Varför lyssnar igen på oss?

Staten Israel har begåvat omvärlden med både duktiga forskare, högklassiga tekniker och framstående kulturpersonligheter. Det är då minst sagt märkligt att se hur beståndet ser ut bland den politiska elit som ska företräda staten Israel och agera som dess ansikte utåt.

Vi har exempelvis före detta ambassadören i Sverige Zvi Mazel, som på bara några månader lyckades dels vandaliserade en konstinstallation, samt kalla ledaren för landets största religiösa samfund, ärkebiskop KG Hammar för Judehatare, antisemit i SVT.

Svenske FN-ambassadören Pierre Schori och före detta utrikesministern Sten Andersson avfärdades som "professionella anti-israeler", och i svensk media skulle det "finns dagliga uppviglingar för att döda judar"[1], allt enligt ambassadör Mazel.

Zvi Mazel gick i pension mindre än två månader efter sin skandal på Historiska Museet, och man kan ju fundera över om den svenska ambassadören i Israel agerat på liknande sätt, och vad för följder det genererat..


En annan märklig figur är Israels ambassadör i FN, Dan Gillerman.
Efter det att USA blockerade Säkerhetsrådet, så fick Generalförsamlingen i vanlig ordning ta över frågan.

Resultatet blev att bombningen av Beit Hanoun beklagades ("deeply deplore") och Generalförsamlingen krävde ett israeliskt tillbakadragande, samt att FN skickade en undersökande kommission, (som kommer att ledas av Desmond Tutu).
Röstfördelningen var 156 för, 7 mot (USA, Israel & Australien, samt några Söderhavsöar), 6 nationer avstod.

Detta fick Gillerman att fullständigt tappa konceptet, och börja anklaga Frankrike för att man stödde resolutionen.
Enligt Gillerman skulle anledningen vara följande; "what spurred the French were tensions in Lebanon. The French expressed at the UN their chagrin at Israel for the overflights of Israel Air Force jets near French army positions in southern Lebanon, which they believe jeopardized their troops."[2]

Till saken hör att de israeliska kränkningarna av Libanon gräns är glasklara brott mot FN-resolution 1701, och motiveras med den av den kuriösa förklaringen att Israel måste bevaka så att inte Hizbollah bryter mot FN resolution 1701!?!
Att övervaka eldupphöret är de franska FN-styrkorna i Libanons uppgift, ingen annans.

Vidare sa även Gillerman,"The General Assembly of the UN is being held hostage by forces of evil," och tillade,"Whoever supports this resolution is assisting terrorists."

Alltså, Israel har skjutit en artillerisalva 500 meter fel (enligt egen utsago) i staden Beit Hanoun som befolkas av 35 0000 personer, träffat 7 sju hus & döda 20 personer samt skadat 40 i sömnen, varpå omvärlden beklagar detta, kräver eldupphör, samt att det görs en oberoende utredning om vad som egentligen skedde.
Detta är då enligt ambassadör Gillerman, antingen "en cirkus" eller "fars" alternativt "att hjälpa terrorister"...

Logiken är väl inte direkt glasklar, men om ambassadör Mazel uppfattade det som en hyllning att få sitt porträtt sjösatt i en damm av blod, så ska man knappast förvånas över att det betraktas som "terroriststöd" när man vill ha en korrekt och opartisk utredning över vad som faktisk skedde när massa oskyldiga dödades.

Nu var inte Gillerman ensam i att sprida irrationella kommentarer, utan han hade naturligtvis även stöd av förra årets mottagare av Stora Sionistpriset, USA:s (avgående?) FN-ambassadör John Bolton.
Bolton varnade medlemsstaterna mot att tillstyrka resolutionen eftersom "it would undermine the organization's relevance."

Vidare hävdade även Bolton att "Such a decision will only strengthen the widespread doubts regarding the UN, and lead many to conclude that the global organization cannot fulfill a role in the region,"

John Bolton har då personligen blockerat Säkerhetsrådet några dagar tidigare, och är ökänd för sin gränslösa arrogans mot FN, borde tvärtom snarare vara glad om FN misskrediteras och undermineras.

Dan Gillerman avslutade lika moget som han började, nämligen genom att likt en 3-åring som inte får allt han pekar på, marschera ut under Generalförsamlingens omröstning, med orden att ingen lyssnade på honom![2]
Ja, Dan Gillerman, man kan verkligen undra varför…