06 juli 2011

Ett faktum -Ship to Gaza påverkar

Man kan inte annat än förundras över det otroliga hat som riktas mot en fredlig konvoj med förnödenheter till Gazas befolkning - Ship to Gaza.
Likt en tsunami sköljs projektet över av lögner, konstiga påståenden och anklagelser av de mest bisarra slag.
När har en hjälpsändning tidigare utsatts för något liknande?

När det bildas en Facebook-grupp där man som symbol klipper in ett nazistiskt hakkors i seglet på Ship to Gazas logga, har man inte gått över ett antal gränser då?

Eller menar man att nazisternas industrialiserade massmord på 13 miljoner människor under andra världskriget är samma sak som att leverera rullstolar till Gazas befolkning?
Judar borde vara vansinniga över tilltaget – tala om att förringa och trivialisera Förintelsen!

Grundproblemet och den enkla orsaken till att Ship to Gaza överhuvudtaget existerar är att Israel sedan 2007 blockerat införseln av civilt gods och bara tillåtit några få artiklar till Gaza, utöver att kvantiteterna ligger lång under vad behovet är.

Export av varor från Gaza är praktiken omöjlig då man bara tillåter 2 lastbilslass per dag

Det attackerna inte förmår att dölja är det enkla faktum att Ship to Gaza faktiskt påverkar, och redan förra året tvingade fram en förändring från Israel i policy mot Gaza.

I år, innan skeppen ens kommit i väg har Israel backat ytterligare.
Betong som var omöjligt att få in till Gaza under åratal – såvida det inte smugglades från Egypten –var plötsligt möjligt att få in.

Mer bekräftelse än så kan man knappast få att projektet både behövs och fungerar.

Etiketter: , , ,

06 september 2010

En sellektiv tolerans

Nu har det gått ca 14 dagar sedan Eden Abargils förnedrande bilder från sin militärtjänstgöring, flöt upp till den israeliska och omvärldens medvetande.

Den israeliska militärtjänstgöringen brukar ske i slutet av tonåren, och idag publicerar Haaretz en undersökning gjord ibland 15-18 åringar i Israel. Det är sannerligen ingen upplyftande läsning, för oss demokrater.

På frågan om de skulle göra militärtjänst, så skulle 83 procent göra det, 59 % ville inte ingå i stridande förband.
När det gällde tjänstgöring på ockuperad mark så skulle strax under var fjärde vägra, 24 %, medan nästan hälften skulle tjänstgöra där, 47 %.
Något motsägelsefullt, men att vakta någon av de hundratals vägspärrar som förpestar palestiniernas vardag, kanske inte per definition inte anses vara ”stridande” i Israel, vad vet jag…

96 % ville att Israel skall vara en judisk och demokratisk stat, 27 % ansåg att de som var mot detta skulle ställas inför domstol, och 41 % ansåg att de skulle få sitt israeliska medborgarskap indraget.
Observera - om man skulle förespråka en modern stat av demokratiskt europeiskt snitt, som exempelvis Sverige eller Norge - så skulle man hamna inför domstol och riskera att förlora medborgarskapet.
Att demokratiförespråkare är utsatta i Burma och Iran eller någon annan diktatur är knappast förvånande, men Israel…

Rörande fullständiga rättigheter, ansåg 64 % att palestinier i Israel inte hade det - varav 59 % ansåg att det skulle vara så! Hoppsan...

2008 när demokratin mättes ibland 167 stater så toppade Sverige och Danmark, medan Israel återfinns på 38 plats under ”bristfälliga demokratier”.
När man via dagens undersökning ser den demokratiska återväxten i Israel, så känns ett förslag värdigt folkpartisten Jan Björklund med demokrati som kärnämne i den israeliska skolan, mer än angeläget.

På frågan om man skulle tolerera homosexuella i klassen i skolan var mindre än var fjärde mot detta, men när det gäller palestinier i klassen så var plötsligt hälften motståndare till detta.
Med andra ord hellre homosexuell, än arab i Israel!

Detta ställer naturligtvis påståendet om hur tolerant staten Israel är mot homosexuella i jämförelse med sina grannar, i perspektiv.
Undras om en homosexuell palestinier skulle bli bättre behandlad i Israel än en icke-homosexuell… undersökningen tyder på det.


Avslutningsvis kan man fundera på vad som hänt om man ponerar att en undersökning i Sverige hade visat på att hälften av 15-18 åringar i inte ville gå i samma klass som en eller fler judar.
Man kan nog misstänka att det skulle bli en viss uppståndelse och betraktats som en fullständig skandal - men inte i Israel.

Däri ligger skillanden mellan första och på trettioåttonde plats i demokratiranking.

Etiketter: , ,