan handlar det inte ett dugg om att "förhindra skenäktenskap", utan att staten Israel ägnade sig åt etnisk ingenjörskonst – judefiering av Östra Jerusalem.
Denna lag är bara en av en lång rad av negativa åtgärder som man vidtagit specifikt mot den arabiska befolkningen.
Betselem noterar: "On average, it took ten years from the day a request for family unification was submitted to the day that the spouse from the Occupied Territories received a permanent status in Israel - if the Interior Ministry approved the request"
För övrigt kan man även notera att det Israel år 2005 i ingicks totalt 41 029 äktenskap, av dem 31 284 stycken mellan judar, lagen tillämpas sålunda inte på 3 av 4 ingångna äktenskap, dessutom så ligger skilsmässofrekvensen ibland judar på 31,2 %, motsvarande ibland palestinier 13,7 %…
Det FIM sålunda ägnar sig ägnar sig åt är inget annat än grundlöst struntprat.
Man kan bara förundrat se på hur nazister(!) Ifrån Ryssland tillåts ”återvända” till den judiska staten, medan palestinier som levt hela livet i Jerusalem inte får gifta sig med en partner ifrån Gaza eller Västbanken.
Skicka en kommentar
<< Home