Hadar Cars & Ernst Klein - när myten får vingar
Jag har roat mig att läsa den lilla skriften (32 sidor) "Israel och säkerheten" (utgiven sommaren 2006) där författarna Hadar Cars & Ernst Klein, tar på sig uppgiften att beskriva saker och ting ur ett "israeliskt perspektiv". Något annat hade naturligtvis inte varit att vänta eftersom båda betraktar sig som "liberaler", har varit aktiva inom Folkpartiet och är (ö)kända israellobbyister.
Här någonstans är det tragiskt att den generation inom Folkpartiet, 30-talisterna, som både Klein & Cars tillhör tillsammans med Per Ahlmark, är så fullständigt blind och låst i dogmer och symbolfrågor, att man inte förmår eller vill greppa en förändrad värld.
Hur man som uttalad liberal i dag år 2006 kan stödja staten Israels raslagar, sociala ingenjörskonst, stöld av enskilda människors egendom, samt trampande på de absolut grundläggande mänskliga rättigheterna, är en fullständig gåta.
När jag läser boken så blir jag mer och mer irriterad över hur rörig och full av upprepningar den är.
Om man ska skriva en sådan här bok hade naturligtvis det enklaste och mest överskådligaste sättet varit i kronologisk ordning, men det gör inte författarna, utan istället är det evinnerligt blandande av årtal, händelser. När dessutom beskrivningar av händelser kastas om och sprids ut på flera olika sidor, blir det för skruvat.
Oavsett om man skriver ur ett "israeliskt perspektiv" måste man kunna ge en vederhäftig historisk beskrivning av faktiska händelser och skeenden.
Det är knappast en tillfällighet att källhänvisningar endast förekommer vid två tillfällen; för att styrka att de israeliska styrkorna var underlägsna de arabiska 1967, samt för att beskriva antalet existerande palestinier. (Som författarna sedan ändå menar är felaktigt.)
Om man dessutom lägger till en radda sakfel, ett inkonsekvent förhållningssätt, en knippe propaganda och ett sätt att skriva som är rent sagt gaggigt, blir resultatet därefter - pinsamt uselt.
Boken bygger på teserna att Israel är konsekvent hotat till sin existens och att alla krig som varit handlar om Israels säkerhet/överlevnad
En monumental fadäs är att författarna klipper bort Beirut-deklarationen från 2002, då arabstaterna erbjöd fred och politiska garantier, i utbyte mot ett slut på ockupationen (ett erbjudande som israelerna ignorerade totalt), däremot nämner författarna mer än gärna Arabförbundets "Nej" i Khartoum hösten 1967, flera gånger om…
Förhandlingarna i Taba 2001, där israeler och palestiner stod närmre varandra än någonsin, existerar inte heller i författarnas medvetande. Däremot har man inga problem att hävda att Arafat erbjöds "95% av Västbanken i Camp David", ett påstående som saknar verklighetsförankring, men av Israellobbyn utsetts till ett faktum...
På 30 sidor lyckas man vidare nämna Iran & kärnvapen 12 gånger, men Suezkrisen 1956 nämns endast 3 gånger, och ingen av gångerna framgår det att det var Israel som i maskopi med Frankrike och Storbritannien anföll Egypten…
Första gången 1956 nämns är det enbart i sammanhanget att "Egypten krävde att FN skulle lämna området.." (s.2).
Här är det på sin plats att påpeka att Israel vägrade att ta emot FN-styrkorna, det var därför dom placerades i Egypten. Egyptens krav används istället av israelvännerna som ett kvitto på FN:s allmänna uselhet.
Andra gången nio sidor senare!!(s.11) nämns det att "Israel under hårt tryck…drog sig tillbaka från Sinai och Gaza"”, detta tituleras av någon outgrundlig anledning "israelisk eftergift".
Hur något kan bli en "eftergift" när man inte har rätt till Sinai i förstaläget, är ett fascinerande förhållningssätt…
Om författarna är måna att tala om hur överlägsna de arabiska styrkorna var 1967, så är man desto mindre intresserad av att tala om styrkeförhållandena som rådde 1948. I boken slås det redan på första sidan fast att "fem arabstater anföll den nybildade staten Israel...och upphäva upprättandet av en judisk stat", men först fem sidor senare (s.6) nämner man att de arabiska arméernas styrka kan "diskuteras".
I realiteten var styrkeförhållandena likvärdiga, (om inte en lätt övervikt för israelerna.) dessutom var arabstaterna hopplöst splittrade inbördes.
Att det sedan långt tidigare än 1948 pågick ett inbördeskrig i Mandatet Palestina nämns inte alls
När författarna påstår att Israels gräns mot Västbanken är "700 km lång" (sid3), är det en freudiansk felskrivning som är både roande och avslöjande. Israels gräns mot Västbanken är internationellt fastställt som "Den gröna linjen" och är 315km lång, det som däremot är 700 km lång är den mur som Israel bygger till minst 75 % på Västbanken. En mur som israelvännerna allt sedan 2002 då bygget startade, påstår inte alls ska bli en framtida gräns...
En annan förvanskad beskrivning är vem som erkänner vem.
I boken låter det så här: "PLO sluter fred med Israel 1993"(s.3) "Arafat tvingades acceptera en tvåstatslösning" (s.14) "Genom Osloavtalet 1993 erkände palestinska myndigheterna staten Israel" (s.25) osv
I realiteten var palestinierna först med att redan 1988 förorda en tvåstatslösning och därmed ett accepterande av Israels existens, vilket stadfästes i undertecknandet av Osloavtalet 1993.
Därmed var det Israel som för första gången 1993 erkände palestiniernas existens och en tvåstatslösning.
Avslutningsvis är det svårt att undgå det totalt osannolika resonemanget rörande Iran, Israel och kärnvapen.(s.10)
Författarna skriver att om Iran skulle skaffa kärnvapen så skulle en terrorbalans råda, vilket då utesluter användandet av kärnvapen mellan Israel & Iran vid ett eventuellt krig.
Men som gubben i lådan dyker då plötsligt Fidel Castro upp (!!!) ;
"Vi vet att Fidel Castro under Kubakrisen 1962 var fullt beredd att utlösa ett kärnvapenkrig. De härskande i Moskva som velat basera kärnvapen på Kuba var emellertid i slutändan inte beredda att gå så långt.
Hur tänkandet i Iran går vet vi inte riktigt"
Sålunda ska tydligen Israel känna sig hotat eftersom Castro aldrig hade några kärnvapen på Kuba!?!...
Vem som kan tänkas köpa detta pekoral är möjligtvis de redan troende, som behöver få sin redan hårdvinklade världsuppfattning bekräftad. Annars är detta en totalt överflödig publikation, vars enda ljuspunkt är att den inte är längre än 30 sidor, vilket gör att ens lidande blir ganska kortvarigt då man läser skräpet.
posted by Guardian | 02:47
24 Comments:
Jättebra inlägg
Hadar Cars försvarade för många år sedan israelernas lönnmord på palestinier. Avslöjande för hans och liberalers moral. Här tänker jag också på Birgitta Olsson.
cars & klein skrev en bok. så hänvisar du plötsligt till cahn som om det hängde ihop.
hur ?
Det var en text bit som inte skulle varit med.
varför är du maskerad ?
skäms du ?
Intressant skrivit Guardian.
Mvh,
Ryan.
Tack så mycket Ryan!
:)
Exemplifiera gärna de "raslagar" du talar om. Jag är nyfiken.
Magnus
Länk 1
Amnesty
btselem länk 2
Human Rights Watch
Lagen om "återvändande" från 1950
Lite allmänt
Hm. Jag trodde ju annars att varje suverän stat hade rätt att stifta sina egna lagar gällande vem som skall beredas medborgarskap och inte. Du kan väl inte på fullaste allvar mena att lagen om återvändande är en raslag? Om syftet med Israel är att vara det judiska nationalhemmet är det väl upp till Israel att avgöra huruvida inflyttande judar skall beredas medborgarskap eller inte?
Chile har en liknande lag för att uppmuntra immigration för barnen till de som flydde undan Pinochet. Är dessa också "raslagar"?
I övrigt har du bara pekat på den diskriminering som finns i Israel mot araber. En relevant fråga är ju då om den diskimineringen är ett reslutat av ett snart 60-årigt krig eller rasistisk illvilja? Jag gissar på det det första. Diskrimineringen existerar, är ett problem och arbete för att minska den utförs. Det är emellertid inte alltid de reformer som skall minska diskriminering tas särskilt väl emot av de arabiska samhällena:
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?apage=1&cid=1170359781041&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull
Förmodligen pga av en ömsesidig misstro pga konflikten.
Jag tycker därför att det känns jävligt magstarkt, och det bidrar definitivt inte till debatten, att tala om "raslagar" som närmast för tankarna till rassegregerade bussar.
Magnus
Naturligtvis får man stifta dom lagar man så önskar i judiska nationalhemmet Israel, precis som man fick i gamla apartheid-Sydafrika, eller 30-talets Tyskland. Något annat har jag inte heller påstått.
Däremot får de dessa lagar ett direkt avgörande verkan hur staten Israel betraktas och vad man betraktar den som.
Jag noterar att du hellre associerar till segregerade bussar, än att du kommenterar den raslag som i praktiken förhindrar giftermål mellan palestinier och arabiska israeler, och försvårar livet för arabiska israelers familjebildande. Detta är ett solklart brott mot de mänskliga rättigheterna.
Om man i en demokrati hade förverkat sitt medborgarskap om man gifte sig med en jude, och ställts inför valet att antingen bo i varsitt land, alternativt flytta utomlands (vilket dessutom är olagligt för juden såvida man inte får ett specialtillstånd), hade naturligtvis upplevts som grovt stötande. Det borde det även vara i Israel.
Det jag har synpunkter på är hur man som liberala Folkpartister inte kritisera hur en demokrati, som medvetet exkluderar 20% av dess befolkning, eftersom det går emot allt vad den liberala värdegrunden står för, i frågan om lika värde och jämlikhet.
För att kvalificera som en "raslag" måste lagen i fråga definiera en ras, religiös eller etnisk tillhörighet, samt uttryckligen påbjuda annorlunda behandling av gruppens medlemmar. Lagen rörande familjeföreningar hör därför inte hemma under kategorin "raslagar." I stället skall den jämföras med visum-lagar som finns i alla västländer, och som delar in världens nationer i olika kategorier med olika visumkrav. Att palestinier inte kvalificerar för permanent uppehållstillstånd i Israel är inte annorlunda än att israeler inte kvalificerar för turistvisum till Syrien eller Libanon.
Det är inte en universiell mänsklig rättighet att få lov att bo i Staten Israel, lika lite som alla människor får lov att bo i USA eller Australien eller Sverige.
Är Danmark rasistiskt på grund av de hårda kraven som ställs på bostads och försörjningsförmåga innan familjeförening beviljas? Onekligen kan man ju ta dit sin make/maka om han/hon är EU medborgare, även om den tilltänkta bostaden är en bänk på Kongens Nytorv. Lagarna har kritiserats hårt, men inte från perspektivet att de skulle vara "raslagar."
Vad gäller Lagen om Återkomst (den mest exakta översättningen av lagens hebreiska titel) så finns ganska lika lagar i Irland, Grekland och Tyskland. Är motsvarande lagar också "raslagar?"
Jaha, så Tikotzinsky gillar inte att man kallar en spade för just – spade.
Lagen förbjuder permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap till palestinier från de ockuperade områden som är gifta med israeliska medborgare (oftast palestinier). Lagen är explicit diskriminerande mot palestinier från Västbanken och Gaza.
Lagens syfte är att försöka begränsa antalet palestinier i Israel, och framför allt Östra Jerusalem.
Lagen riktar sig direkt mot palestinier från Judea, Samarien och Gaza, det är helt rätt. Men eftersom dessa människor inte är medborgare i Israel har de ingen rätt a priori att bosätta sig där. De har heller ingen automatisk rätt att bosätta sig i Sverige, i Danmark eller i USA.
Diskriminering? Inte mer än att samma palestinier måste söka visum för att besöka Sverige medan israeliska medborgare får en stämpel vid gränsen. Syftet med Sveriges visumregler är också att förhindra att palestinier reser till Sverige och bosätter sig.
”Lagen riktar sig direkt mot palestinier från Judea, Samarien och Gaza, det är helt rätt. Men eftersom dessa människor inte är medborgare i Israel har de ingen rätt a priori att bosätta sig där.”
***Visst, men nu är Östra Jerusalem inte en del av Israel, och palestinier därifrån har all rätt i världen att gifta sig med vem man vill, och leva tillsammans.
Det gläder mig att du har reducerat diskussionen till Jerusalem, efter att jag visat dig det juridiskt och moraliskt hållbara principerna i de israeliska lagarna du tidigare kritiserat.
Israelisk lag hindrar ingen från att gifta sig. Lagstiftningen hindrar palestinier från att bosätta sig i Israel. Israelisk lag gäller i Jerusalem, som du säkert är medveten om. Har palestinier från Samarien en universiell rätt att bosätta sig i Jerusalem? Var kommer den rätten ifrån i så fall?
Så vart det platt fall igen på, Tikotzinsky...
För det första är det juridiskt sett ingen skillnad på Västbanken, Gaza eller Östra Jerusalem, alla områdena befinner sig under israelisk ockupation.
Att Israel tillämpar israeliska lagar på Östra Jerusalem, innebär inte att israelisk lag gäller.
Att påstå det är att ljuga - det är trist att man inte klarar av att hålla en anständig nivå, och det var inte första gången Tikotzinsky.
Det är stor juridisk skillnad på Östra Jerusalem och Judea och Samarien.
1. Jerusalem var aldrig avsett att ingå i en palestinsk stat, och palestiniernas krav på staden härrör från Jordaniens ockupation och senare annektering.
2. Jerusalem definierades inte i Oslo-avtalen, dvs är inte ABC-område.
Om israelisk lag gäller eller tillämpas går på ett ut. Eftersom inga andra lagar gäller så gäller de israeliska.
Att våra åsikter går isär betyder inte att jag ljuger. Det betyder helt enkelt att vi har olika åsikter. Ofta beror det på att jag har mer omfattande och djupare faktakunskaper om Israel än du har. Det är ganska naturligt, eftersom jag har tillgång till källarkiv och nyhetsflöden på hebreiska.
Ytterligare en intressant observation:
Judea och Samarien är de facto och de jure ockuperade. Trots det, så kallar många PLO-anhängare områdena för annekterade.
Östra Jerusalem är de jure annekterat. I ovanstående stycke väljer Guardian att kalla området ockuperat.
Kan någon förklara??
Tikotzinsky
Du bör nog förtydliga dina ståndpunkter lite mera, för annars gör jag det åt dig…
När jag skriver ”att juridiskt är sett ingen skillnad på Västbanken, Gaza eller Östra Jerusalem, alla områdena befinner sig under israelisk ockupation”, så utrycker jag den juridiska ståndpunkt världssamfundet uttryckt de senaste 40 åren, via FN res 242 mfl.
När du skriver ”att det är stor juridisk skillnad på Östra Jerusalem och Judea och Samarien”, skriver du utifrån en strikt Israelisk ståndpunkt, som saknar förankring.
Att Israel anser sig ha annekterat Östra Jerusalem ändrar inte dess juridiska status, eftersom annekteringen enligt internationell lagstiftning är olaglig.
Från FN res 480, 20 augusti 1980
“Affirms that the enactment of the "basic law" by Israel constitutes a violation of international law and does not affect the continued application of the Fourth Geneva Convention of 12 August 1949 Relative to the Protection of Civilian Persons in Time of War in the Palestinian and other Arab territories occupied since June 1967, including Jerusalem;”
“Determines that all legislative and administrative measures and actions taken by Israel, the occupying Power, which have altered or purport to alter the character and status of the Holy City of Jerusalem, and, in particular, the recent "basic law" on Jerusalem, are null and void and must be rescinded forthwith;”
Här kan man läsa resolutionerna 478 & 480 från Säkerhetsrådet som behandlar Östra Jerusalem.
För att återknyta till vad saken gällde, betyder det att dom lagar som Israel implementerar, dels är direkt olagliga och dessutom rasistiska då dom enbart berör Palestinier. 2 fel av 2 möjliga!
Något störe prov på din ”mer omfattande och djupare kunskap” har hittills lyst med sin frånvaro.
Du har däremot inga problem med att leverera snömos av typen, att man behöver kunna hebreiska för att veta vad den internationella lagstiftningen säger om Östra Jerusalem!
För övrig kan du notera följande: Att veta vad som gäller, betyder inte att man har olika åsikter!
Enligt lag får man inte köra på folk med bil, men om du ändå gör det, handlar det inte om ”olika åsikter” utan att du bryter mot lagen.
Svårare än så är inte detta!
Oslo-traktaten ingicks mellan Israel och PLO, en icke-stat. Därför är det tekniskt riktigt att traktaten inte är en del av INTERNATIONELLA traktat, men jag förstår inte vad det har med saken att göra. Judea och Samarien omfattas av Oslo, Jerusalem gör det inte. Därför har områdena olika juridisk status.
Annektering är en unilateral juridisk akt. Världssamfundet kan gilla eller ogilla akten, men inte upphäva den. Att FN valt att rekommendera att akten ogiltigförklaras upphäver inte israelisk lagstiftning i Jerusalem.
FNs stadgar och resolutioner har aldrig ansetts vara någon "superkonstitution" som kan ogiltigförklara nationell lagstiftning. Det är därför oklart vad du syftar till när du säger att israelisk lagstiftning är olaglig.
Inom konstitutionell praxis är en lag olaglig endast om den bryter mot konstitutionen eller andra lagar med konstituerande kraft. Du kanske har stött på någon annan definition i dina juridikstudier??
Då är vi tillbaks där vi började. De israeliska visumlagarna berör endast medborgare i PM. Detta är inte mer rasistiskt än Sveriges lagar kräver visum för palestinier, men inte för danskar.
Du får gärna berika mig med kunskap om vad internationell LAGSTIFTNING säger om Östra Jerusalem. Jag har aldrig stött på någon sådan LAGSTIFTNING.
Vad gäller hebreiska, så är kunskap i språket ett krav för att förstå ISRAELISKA källor, inte internationella källor.
Jag har svårt att förstå vad svenska trafikförordningar har med Mellanöstern att göra. Men eftersom många trafikolyckor så småningom får ett rättsligt efterspel i domstolarna så finns det uppenbarligen olika åsikter om händelseförlopp och lagtolkning.
En annan fråga: Varför länkar inte min signatur till min blogg? Är det nöjet bara förbehållet PLO/Hamas-anhängare?
G. Tikotzinsky
Rörande din signatur funkar det så här:
Man måsta registera ett konto hos blogger.com, som man sedan loggar in på när man kommenterar på bloggar som ligger på ****.blogspot.com.
Detta är alltså inget jag styr över.
Om du gör detta så länkar ditt namn, såvida inte det existerar något sionist-filter hos blogger ;)
G. Tikotzinsky
Jag ser inte att jag har något att bemöta.
Att du upprepar samma grundlösa påstående igen gör knappast Ö Jerusalem, mindre ockuperat.
Eftersom israelisk lagstiftning aldrig har haft en legal status i ÖJ, så kan man inte upphäva den heller – det är fullt logiskt!
Rörande nationell lagstiftning, räcker den till nationens gränser – därav namnet…
Och eftersom inte dansk lagstiftning gäller i Skåne, eller svensk på Jylland, så gäller inte israelisk utanför israel – det är också fullt logiskt!
Den ”okända” internationella lagstiftningen är Genevékonventionen. Det är där du hittar förbud mot lagstiftningen (paragraf 64) och annekteringen (paragraf 47)
Du skriver ju själv att du aldrig hört talas om denna lagstiftning. Då är det även fullt logiskt att man inte vet vad som gäller rörande Östra Jerusalem…
Genevekonventionen är inte lagstiftning, den är ett traktat. Huruvida konventionens delar rörande annektering gäller områden som är icke-stater råder det delade meningar om. USAs konstitution har en paragraf som uttryckligen sätter landets internationella traktat över konstitutionen. Israelisk lagstiftning har ingen motsvarighet.
Tikotzinsky
Att Genevékonventionen ska tillämpas på Östra Jerusalem är inte speciellt kontroversiellt.
Det handlar om att omvärlden och FN:s säkerhetsråd kräver det, och Israel vägrar.
Mer omfattande än så är inte ”meningsskiljaktigheten”
Skicka en kommentar
<< Home