14 december 2008

Pogromer sa Olmert

Ehud Olmert ska ha ett visst mått av kredit för att han i en rad av uttalanden, klart och tydligt i ord, ställt sig på de fredsträvandes sida i Mellanöstern. Bättre sent än aldrig.

Att Olmert kallar bosättarnas attacker på palestinier i Hebron – för "pogromer", ligger helt i linje med vad den nu framlidne israelisk politikern Tommy Lapid, förintelseöverlevande och tidigare medlem i styrelsen för Förintelsemuseet i Israel, Yad Vashem, skrev i Jerusalem Post för snart ett år sedan i en verbal snyting mot bosättarna.

It is unthinkable that the memory of Auschwitz should serve as a pretext to ignore the fact that living here among us are Jews that behave toward Palestinians exactly the way that German, Hungarian, Polish and other anti-Semites behaved toward Jews
We are familiar with the excuse of "We didn't know." So, for the record: We do know

GP:s ledarsida är i vanlig ordning pinsam och skriver i en osannolikt flat kommentar under rubriken "Klarspråk från Olmert" att "en förutsättning för fred är att extremism bekämpas på båda sidor" - som om problemen i Hebron skulle bero på palestinsk extremism…

Varför ska det ständigt vara så otroligt svårt för våra liberala dagstidningars ledarredaktioner att reservationslöst ta avstånd från judiska illdåd?
I just detta fallet attackeras oskyldiga palestinier för att israelisk polis agerar mot judiska extremister.

Men det är klart, GP:s ledarsida är känd för sin avsaknad av verklighetsförankring när det gäller Israel och palestinierna, eftersom ledarskribent Gert Gelott - den ende som faktiskt varit på plats och med egna ögon sett eländet - numera inte skriver ledare i ämnet såvida han inte skriver "rätt".

Natan Sacher på DN har ryggrad nog att beskriva de faktiska omständigheterna. Hur israeliska journalister ! räddar palestinierna inför ögonen på de ständigt handfallna israeliska ”säkerhetsstyrkorna” i Hebron, att en av journalisterna, Tess Scheflan, på kuppen blir misshandlad av en soldat! - som försvarar sig med det kuriösa påståendet att hon bar på klistermärken med den välkända israeliska människorättsorganisationen B´tselem… [1] [2][3]


Och på vilket sätt reagerar Polisministern Avi Dichter som är högst ansvarig för hela praktfiaskot – jo genom att börja dividera över att det inte är rätt att kalla upploppen för "pogromer" eftersom ingen dog!?!

Om Avi Dichter slutar bry sin arma hjärna över vad saker kallas och istället koncentrerar sig på sin arbetsuppgift – att ser till att hans inkompetenta halvblinda manskap gör det som dom förväntas – skyddar palestinierna ifrån judiska extremister.
Ska det behöva gå så långt att någon ska behöva dö innan Dichter fattar vart problemet är…

På de flesta ställen i världen hade nog vederbörande minister reservationslöst bett om ursäkt – men inte Avi Dichter.

Till saken kan även nämnas att Dichter tidigare även varit chef för israeliska shinbet, ökänd för sin tortyr, och vågar inte besöka vissa europeiska länder inför risken att arresteras och ställas inför domstol anklagad för krigsförbrytelser.[4]
Dichter var med i beslutet att fälla en 1 tons bomb över ett kvarter i Gaza 2002, då en Hamas ledare, dog samt 14 civila varav 9 barn över hundra skadades…


Lite intressant är det att se att de skandalösa händelserna i Hebron inte har kommenterats överhuvudtaget på någon av de större seriösa "pro- israeliska" sidorna.

Svensk Israel information (fd Solidaritetskommittén för Israel) har istället en arabisk artikel som kritiserar Hamas (Som om det skulle vara något sensationellt att många araber och palestinier är djupt kritiska till Hamas), samt att EU uppgraderat relationerna med Israel, och en artikel med rubriken Vad uppnås i dialog med extremister? - men det var inte bosättarna i Hebron som avsågs - utan företrädare för Hamas.
Artikeln är istället en attack på Palmecentret för att man pratar med "extremister"...
Nyhetsvärdering, var ordet.

Glädjande nog så är Sveriges utrikesminister Carl Bildt inte lika flat som GP eller blind som Dichter - utan glasklar i vad han tycker om Olmerts ordval och händelserna.

Det är starka ord – men viktiga ord

De senaste decenniernas bosättningspolitik på ockuperade områden i strid med folkrätten och gjorda åtaganden – kommer att innebära betydande framtida problem för Israel



Bosättningspolitiken är ett svar på FN res 242, i ett försök att förhindra att man lämnar de ockuperade områdena så skapar man "faktum på marken" och sedan hävdas det ifrån israeliskt håll att det är "omöjligt" att ändra något.
Eftersom bosättarna en gång har flyttat in - kan dom givetvis flytta till Israel.

Ju förr man börjar med det - desto snarare kommer fred uppnås, till stor sorg för de judiska extremisterna i Hebron.

8 Comments:

Anonymous Anonym said...

Det kan även noteras att GP:s ledarsida utelämnade ordet pogromer, även om det var det som var det anmärkningsvärda.

14 december, 2008 23:58  
Anonymous Anonym said...

Fast att Nathan Shachar skulle ha ryggrad i sin artikel håller jag inte med om. När han ska rapportera om pogromerna i Hebron blandar han istället in 70 år gamla upplopp mot judar i Bagdad som han överdriver kraftigt. Enligt en i övrigt israelvinklad artikel i Wikipedia så dog mindre än en tredjedel så många än vad Shachar påstår.

För mer balanserad information om händelserna än Shachars "sexhundra judar mördades av arabiska nationalister" rekommenderas läsning av den irakiske ex-sionisten Naeim Giladi som var med på den tiden. Även siffrorna som Giladi uppger skiljer sig stort från Shachars.

15 december, 2008 00:33  
Blogger Guardian said...

Al-Andalus
Shachar har mer ryggrad än GP:s obefintliga :)
Men det betyder inte att han är ett ess för det...

15 december, 2008 01:04  
Blogger Guardian said...

Ps Tack för länken!
Klart intressant :)

15 december, 2008 01:05  
Anonymous Anonym said...

Signifikativt för Guardian att han anser att "en förutsättning för fred är att extremism bekämpas på båda sidor", är kontroversiellt.
Raketer och självmordsdåd räknas tydligen inte som extremism hos Guardian.

15 december, 2008 17:10  
Blogger Guardian said...

BR
Nä, frasen isig är inte speciellt “kontroversiell” – däremot är ledaren ett lågvattenmärke i kategorin kryperi – och det var det jag anmärkte mot.

Om en judisk mobb försökt lyncha en arabisk familj medan den israeliska militären rullar tummarna, blir det oerhört lamt att talat om ”extremism på båda sidorna” - utan att återknyta till det aktuella exemplet.
Om liberala GP inte har mer att säga i sak, kan man lika gärna var tyst.

Tja jag ser ingen större skillnad i den judiska extremismen jämfört med palestinsk sådan.
Vi har ju dagsläget där israelerna stoppar nödsändningar från omvärlden till Gaza.
Vi som är civiliserande demokratier i Västeuropa, anser ett sådant agerande extremt – men i Israel är ingen speciellt förvånad…

15 december, 2008 18:51  
Anonymous Anonym said...

Guardian!
De judiska extremisternas aktiviteter i Hebron, som väl att märka, inte är sanktionerade av Israel, är en fis i rymden som ett hinder mot en fred jämfört med den arabiska extremism med självmordsdåd, raketattacker och retorik om destruktion av Israel som försiggår med officiell sanktion från de makthavande på GS (och från en del framstående politiker på WB).
/BR

15 december, 2008 21:30  
Blogger Guardian said...

Givetvis är aktiviteterna i Hebron direkt snktionerade av staten - annars så hade dom varit ett avslutat kapitel för länge sedan.

16 december, 2008 09:37  

<< Home