Ett urholkat stöd

När så staten Israel fyller 60 så märker men det tilltagande obehaget ibland våra Liberala dagstidningar. Förr var uppställningen i det närmaste total och bilden därefter, men numera så har bilden i allmänhet nyanserats åtskilligt. Om det hela beror på ökad kunskap om de faktiska omständigheterna, eller en ökad självinsikt rörande den egna fullständigt omöjliga positionen, kan man bara spekulera i.

Göteborgs Posten publicerar pliktskyldigt den 17/5 en Ledare med rubriken De första 60 åren men vid en noggrannare genomläsning så ser man att det är en svag ledarartikel.
Även DN:s bidrag är tämligen slätstruket, kanske även till viss del direkt kritik.
Inte ens Sveriges ledande Israel apologet Per Ahlmark verkar ha något att säga om jubileet i sin kolumn på DN, som tystnade (?) för 15 månader sedan.

Svd betonar tidningarnas genomgående omdöme, det fantastiska i att Israel är en demokrati - fastän inte dess grannar är det. Men det måste vara ett logiskt feltänk, hur styrelseskicket i Israel är bestämmer dess invånare själva, och statens grundare kom ifrån Europa, dessutom …eller ska man se hyllningarna mot bakgrunden att Israel grundades av högst odemokratiska judiska terroristgrupper?

Men det är klart, för varje år som går utan att ockupationen upphör och en palestinsk stat bildas, ju svårare blir det att hitta ämnen som vi liberaler kan glädjas över.

Visst, Israel har en god ekonomi, är högteknologiskt avancerat och även regionens enda fungerande demokrati - men varför lägga ribban så lågt?
I jämförelse med icke demokratiska autokratier och diktaturer så är naturligtvis Israel en fantastisk demokrati, men en adekvat jämförelse hade givetvis varit någon stat av västeuropeiskt snitt.


Om det verkligen existerar 850 000 okända judiska flyktingar ifrån arabvärlden låter jag vara osagt, man kan ju bara notera hur väl de passar in i resonemanget hur Israel ska slippa ta sitt ansvar för de palestinska – araber kvittas mot judar.

Felet är att hela sättet att tänka är även det fullständigt ologiskt; det palestinska ”flyktingproblemet” har skapats genom staten Israels vägran att låta dem återvända till sina hem.
Att judar eventuellt fördrivits från arabländer har palestinierna överhuvudtaget ingen del i, tvärtom som resonemanget ovan visar, så har man istället drabbats av det…
Om det finns judiska anspråk mot andra arabiska stater, så ska de regleras sinsemellan, palestinierna ska inte oförskylt återigen få bära skulden för något man inte har del i.


Sedan är det märkligt när man håller fram den folkrättsliga grund som ligger bakom bildandet av Israel – men samtidigt negligera att de krav som riktas på Israel rörande flyktingarna, som vilar på en identisk folkrättslig grund.


Intressant var det att GP på Israels självständighetsdag, (14 maj ) publicera en krönika av biträdande kultur redaktör Gunilla Grahn-Hinnfors, med rubriken ”Efter 60 år är det dags att göra upp”, där det påpekas att "sammanblandningen mellan religion och stat blir allt svårare at försvara", och avslutningsvis " Efter 60 år är det dags att göra upp med de delar av den israeliska lagstiftningen och politiken som bygger på åtskillnad mellan judar och andra och låta Israel bli en öppen och demokratisk stat för alla sina medborgare", grundläggande och sanna liberala värden, med andra ord.


Att något sådant skulle få stå oemotsagt var naturligtvis en omöjlighet, och svaret ifrån Oded Meiri, Fred i Mellanöstern, är fullständigt osannolik, då det sveper ifrån Shalom Ahsav (Peace Now), judiska symboler, till snaskiga insinuationer om svensk kollaboration med nazister…

Det enda som var lite intressant är synen på demokrati, och sättet Meiri använder uppgifterna ifrån Freedom House, (”Israel får betyget 1 för politiska rättigheter,2 för medborgerliga friheter på en 7-gradig skala där 1 är högst”)
Om man kikar i FH: s statistik så ser man att de flesta demokratier av västeuropeiskt snitt ligger på kontinuerligt ligger på 1-1, man kan även se att Israel sedan 2001 ligger på 1-2, innan dess 1-3 och 1993 låg man på 2-2 …

Men det finns andra som ger ett mer intressant och nyanserat svar. Engelska The Ecconomist, har gjort en undersökning, där man rankar Sverige högst, under kategorin fullständiga demokratier, Isarel hamnade först på 54 plats under bristfälliga demokratier.

Det som framför allt säker betyget är de medborgerliga rättigheterna, 5.29 av 10 - en poäng som man delar med både Tanzania & Rwanda. Egypten får blygsamma 3,53 men Sydafrika landar numera på 8,92… Kanske inte riktigt den solskensbild som Meiri vill fram mana…


Om inte det faktum att Israel ha under sin 60 åriga existens, 75% av tiden varit och är en ockupationsmakt , så borde den snart 5 åriga lagstiftning som i bästa fall bara är grovt diskriminerade 1 2 3 – i sämsta fall rasistisk, och explicit singlar ut araber i Östra Jerusalem, skäl nog till att liberaler, tar bladet ifrån munnen.

Det är bra att GP gör en markering för allas lika värde och rättighter.