Det förlorade landet
Göran Rosenbergs Det Förlorade landet (1996) kommer nu ut i sin 3:e upplaga, det tycker jag är glädjande, och inte på något sätt oförtjänt.
Det som jag uppskattar med Rosenberg är den lågmälda, lite filosoferande, resonerande karaktären i hans språk. Därmed inte sagt att Rosenberg är otydlig eller oklar i sina åsikter om Israel och palestinierna, utan tvärt om fast förankrad i humanism och pragmatism, pekar han på hur uråldriga dogmer, som exempelvis fästningen Masad, fortfarande ges ett oproportionell utrymme i dagens högst moderna israeliska samhälle.
Hur dagens soldater i den israeliska hi-tech armén, i suggestiva facklors sken(!) uppe på Masada svär en ed likt den lilla grupp av judisk extremister, seloterna som för 2000 år sedan hellre dog än överlämnade sig till den romerska övermakten – Masada ska aldrig falla igen.
Rosenberg drar den uppenbara parallellen med hur dagens ledare med hjälp av barriären och diskriminerande lagstiftning försöker göra Israel till någon form av modernt Masada, eller "villa i djungeln" som dåvarande premiärministern Ehud Barak valde att formulera det.
Jag tycker emellanåt det är trevligt att läsa texter som behandlar ämnet under mer skönlitterära former än enbart uppräknande av fakta, diskussionen och resonemangen blir då lätt en matematisk exercis.
Där John Pilger och Noam Chomsky väljer att luta sig mot rader av explicita fakta och siffror, väljer Rosenberg att ofta måla med en bred pensel. Det ger fördelen av mindre plottrighet och en mer löpande text, där man inte hela tiden behöver sitta med bokmärket i fotnoterna längst bak. Inte desto mindre är Rosenbergs texter precis lika slagkraftiga.
Det förlorade landet, är en bok som alla intresserade av konflikten mellan palestinier och Israel, oavsett kunskap och sympatier borde läsa.
Den reser en rad frågor hur det står till med judiska staten och demokratin Israel, vart man är på väg, hur man kommer att behöva förändra sig för att överleva.
Den som tidigare inte har läst något av honom kan läsa utt utrdag ur Det förlorade landet här
Och efterordet till den tredje upplagan läser du här
Göran Rosenbergs övriga artiklar, som är precis lika läsvärda hittar du här
Det som jag uppskattar med Rosenberg är den lågmälda, lite filosoferande, resonerande karaktären i hans språk. Därmed inte sagt att Rosenberg är otydlig eller oklar i sina åsikter om Israel och palestinierna, utan tvärt om fast förankrad i humanism och pragmatism, pekar han på hur uråldriga dogmer, som exempelvis fästningen Masad, fortfarande ges ett oproportionell utrymme i dagens högst moderna israeliska samhälle.
Hur dagens soldater i den israeliska hi-tech armén, i suggestiva facklors sken(!) uppe på Masada svär en ed likt den lilla grupp av judisk extremister, seloterna som för 2000 år sedan hellre dog än överlämnade sig till den romerska övermakten – Masada ska aldrig falla igen.
Rosenberg drar den uppenbara parallellen med hur dagens ledare med hjälp av barriären och diskriminerande lagstiftning försöker göra Israel till någon form av modernt Masada, eller "villa i djungeln" som dåvarande premiärministern Ehud Barak valde att formulera det.
Jag tycker emellanåt det är trevligt att läsa texter som behandlar ämnet under mer skönlitterära former än enbart uppräknande av fakta, diskussionen och resonemangen blir då lätt en matematisk exercis.
Där John Pilger och Noam Chomsky väljer att luta sig mot rader av explicita fakta och siffror, väljer Rosenberg att ofta måla med en bred pensel. Det ger fördelen av mindre plottrighet och en mer löpande text, där man inte hela tiden behöver sitta med bokmärket i fotnoterna längst bak. Inte desto mindre är Rosenbergs texter precis lika slagkraftiga.
Det förlorade landet, är en bok som alla intresserade av konflikten mellan palestinier och Israel, oavsett kunskap och sympatier borde läsa.
Den reser en rad frågor hur det står till med judiska staten och demokratin Israel, vart man är på väg, hur man kommer att behöva förändra sig för att överleva.
Den som tidigare inte har läst något av honom kan läsa utt utrdag ur Det förlorade landet här
Och efterordet till den tredje upplagan läser du här
Göran Rosenbergs övriga artiklar, som är precis lika läsvärda hittar du här
posted by Guardian | 16:56
2 Comments:
Yay, du bloggar igen :)
Till en viss mån har Rosenberg helt rätt. Jag tycker själv att allt snack om Sabror och liknande alltid varit en massa tjafs. Snarare än en militaristisk yttring tycker jag dock att det förklaras till en viss mån som en reaktion mot shtetl-juden och den underlägsenhet som där tillkom. Minnet av 2000 år av pogromer och trakasseri (även undantaget andra världskriget) lever fortfarande kvar i det judiska medvetandet.
Personligen tror jag dock att det är på väg att ändras. Den moderna generationen har sett helt andra krig än den äldre (ockupationen av WBGS, ockupationen av södra Libanon och Libanonkriget II vs '48, '56, '67 och '73) och har i min erfarenhet en betydlig bittrare erfarenhet av konflikten. Ingen jag känner där nere har en speciellt glorifierad syn på sin militärtjänstgöring. Bosättarna hörs och syns mest, men de är ändå en väldigt liten (om än aktivistisk) del av befolkningen.
Sen tror jag faktiskt att de flesta araber faktiskt skulle hålla med Baraks uttalande i grunden, oavsett hur klumpigt (och typiskt israeliskt) det var. Som Magnus så klokt sa en gång (för att felcitera lite), om man la den israeliska försvarsbudgeten på att bygga palestinsk infrastruktur så skulle konflikten vara löst.
Mike
Japp! Alive and kicki´n =)
Tja, man får väl säga att inte ens i invandrarstaten Israel är invandringen helt oproblematisk.
Sån är den mänskliga naturen ;-)
Nej, jag har inga illusioner om att det skulle vara någon större hit med militärtjänstgöringen. Att stå vecka ut och vecka in vid vägspärrarna måste vara mördande tråkigt, det är väl därför det händer så mycket skit där…
Dock har militärtjänstgöringen ändå en klart sammansvetsande funktion i det israeliska samhället, de flesta har gjort den (även om det börjar bli problem för IDF med ökningar av befolkningen som är undantagen), de flesta vet vad det innebär, alla vet vem fienden är…
Som ”utomstående” så är det fascinerande att se hur den lilla bosättarklicken i praktiken har veto-rätt till hur stat en ska styras, och hur den stora majoriteten ändå på något sätt accepterar att så mycket av skattepengarna kastas bort på rena olagligheter.
Jag menar tänk på vad man hade kunnat åstadkomma om dessa summor spenderats i Israel…
Var Magnus klok för att du felciterade, eller… ;-)
Naturligtvis ligger det mycket i det!
Det absolut bästa sättet att bekämpa extremism är inte via bomber, utan att palestinierna får det bättre. För så länge det inte finns någon bortre gräns för eländet så kommer extremisterna att jubla.
I Life of Brian finns en grym scen när John Cleese och gänget sitter och diskuterar den romerska ockupationsmakten. Varpå en utbrister; Vad har egentligen romarna gjort för oss?
Gett oss rinnande vatten, säger en. Toaletterna fungerar, säger en annan.
Till slut är listan riktigt lång och den förste personen säger då igen;..men förutom det, vad har dom gjort för oss?
Vi måste kasta ut dom…
<< Home