Twitterkungen Carl Bildt trasslar till det

Jag uppskattar att Carl Bildt Twittrar. Det är ett modernt sätt att kommunicera som passar honom som person; kortfattat, rappt och inte sällan slagfärdigt.
Dock ligger det i sakens natur att 140 tecken ger begränsade möjligheter till mer nyanserade resonemang - och ibland bli det fel.

En av Bildts styrkor som Utrikesminister har varit betoningen på grundläggande demokratiska värderingar som Folkrättens vikt i lösningen av konflikten mellan Israel och palestinierna.

Det var nog så att Bildt tänkte på det korta Sexdagarskriget 1967 när han skrev sitt famösa tweet, men Sharons militära gärning sträcker sig dryga 50 år. Att han bokstavligt talat lämnat en snitslad bana med bosättningar, övergrepp, dödade civila och andra folkrättsbrott efter sig, är ingen direkt överdrift.

En av Bildts välkända svagheter är att han har otroligt svårt att erkänna när han haft fel, och så även i detta fall.
Försvaret med att det hela skulle handla om partipolitik, det ”finns de som vill måla allt om Israel mörkt, jag tillhör inte dem.” håller helt enkelt inte och att lyfta fram Sharon som ett exempel på något uteslutande bra och positivt från Israel, blir bara ett ännu konstigare resonemang från Bildt.

Det andra problemet var att Bildt tidigare recenserade Venezuelas avlidne president Hugo Chavez i milt sagt mindre smickrande ordalag, och även jämfört Ukrainas avsatte president, Viktor Janukovytj, med landsförrädaren Vidkund Quisling.
En jämförelse som rent historiskt haltar betänkligt…
Som sagt, ibland blir det inte bra.

Som Sveriges utrikesminister förutsätts man ha någon form av konsekvent hållning och/eller policy hur man Twittrar, vilket underlättar (utöver att man har koll på historien), men som Utrikesdepartementet uppenbarligen saknar.

Ex Jugoslavien brukar ligga Carl Bildt varmt om hjärtat, så det återstår att se om han kommer att kommentera de Bosnienserbiska herrarna Radovan Karadzic and Ratko Mladic som ”vis statsman”, respektive ”lysande militär befälhavare” på Twitter.

Något säger mig att det inte blir så.

Grattis Palestina

Vem är det som saknar legitimitet?

Ung Vänsters stöd till Ship to Gaza legitimerar Hamas

Aron Modig, Förbundsordförande för KDU, kommenterar Ship to Gaza på Newsmill.

I det mest demokratiska val som någonsin hållits i Arabvärlden fick Hamas alltså 44,5 % av rösterna, vilket genererade 74 av totalt 132 platser i det Palestinska parlamentet.
Med andra ord har Hamas sedan länge full legitimitet hos väljarkåren.

Hur det står till med Kristdemokraternas legitimitet borde vara en aktuellare fråga för unge herr Modig, eftersom partiet har en neråtgående trend och gjorde sitt näst sämsta resultat någonsin med 3,5 %, i början av september…

Propaganda gone wrong...

Denna bilden publicerades på den extrema amerikanska propagandasajten "Stand with us"
Bloggen truthandfiction tyckte att den var så bra att hon även publicerade den…
Man kan allvarligt fundera på hur det står till med de historiska baskunskaperna om man utan att blinka hävdar att Israel erbjöd palestinierna fred både 1937 och 1947, 11 respektive 1 år innan staten bildades…

Att påståendena dessutom är rent sakligt fel gör inte det hela bättre:
år 2000 i Camp David hade inte premiärminister Barak något stöd i Knesset.

År 2001 i Taba drog sig israelerna ur förhandlingarna på grund av ett kommande israeliskt val, pga brist på ovan nämnda parlamentariska stödet…

År 2008 krävde dåvarande premiärministern Olmert att palestiniernas ledare Abbas startade inbördeskrig med de demokratiskt valda Hamas, och besegrade dem – därefter skulle eventuellt saker skett. Olmert var även på fallrepet för omfattande anklagelser om ekonomiska oegentligheter.

2012 har har nuvarande premiärminister Netanyahu försökt ”förhandla” genom att hävda att internationell lagstiftning plötsligt inte gäller…

Oss antisemiter, emellan...

Verkar som välkände Folkpartisten och tillika Israellobbyisten Birgitta Ohlsson gjort lite modellarbete åt Israels ambassad i Sverige.

Jag misstänker att hon inte är helt nöjd med rubriksättningen…

Palestinas första bidrag till Världsarvet

Igår fredag den 29 juni 2012 skrevs det historia då UNESCO med röstsiffrorna 13-6 tilldelade Födelsekyrkan i Betlehem och pilgrimsvägen dit, en plats på listan över Världsarv.

Föga förvånande så motsatte sig både USA och Israel detta, liksom de tidigare motsatt sig ett palestinskt medlemskap i UNESCO. Men det hade man inget för.

Fredrik Malm gillar hundar – men inte möss…

”Har idag besökt studieförbundet Bildas utställning om Palestina, som marknadsfördes med en bild där judar liknas vid råttor. Den bilden är borttagen, men det hjälper föga eftersom man valde just den bilden för att marknadsföra utställningen. Det går inte att med ord beskriva det äckel och obehag som jag känner inför den här utställningen.

Har nu sett att de ortodoxa kyrkorna ska se över samarbetet med Bilda efter Bildas utställning där judar liknas vid råttor. Bra! Rasistisk hatpropaganda har ingen plats i Sverige.” [1]

Fredrik Malm har tydligen svårt att hålla kräkreflexerna i styr.
Annat ljud var det i skällan när det gällde Lars Vilks berömda ”konstverk”; Muhammed som rondellhund…

”- Jag publicerade själv Vilks teckning på min blogg i augusti 2007. Jag var den första svenska politiker som gjorde det. Jag tycker det är bra med ett tydligt och enigt stöd för yttrandefriheten, pressfriheten och den konstnärliga friheten, manifesterat av svenska medier.
- Vad gäller åtgärder förutsätter jag att polisen har kontroll på läget vad gäller hotbild och skyddsåtgärder. Jag är inte rätt person att uttala mig om den saken."
[2]

Och i en kommentar till Politikerbloggen:
"Vi har ju yttrandefrihet i det här landet. Då får man publicera vad man vill så länge man inte förtalar eller rashetsar, säger Fredrik Malm.

Men det är ju uppenbarligen många som känner sig kränkta av teckningen. Varför publicerar du då också den?
- Jag vill markera mitt stöd för Nerikes Allehanda. De behöver det nu.
- Det är viktigt att det finns omdömesfulla publicister och att det förs en diskussion om sådana här publiceringar. Men det måste ske inom ramen för yttrandefriheten."[3]

Alltså, ”konstnärlig frihet” och en iögonfallande stolthet från Malm över att han var först med att publicera en bild vars enda syfte var att reta upp och kränka muslimer - då många inte uppskattar avbildningar av profeten, i kombination med att hunden dessutom anses vara ett orent djur inom Islam.

Nu var förvisso Malm inte ensam om att publicera Vilks Rondellhund, bilden blev snabbt en favorit ibland många rasister.

Senare har Malm mage att ändå anklaga motdemonstranter till Davis Cupmatchen mot Israel i Malmö för att ”fiska i grumliga vatten” då man demonstrera mot ”judiska tennisspelare”.[4]
Utöver den freudianska felsägningen - då tennisspelarna var israeliska - kan man fråga sig vem det är som egentligen fiskar i Sverigedemokraternas fångstområden.
Hur många andra riksdagsledamöter publicerade Vilks teckning?

Med dessa meriter ansåg Folkpartiet tydligen att Fredrik Malm av alla personer var den bäst lämpade att fungerar som partiets utrikespolitiske talesman.
Jag tycker att han kunde efterträda folkpartistiska handelsministern Ewa Björling i kommande vapenaffärer med diktaturen Saudiarabien.
Huset Saud hade säkert uppskattat Malms finkänslighet rörande muslimer och i synnerlighet deras tro.


Av reaktionerna att döma kunde man ju tro att det var ”Holy Land” –utställningen som innehöll den antisemitiska bilden "Judesuggan" - men så var det inte
Istället var det den av Israelliberalerna så hyllade Lars Vilks som hånade muslimer och målade antisemitisk om judar, där liberalerna applåderade det första och teg om det andra - då hånet av muslimer uppenbarligen var viktigare.

Visst är ”yttrandefrihet” och den ”konstnärlig frihet” fantastisk i Fredrik Malms tappning...