En ”borgerlig” Mellanöstern-politik?

När den borgerliga alliansen övertog makten i Sverige, kunde man vara tämligen säker på att deras kommande utrikesminister skulle kritiseras hårt.
Det ytterst få visste var att personen i fråga skulle bli Carl Bildt, och förmodligen kunde ännu färre ana att drevet mot honom skulle ledas av den uttalat liberala tidningen Expressens politiske redaktör, PM Nilsson.

I ett pärlband av mer eller mindre osannolika artiklar, påståenden och insinuationer utmålas Bildt som moraliskt tveksam, korrupt och personligt ansvarig både för vad som sker i Darfur samt president Putins maktambitioner, och därför bör han omedelbart avgå, mässar skarprättare Nilsson

Jag tycker att en fullständigt rimlig ståndpunkt är att om Carl Bildt ska avgå som utrikesminister, så är det givetvis beroende på saker han gjort i egenskap av detta, inte för att Expressens politiske redaktör tillsammans med ett gäng Israel-”vänner” bedriver en obegriplig och synnerligen hätsk kampanj.

Frågan som många av naturliga skäl ställt sig rörande denna kampanj, är varför liberalen Nilsson tror att det bästa sättet han stödjer en borgerlig regering på, är genom att ägna sig åt osakligheter och tillhandahålla en arena för att chikanera dess utrikesminister.

En gissning som Jan Guillou presenterade i Aftonbladet var att saken egentligen gällde Israel/Palestina, eftersom Bildt har gett offentlighet till en pragmatisk och nyanserad syn, fjärran från den "liberala" bombhögern där PM Nilsson huserar. Även Per Gahrton är inne på Palestina-spåret.

Häromdagen kan man nog säga att detta bekräftades när Nilsson låter publicera denna artikel i Expressen, författad av Ann-Sofie Dahl.

Eftersom Dahl sedan tidigare är en flitig skribent hos propagandisterna på Svensk Israel ”information”, där hon redan avhandlat "orosmomentet" Bildts, propalestinska tendenser genom "den appell som han just undertecknat om en snabb lösning av den palestinsk-israeliska konflikten ,så var det inte någon större överraskning att hon går till storms mot Bildt, anklagandes honom för att ”svika” Israel.

Av någon outgrundlig anledning så väljer hon att ställa skapandet av en palestinsk stat i motsatsförhållande till en "borgerlig politik", och sålunda så stödjer man Israel genom att förneka Palestinierna sin stat!?!
Detta är naturligtvis inget annat än ologiskt trams, såvida man inte anser att den israeliska staten ska existera på bekostnad av den palestinska…

En annan märklig konstruerad motsats är hur socialister och liberaler inte kan ha samsyn rörande lösningen på konflikten mellan israeler & palestinier.
”De formuleringar som i jämn takt produceras från utrikesministerns laptop i Mellanösternfrågan kunde vara tagna ur det utrikespolitiska programmet för vilket socialistiskt parti som helst: däremot inte för en svensk borgerlig alliansregering.”

Med plattityder av denna typ kan man ju verkligen fråga sig om det är så enkelt att Dahl är så erbarmligt inskränkt, att hon inte inser att man utifrån olika ståndpunkter faktiskt kan nå samma slutsats.
Även unge herr Ahlmark… f´låt Malm och israel-lobbyisten Dibbuk uppvisar samma skrattretande symptom på beröringsskräck inför att förknippas med en ”socialistisk” mellanöstern politik, och den som söker efter konspirationsteorier hos Dahl & Dibbuk letar sannerligen inte förgäves…

Riktigt roligt blir det när Dahl påstår: "…som utrikesminister har Bildt målmedvetet svängt utrikespolitiken [min fetning] i en öppet pro-palestinsk riktning", samtidigt som Dibbuk med samma text som grund, utan att blinka hävdar "…att man (läs Bildt) ännu inte frigjort sig från det socialdemokratiska greppet över utrikespolitiken".
Hmm...snillen spekulerar…


En enkel sökning på nätet ger vid handen att våra borgerliga partier, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna & Folkpartiet
mangrant ställer upp bakom mänskliga rättigheter, folkrätt och en tvåstatslösning enligt FN resolutioner.

Sålunda är påståendet att Bildt personligen skulle driva en annan politik än vad som skulle vara Alliansens gemensamma, samt att denna politik dessutom skulle vara ”anti-israel” och ”öppet pro-palestinsk” är inget annat än snömos.

När Dahl inte ens klarar att hålla en saklig nivå rörande Bildts uppdrag som valövervakare i de palestinska valet, blir det bara pinsamt. Ulf Bjereld förtydligar:
”Ett typiskt exempel tycker jag är när Dahl kritiserar Carl Bildt för att han som observatör vid de palestinska valen 2006 "uppenbarligen inte tyckte att det var något som helst problem att en majoritet av palestinierna hade lagt sin röst på terrororganisationen Hamas". Men Carl Bildts uppdrag som valobservatör var ju att kontrollera huruvida valen gick rätt till - inte att ta ställning till valresultatet. Hans uppskattande uttalanden gällde valprocessen - inte utfallet. Och det fanns en internationell enighet om att de palestinska valen var några av de mest demokratiska som någonsin genomförts i arabvärlden. Men detta framgår inte alls av Dahls artikel. I stället får läsaren intrycket att Bildt uttalat sig uppskattande om Hamas valseger - vilket han självklart inte alls gjorde.

Naturligtvis kan Dahl tycka att Sverige ska bedriva en totalt okritisk och neokonservativ Israelpolitik á la Bushadministrationen & Livets Ord, dock har detta ytterst lite med mänskliga rättigheter och liberalismens grundtanke att göra, och det är framför allt ingen grund till att anklagande peka finger åt Carl Bildt.
Att Dahl är själv medveten om detta råder ingen som helst tvivel om, det är därför hon att gömma sig bakom det intetsägande epiteten "borgerlig" eller "borgerliga värderingar".

Med tanke på hur det oinskränkta stöd som Bushadministrationen givit Israel och hur det i realiteten skadat, kan man ju verkligen fråga vem som sviker Israel; en liberal svensk utrikesminister som vill ha en tvåstatslösning där Israel ska ha erkända och säkra gränser, eller neokonservativa Ann-Sofie Dahl och hennes gelikar som hellre vill blockera en palestinsk stat, och därmed förlänga eländet för både palestinier och israeler.