Göteborgs Posten och Benjamin Netanyahu

Visst är det intressant att se hur flatheten regerar på Göteborgs Posten, när det gäller Israel och palestinierna.
Mörkermannen och fredsmotståndaren Benjamin Netanyahu har äntligen tvingats upp ur sin håla för att hålla ett tal som han egentligen absolut inte vill.
Slutligen har han mellan sina sammanbitna tänder mumlat ”tvåstatslösning” - och då uppnås ett stadium av eufori hos Ledarredaktionen på GP. Man förundras.
Berättigad glädje hade varit om talet hållits under hans förra mandatperiod 1996, då hade det varit något att tala om - nu är det bara passé.


Att en högerpolitiker i Israel över 60 år efter att FN:s delningsresolution beslutades, över 2 decennier efter att palestinierna (och åtskilliga israeler) anammat tvåstatslösningen, slutligen tvingas – för så var det - att till viss del officiellt korrigera sina åsikter så att dom harmoniserar något mera med omvärlden - är absolut inget fantastiskt utan mer ett mått på det tragiska tillståndet i staten.

Det som Benjamin Netanyahu dessutom vill ge sken av är att detta steg skulle vara en stor plågsam uppoffring för honom – en ”eftergift” från hans sida.
Det är det inte.
Den här typen av narrspel ska givetvis avfärda på stående fot – men det gör inte Ledarredaktionen. Istället understryker man resonemanget genom att kalla det hela för "betydande trendbrott".

Ännu mera märkligt blir sättet att resonera, när man ändå framhåller att Netanyahus syn på bosättningarna är "oacceptabel", Jerusalem som renodlat israelisk och odelat "en ej genomförbar linje" och att Israel ska erkännas som en judisk stat "rymmer en rad frågor".
Netanyahus tidigare syn på tvåstatslösningen var ju åtskilligt mer utopisk än dessa exempel - som man kan avpollettera utan en blinkning. Varför ska man då berömma någon som till slut medgivit att jorden faktiskt inte är platt?


Och varför ska talet ges rubriken "Ett ovisst fredsutspel", vaddå fredsutspel?
Som tidigare noterat har Netanyahu tvingats hit av Barak Obama - utan Obamas tal så hade Netanyahu aldrig hållit sitt.
Det finns för närvarande inget som överhuvudtaget talar för att Benjamin Netanyahu egentligen har ändrat sig från de ståndpunkter han tidigare haft, eller skulle vara mer intresserad av fred nu. Det man kan säga med talet som grund, är att han istället har omgrupperat motståndet.


Inte ens Netanyahus val av förhalningstaktik är ny, utan är mer än välkänd och tidigare praktiserad av israeliska premiärministrar som Ariel Sharon & Ehud Olmert, bland andra.
Man ”accepterar” en ”tvåstatslösning” och ställer sedan ett antal krav och förbehåll riktade mot palestinierna – och om dess efterlevs så kan det möjligtvis ske något.
Själva finessen är givetvis att förbehållen är formulerade på ett sånt sätt att det är fullstädigt givet att palestinierna inte kommer att acceptera.
Fredsutspel – knappast…

I nästa akt på farsen står sedan det israeliska ledargarnityret och slår ut med händerna i spelad indignation och uppgivenhet – titta här, vi israeler vill ha fred men palestinierna vägrar…

Ledarredaktionen fortsätter; "Det närmaste året lär visa hur allvarlig Netanyahus fredsvilja är…"
Oh Really? Varför ska man vänta med bedömmningen?
Netanyahu är inte på något sätt ett oskrivet kort i sammanhanget, utan har en historia av fotdragande , motstånd och sabotage mot tidigare fredsprocesser - därför är en sund skepsis som grundinställning, mer än väl befogad.
Netanyahu får själv bevisa motsatsen.

Värt att nämna är att företrädare för Hamas har tagit mer moderata och detaljerade ståndpunkter än Likudledaren – men knappast blivit hyllade på motsvarande sätt i Göteborgs Posten.

Men visst är det något mystiskt med att man kan skriva en hel Ledare om tvåstatslösningen och Benjamin Netanyahu utan att ens nämna ordet ockupation en enda gång.
Att anledningen till att vi år 2009 fortfarande inte har någon palestinsk stat bredvid den israeliska, beror på den israeliska ockupationen, där då nämnda bosättningar och tillhörande vägar är dess yttersta instrument.
Å andra sidan så klarar man inte att tala klarspråk i det man faktiskt nämner - istället blir det en frapperande flat kommentar om de "omdiskuterade bosättningarna på Västbanken".

Bara för att det finns folk som ifrågasätter Förintelsens omfång och existens, så innebär det inte på något vis att den i någon reell mening skulle vara "omdiskuterad".

Med bosättningarna förhåller det sig precis på samma vis - bara för att vissa israeler/israelvänner inte accepterar internationella traktat och förordningar som Genèvekonventionen, innebär inte det alls att dom är omdiskuterade.
Tvärtom finns sedan decennier en internationell konsensus rörande bosättningarna, något som ledarskapet i staten Israel- inklusive Benjamin Netanyahu - högaktningsfullt har struntar i.


Det är bara beklagligt att GP inte klarar av att vara mer rakryggade och klart och tydligt avfärdar Benjamin Netanyahus spelade martyrskap samt kalla bosättningarna för vad dom är – olagliga.
Med tanke på Netanyahus förra mandatperiod hade en betydligt mer sober hållning varit att låta Netanyahu leverera - innan man gett honom välförtjänt beröm.