26 juni 2007

En ”borgerlig” Mellanöstern-politik?


När den borgerliga alliansen övertog makten i Sverige, kunde man vara tämligen säker på att deras kommande utrikesminister skulle kritiseras hårt.
Det ytterst få visste var att personen i fråga skulle bli Carl Bildt, och förmodligen kunde ännu färre ana att drevet mot honom skulle ledas av den uttalat liberala tidningen Expressens politiske redaktör, PM Nilsson.

I ett pärlband av mer eller mindre osannolika artiklar, påståenden och insinuationer utmålas Bildt som moraliskt tveksam, korrupt och personligt ansvarig både för vad som sker i Darfur samt president Putins maktambitioner, och därför bör han omedelbart avgå, mässar skarprättare Nilsson

Jag tycker att en fullständigt rimlig ståndpunkt är att om Carl Bildt ska avgå som utrikesminister, så är det givetvis beroende på saker han gjort i egenskap av detta, inte för att Expressens politiske redaktör tillsammans med ett gäng Israel-”vänner” bedriver en obegriplig och synnerligen hätsk kampanj.

Frågan som många av naturliga skäl ställt sig rörande denna kampanj, är varför liberalen Nilsson tror att det bästa sättet han stödjer en borgerlig regering på, är genom att ägna sig åt osakligheter och tillhandahålla en arena för att chikanera dess utrikesminister.

En gissning som Jan Guillou presenterade i Aftonbladet var att saken egentligen gällde Israel/Palestina, eftersom Bildt har gett offentlighet till en pragmatisk och nyanserad syn, fjärran från den "liberala" bombhögern där PM Nilsson huserar. Även Per Gahrton är inne på Palestina-spåret.

Häromdagen kan man nog säga att detta bekräftades när Nilsson låter publicera denna artikel i Expressen, författad av Ann-Sofie Dahl.

Eftersom Dahl sedan tidigare är en flitig skribent hos propagandisterna på Svensk Israel ”information”, där hon redan avhandlat "orosmomentet" Bildts, propalestinska tendenser genom "den appell som han just undertecknat om en snabb lösning av den palestinsk-israeliska konflikten ,så var det inte någon större överraskning att hon går till storms mot Bildt, anklagandes honom för att ”svika” Israel.

Av någon outgrundlig anledning så väljer hon att ställa skapandet av en palestinsk stat i motsatsförhållande till en "borgerlig politik", och sålunda så stödjer man Israel genom att förneka Palestinierna sin stat!?!
Detta är naturligtvis inget annat än ologiskt trams, såvida man inte anser att den israeliska staten ska existera på bekostnad av den palestinska…

En annan märklig konstruerad motsats är hur socialister och liberaler inte kan ha samsyn rörande lösningen på konflikten mellan israeler & palestinier.
De formuleringar som i jämn takt produceras från utrikesministerns laptop i Mellanösternfrågan kunde vara tagna ur det utrikespolitiska programmet för vilket socialistiskt parti som helst: däremot inte för en svensk borgerlig alliansregering.

Med plattityder av denna typ kan man ju verkligen fråga sig om det är så enkelt att Dahl är så erbarmligt inskränkt, att hon inte inser att man utifrån olika ståndpunkter faktiskt kan nå samma slutsats.
Även unge herr Ahlmark… f´låt Malm och israel-lobbyisten Dibbuk uppvisar samma skrattretande symptom på beröringsskräck inför att förknippas med en ”socialistisk” mellanöstern politik, och den som söker efter konspirationsteorier hos Dahl & Dibbuk letar sannerligen inte förgäves…

Riktigt roligt blir det när Dahl påstår: "…som utrikesminister har Bildt målmedvetet svängt utrikespolitiken [min fetning] i en öppet pro-palestinsk riktning", samtidigt som Dibbuk med samma text som grund, utan att blinka hävdar "…att man (läs Bildt) ännu inte frigjort sig från det socialdemokratiska greppet över utrikespolitiken".
Hmm...snillen spekulerar…


En enkel sökning på nätet ger vid handen att våra borgerliga partier, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna & Folkpartiet
mangrant ställer upp bakom mänskliga rättigheter, folkrätt och en tvåstatslösning enligt FN resolutioner.

Sålunda är påståendet att Bildt personligen skulle driva en annan politik än vad som skulle vara Alliansens gemensamma, samt att denna politik dessutom skulle vara ”anti-israel” och ”öppet pro-palestinsk” är inget annat än snömos.

När Dahl inte ens klarar att hålla en saklig nivå rörande Bildts uppdrag som valövervakare i de palestinska valet, blir det bara pinsamt. Ulf Bjereld förtydligar:
Ett typiskt exempel tycker jag är när Dahl kritiserar Carl Bildt för att han som observatör vid de palestinska valen 2006 "uppenbarligen inte tyckte att det var något som helst problem att en majoritet av palestinierna hade lagt sin röst på terrororganisationen Hamas". Men Carl Bildts uppdrag som valobservatör var ju att kontrollera huruvida valen gick rätt till - inte att ta ställning till valresultatet. Hans uppskattande uttalanden gällde valprocessen - inte utfallet. Och det fanns en internationell enighet om att de palestinska valen var några av de mest demokratiska som någonsin genomförts i arabvärlden. Men detta framgår inte alls av Dahls artikel. I stället får läsaren intrycket att Bildt uttalat sig uppskattande om Hamas valseger - vilket han självklart inte alls gjorde.

Naturligtvis kan Dahl tycka att Sverige ska bedriva en totalt okritisk och neokonservativ Israelpolitik á la Bushadministrationen & Livets Ord, dock har detta ytterst lite med mänskliga rättigheter och liberalismens grundtanke att göra, och det är framför allt ingen grund till att anklagande peka finger åt Carl Bildt.
Att Dahl är själv medveten om detta råder ingen som helst tvivel om, det är därför hon att gömma sig bakom det intetsägande epiteten "borgerlig" eller "borgerliga värderingar".

Med tanke på hur det oinskränkta stöd som Bushadministrationen givit Israel och hur det i realiteten skadat, kan man ju verkligen fråga vem som sviker Israel; en liberal svensk utrikesminister som vill ha en tvåstatslösning där Israel ska ha erkända och säkra gränser, eller neokonservativa Ann-Sofie Dahl och hennes gelikar som hellre vill blockera en palestinsk stat, och därmed förlänga eländet för både palestinier och israeler.

8 Comments:

Blogger Jinge said...

Intressant bloggpost. Jag tycker dock att du negligerar att Carl Bildt är Bushs knähund. Han är betald lobbyist för kriget mot Irak, och vad han de facto gjort för att få stopp på EU:s bojkott av Hamas vet inte jag, jag har iaf inte sett något. Det tror jag inte heller att ngn annan gjort.

Att PM Nilsson et consorties jagar Bildt för hans förment positiva inställning till palestinierna är säkert sant, men då har de hjärnspöken av stora mått. CB skulle aldrig drista sig till att göra något som retar amerikanerna. Att du tror annat begriper jag, men tro ska man göra i kyrkan.

Nu tvivlar jag iofs inte på att CB gärna ser en lösning på konflikten, men det blir en liten tvekan sett ur hans bloggkommentarers perspektiv. Han visste exakt kommentarernas innehåll, till vilken bloggpost de hörde, när de var postade och vilka författarna var.

Jag gjorde saken till ett UD-ärende redan i mars. Sedan gjorde jag det en gång till efter ytterligare en vecka, och sedan återigen efter ett par veckor. Med diarienummer och allt.

Likafullt sket han högaktningsfullt i saken.

Så jag tillåter mig tvivla på både mannens omdöme och hans förmenta sympatier. Skulle han ha åsikter som går i linje med dina förhoppningar så kostar det inte honom ett skvatt politiskt genom att säga vad han tycker, men tyvärr är det just vad han gör. De ord som kommit över hans läppar har ingalunda talat för att han är för en demokratisk lösning i Palestina. Han har däremot glatt hälsat Abbas tillfälliga Fatah-regering välkommen och sagt sig positiv till den.

Han är givetvis inte okunnig om att Mellanösternkonflikten nu tagit både tre och fyra steg bakåt. Eftersom du citerar Ulf Bjereld så kan du läsa hans senaste tre bloggposter om konflikten och Gaza. han berättar där att han nu tror att det blir ännu mer utdraget.

Och vår utrikesminister gör absolut ingenting inom EU för att de ska sätta press på Israel. Har du ett exempel på det så är jag idel öra.

26 juni, 2007 23:21  
Blogger Guardian said...

Jinge
Omvärlden är enig i hur konflikten mellan Israel/Palestinierna ska lösas.
Trots detta så har det inte skett på 40 år och det beror enbart på att 2 stater inte accepterar det, Israel och USA.
Carl Bildt har i sammanhanget varit utrikesminister i ca 6 månader…

EU:s bojkott av palestinierna var skamlig och totalt kontraproduktiv men att därifrån tro att Bildt skulle på något sätt haft möjlighet att ändra på detta är att i vanlig ordning tillskriva honom större makt och inflytande än vad en svensk utrikesminister har.
(Anledningen till att Hamas bojkottas är ju att dom placerades på EU:s terroristlista hösten 2003, sedan dom i augusti bl a sprängt en buss i den ultra-ortodoxa(!!) delen av Jerusalem.)

”De ord som kommit över hans läppar har ingalunda talat för att han är för en demokratisk lösning i Palestina.”
***Nåja! Du själv skrev följande den March 18th, 2007:
”Att han välkomnar en palestinsk samlingsregering är bra, men nu vill jag se verkstad i.s.f. snack. Sverige bör givetvis ta upp kontakten med deras nya regering precis som Norge. CB bör dessutom agera kraftfullt för att EU ska återuppta kontakten direkt.”

Vilket också skedde. I direkt trots mot Israel och regeringen Olmert blev Bildt en vecka senare en av de första EU-ministrarna att träffa utrikesministern i den nya palestinska regeringen, (den förra alltså) 1

Appropå Ulf Bjereld så kan du ju alltid läsa denna länken

När EU ska agera rörande Israel/Palestinierna handlar givetvis om timing. Det måste först bli någon form av ordning på de palestinska områdena, vilket förre eller senare kommer att ske, eftersom varken Hamas och Fatah klarar sig utan de områden som den andra parten i viss mening ”styr”. Vi kommer säkerligen att se någon form av samlingsregering igen.

Att vara Carl Bildt idag måste vara en ganska märklig känsla då han kritiseras från vänsterhållet att göra för lite, samtidigt som högern anklagar honom för att vara pro-palestinsk…

27 juni, 2007 12:41  
Blogger Paolo Pissoffi said...

Vi har ju sett Ahlmark, Birgitta Ohlsson attackera Bildt. Vi vet ju varför...

Carl Bildt har trots allt kritiserat USA. Han gjorde det bland annat när han representerade EU i Kosovo.

Av alla utrikesministrar vi kunde få med en borgerlig rgering ansåg jag att Bildt var ett bra namn. Jag anser iofs att det finns mycket problem med en utrikesminister som har ekonomiska intressen i vissa regioner, men jag bävar inför tanken på exempelvis en folkpartist som utrikesminister.

Visst kommer det att normaliseras på de palestinska områdena. Och palestinierna har ju mer att hoppas på EU än på Israel och USA, men samtidigt är ju EU i sammanhanget för tillfället ganska maktlöst. Däremot känns ju det ändå rätt svårt att se en verklig ljusning just nu. Undrar vad ett nyval skulle ge för resultat...

Sen, Ann-Sofie Dahl är en mycket irriterande individ. Jag hörde henne bland annat på radio för ett halvår sedan då hon förklarade att det var fel att kritisera USA:s utrikespolitik därför att de som kritiserade förstod inte det trauma som USA råkade ut för den elfte september.

Det blev näramst en parodi, då när den andra personen i radion, kom med mycket milt ifrågasättande, så sa hon bara "ja, det där är ett bevis på att du inte förstått hur USA reagerade."

27 juni, 2007 17:28  
Blogger Guardian said...

Paolo P
Jag tror att Bildt var nog det bästa alternativt som utrikesminister, tänk om man istället fått Gunnar Hökmark…. Brrrrrr

Man får hoppas att Bildt har det goda omdömet att inte involvera sig i vissa regioner, så man slipper onödigt tjafs om konstruerade intressekonflikter.

Det enda som är positivt i dagens läge är att Bushadministrationen sett till att USA:s inflytande i regionen sakta men säkert tynar bort, det ger naturligtvis EU på sikt en starkare sits.

Det där med nyval är vanskligt, det är inte på något sätt säkert att Fatah skulle få tillbaka makten utan risken är kanske att Hamas position t o m stärks, och om Fatah skulle få flest röster varför skulle då Hamas acceptera att släppa den fullständigt legitima makten ifrån sig…

Nu får saker sätta sig lite, Fatah och Hamas kommer att så småningom bilda någon form av samlingsregering, Olmert har ju lovat att hjälpa Abbas på Västbanken (trots att Hamas fick mycket röster där…) och med största säkerhet kommer han inte att lyckas leverera det stöd som Abbas behöver, nämligen en att starta seriösa förhandlingar om att bilda en palestinsk stat. Det var ju avsaknaden av detta som gjorde att Fatah fick problem.

På den israeliska sidan så är regeringen Olmerts dagar är förmodligen räknade.
För när nästa del av Winograd-kommissionens utlåtande om de dagar av kriget i Libanon som kritiserats mest (den tidigare sågningen var över de dagar som ändå gick hyfsat bra), då flest israeliska dödsoffer krävdes, kommer inte kritiken från allmänhet och media att vara nådig.
Detta tvingar nog Olmert att avgå, vilket i sin tur eventuellt kommer att ge någon ny variant av regeringsbildning.

27 juni, 2007 18:34  
Blogger Jinge said...

Och nu förstärker man med Tony Blair... :-)

Ge er nu! Minns mina ord!

Dessutom har Bildt varit lobbyist till USA:s krigsindustri...

28 juni, 2007 13:28  
Blogger Guardian said...

Jinge
Jag ska komma ihåg dina ord!

Och om du får rätt så ska jag reservationslöst erkänna att gammal är äldst.. :-)

29 juni, 2007 21:38  
Anonymous Anonym said...

Mycket intressant artikel.
Läsvärt. tack Guardian!

mvh / Ida

02 juli, 2007 18:46  
Blogger Guardian said...

Tack för det, Ida!
Det var roligt att höra =)

04 juli, 2007 13:09  

Skicka en kommentar

<< Home