Eldupphör
Så verkar det som de egyptiskledda förhandlingarna mellan Hamas och Israel äntligen har gått i lås och ett eldupphör ska gå i kraft imorgon, torsdag - och för en stund verkar pragmatismen ha segrat.
I bakgrunden skramlas det i vanlig ordning med vapen ifrån båda hållen, men man kan lugnt konstatera att eldupphöret och en gradvis lättnad på blockaden av Gaza, är det enda vettiga steget för att nå någonstans. Detta har påpekats tidigare…
För regeringen Olmert så verkar det som om man i avsaknad av något tekniskt motmedel mot qassamraketerna (När det skjuts ifrån Gaza så har de avancerade system som finns, för lång ställtid – det finns inget enkelt bra medel mot dessa primitiva pjäser.), ställts inför de två slutgiltiga alternativen när det gäller beskjutningen av södra Israel; i första hand förhandla en vapenvila.
I andra hand, dra igång en storskalig offensiv och återockupera Gaza, vilket säkerligen skulle generera hundratals civila döda och ett ansenligt antal israeliska soldater.
Situationen skulle då ha återgått till den som rådde innan det ensidiga israeliska tillbakadragandet 2005, då den israeliska armén redan hade en omöjlig situation i Gaza…
Dessutom hade ett sådant agerande knappast gått spårlöst förbi i omvärlden eller på Västbanken, och den förra blodiga offensiven i Gaza, mars 2008, försatte den redan svage Abbas i en ännu omöjligare sits.
Det man även kan konstatera är att Bushadministrationens försök att marginalisera och tänka bort oönskade grupperingar och stater ur bilden, slutligen har kapsejsat - idag förhandlar Israel med Syrien, Hizbollah och Hamas.
Redan har de obligatoriska och populistiska ropen om vapenvilan som en seger för "terrorister" hörts ifrån Olmerts partikollega i Kadima, vice Premiär minister Chaim Ramon. Men en behövligt lugn sommar för befolkningarna i Gaza och södra Israel skulle kunna naturligtvis ställa Olmerts agerande i en annan dager än vad Ramon hoppas, och istället stärka Olmert.
Vidare kan man samtidigt läsa i Jerusalem Post att en undersökning visar att; 83 % i Israel anser att blockaden stärker Hamas, 68 % anser att den försämrar Israels säkerhet, 78 % anser att den inte minskar stödet för Hamas – 60 % ansåg tvärt om att blockaden sätter palestinierna i en sådan position att stödet för Hamas ökar.
Intressant är att även 44 % av de tillfrågade anser sig vara högerorienterade, och därmed presumtiva Kadima supportrar
Om man till detta lägger Hamas erbjudande om eldupphör ifrån mitten av februari – att en liknande undersökning ifrån slutet av februari, visade att av de 64 % som förordade direkta samtal med Hamas, var 55 % ifrån Kadima, så är inte utvecklingen förvånande.
Undersökningarna visar sålunda att Olmert med kroniskt dåliga opinionssiffror, troget navigerar dit han har stöd, men en intressant situation uppstår när svåra, men nödvändiga beslut måste fattas och han inte kan räkna med majoritetens stöd, och där lär Olmert förr eller senare landa.
Eldupphöret är vad Ulf Bjereld kallar en liten ljusglimt, och en behärskad optimism är befogad då det finns gott om relevanta frågor som kan skapa problem; vem eller vilka sköter gränskontrollen mot Egypten, hur ska man komma tillrätta med vapensmugglingen till Gaza, hur ser avtalet ut rörande den kidnappade Gilad Shalit…
Kan Hamas se till att få ett slut på raketerna och kommer Israel att släppa in tillräckligt med förnödenheter till Gazaborna – för både Olmert och Haniyeh kan detta bli en win-win situation och därmed kanske nyckeln till ett gemensamt intresse för ett eldupphör efterlevs.
Time will tell.
I bakgrunden skramlas det i vanlig ordning med vapen ifrån båda hållen, men man kan lugnt konstatera att eldupphöret och en gradvis lättnad på blockaden av Gaza, är det enda vettiga steget för att nå någonstans. Detta har påpekats tidigare…
För regeringen Olmert så verkar det som om man i avsaknad av något tekniskt motmedel mot qassamraketerna (När det skjuts ifrån Gaza så har de avancerade system som finns, för lång ställtid – det finns inget enkelt bra medel mot dessa primitiva pjäser.), ställts inför de två slutgiltiga alternativen när det gäller beskjutningen av södra Israel; i första hand förhandla en vapenvila.
I andra hand, dra igång en storskalig offensiv och återockupera Gaza, vilket säkerligen skulle generera hundratals civila döda och ett ansenligt antal israeliska soldater.
Situationen skulle då ha återgått till den som rådde innan det ensidiga israeliska tillbakadragandet 2005, då den israeliska armén redan hade en omöjlig situation i Gaza…
Dessutom hade ett sådant agerande knappast gått spårlöst förbi i omvärlden eller på Västbanken, och den förra blodiga offensiven i Gaza, mars 2008, försatte den redan svage Abbas i en ännu omöjligare sits.
Det man även kan konstatera är att Bushadministrationens försök att marginalisera och tänka bort oönskade grupperingar och stater ur bilden, slutligen har kapsejsat - idag förhandlar Israel med Syrien, Hizbollah och Hamas.
Redan har de obligatoriska och populistiska ropen om vapenvilan som en seger för "terrorister" hörts ifrån Olmerts partikollega i Kadima, vice Premiär minister Chaim Ramon. Men en behövligt lugn sommar för befolkningarna i Gaza och södra Israel skulle kunna naturligtvis ställa Olmerts agerande i en annan dager än vad Ramon hoppas, och istället stärka Olmert.
Vidare kan man samtidigt läsa i Jerusalem Post att en undersökning visar att; 83 % i Israel anser att blockaden stärker Hamas, 68 % anser att den försämrar Israels säkerhet, 78 % anser att den inte minskar stödet för Hamas – 60 % ansåg tvärt om att blockaden sätter palestinierna i en sådan position att stödet för Hamas ökar.
Intressant är att även 44 % av de tillfrågade anser sig vara högerorienterade, och därmed presumtiva Kadima supportrar
Om man till detta lägger Hamas erbjudande om eldupphör ifrån mitten av februari – att en liknande undersökning ifrån slutet av februari, visade att av de 64 % som förordade direkta samtal med Hamas, var 55 % ifrån Kadima, så är inte utvecklingen förvånande.
Undersökningarna visar sålunda att Olmert med kroniskt dåliga opinionssiffror, troget navigerar dit han har stöd, men en intressant situation uppstår när svåra, men nödvändiga beslut måste fattas och han inte kan räkna med majoritetens stöd, och där lär Olmert förr eller senare landa.
Eldupphöret är vad Ulf Bjereld kallar en liten ljusglimt, och en behärskad optimism är befogad då det finns gott om relevanta frågor som kan skapa problem; vem eller vilka sköter gränskontrollen mot Egypten, hur ska man komma tillrätta med vapensmugglingen till Gaza, hur ser avtalet ut rörande den kidnappade Gilad Shalit…
Kan Hamas se till att få ett slut på raketerna och kommer Israel att släppa in tillräckligt med förnödenheter till Gazaborna – för både Olmert och Haniyeh kan detta bli en win-win situation och därmed kanske nyckeln till ett gemensamt intresse för ett eldupphör efterlevs.
Time will tell.