Ett klassiskt försvar...

Idag rapporterar Jerusalem Post att man från israeliska militärens håll försöker få europeiska stater att fråga om lov innan man arresterar och ställer presumtiva israeliska krigsförbrytare inför rätta.

Israeliska ledargarnityret har i snart ett år hävdat att det överhuvudtaget inte begicks några som helst krigsförbrytelser i Gaza – med "världens mest moraliska armé" borde man välkomna rättegångar som nu kommer bevisa att man inte är en skock lögnhalsar och ynkryggar. För man har väl inte blåljugit?


Fråga om lov, allvarligt talat....
På samma sätt som gubbstrutten Shimon ”mockery of history” Peres frågade de italienska myndigheterna om lov innan man kidnappade Vanunu i Rom 1986, eller de argentinska när David Ben-Gurion likaledes kidnappade Adolf Eichmann, 1960. Som om staten Israel någonsinn frågar om lov rörande någonting.

Frågade man om lov innan man startade ett fullständigt onödigt blodbadet i Gaza, som i Goldstone-rapporten karaktäriserade som ett anfall direkt riktat mot en instängd och försvarslös befolkning?

Men det är precis som vanligt – en bedömmningsgrund för omvärlden, en helt annan för den judiska staten.

The Goldstone Report seems to have created legitimacy to chase after us," Kadima MK Nachman Shai said. "We need to be sure that the people who followed orders and served this country are safe and protected."

Visst är dubbelmoralen och historielösheten fullständigt sagolik – jag trodde att ursäkter och bortförklaringar av typen ”jag lydde bara order och mitt land...” för evigt var bannlysta i judiska staten Israel.

Var det så svårt?

Råkar snubblar över Eric Goesta Roséns kommentar om hela Boström/Aftonbladet kalabaliken.

Erik skriver precis vad jag förväntat mig att många andra bättre betalda journalister/krönikörer på åtskilliga större tidningar borde ha gjort.

Istället har man blundat kraftigt och tävlat om att överträffa varandra i politiskt korrekthet, där man antingen förfasat sig, dragit för stora växlar eller försökt plocka löjligt uppförstorade - och uppenbara - politiska poänger på historien.

Erik visar väl att Less is more.

I huvudet på Jonathan Leman

Så drog Jonathan Leman sina konspirationsteorier ett varv för mycket i - "Förfalskning för en internationell publik"
Lemans sätt att använda texten är tämligen avslöjande – det handlar inte ett dugg om vad texten säger, utan vad den går att användas till.

Å ena stunden läser han inte alls vad som faktiskt står i artikeln för att i nästa stund vända på steken och väga varje stavelse på guldvåg i jakten på "signalord"– allt efter vad som situationen kräver.

Först så ägnar han sig åt en synnerligen selektiv läsning av vad Boström faktisk säger, och hittar påstådda kopplingar till medeltida vidskepelse. Kopplingar som endast består av egna associationer och samband som endast existerar i hans egen föreställningsvärld.


Så lägger Aftonbladet (oerhört naivt) ut en tafflig engelska översättning av artikeln – då hittar Leman plötsligt läsglasögonen och granskar varje stavelse under lupp - hittar marginella skillnader, och gör ett fint teaterstycke om att Aftonbladet översättning till engelska skulle göra någon större skillnad i sak – sensation, en cover-up.
Naturligtvis så jublar den sedvanliga lilla hejaklacken i publiken, pajas-Svansbo, Magnus Sandelin och Wibergskan.
[Edit 090906. Charlotte Wiberg har inte kommenterat Åsa Linderborgs utbildning – däremot har hon i samma postning rekommenderat och länkat till en annan SKMA associerad blogg som gör det.]


Intressant nog visade det sig att det saknades rågång mellan pro-israeliska opinionsbildare och ledarredaktionerna på diverse liberala tidningar 1 2, ifall någon skulle ha missat det tidigare.
På Uppsala Nya Tidning sitter ju Håkan Holmberg ex SKMA, som politisk redaktör...

Jonathans fantastiska scoop består i att man i den engelska översättningen inte nämner passagen "rabbiner, folkvalda och betrodda tjänstemän hade i åratal sysslat med pengatvätt och illegal organhandel"
Varpå Leman triumferande utbrister; "…genom översättningen har centrala delar av textens problematiska innehåll friserats."
"I den engelska översättningen tonar man ner/nämner inte den etniska/religiösa tillhörigheten. Ordet "rabbin" är ju ett ganska starkt signalord i sammanhanget".

Jasså minsann – en given följdfråga är naturligtvis varför inte Leman då initialt slog ner på "de centrala delarna av textens problematiska innehåll" och istället valde att köra antisemitvalsen, och nu i efterhand kommer dragandes med andra teorier?

Dessutom, när man läser artikeln så ser man att den "etniska/religiösa tillhörigheten" inte överhuvudtaget är viktigt för kontexten.
Artikeln pekar inte ut Rosenbaum som "jude", inte heller så nämner texten explicit att Rosenbaum är "rabbin" eftersom det i sammanhanget saknar relevans.
Kopplingen består i vad Rosenbaum själv säger – inte vad han är.


Den påstådda fokusen på etnicitet är någonting Leman själv hittar på - Rosenbaum kan precis lika gärna vara tjänsteman eller folkvald, eftersom den judiska befolkningen i New York uppgår till ca 1,9 miljoner personer.
("I den svenska versionen lyfter Boström/Aftonbladet fram att det i USA handlar om rabbiner, dvs amerikanska judar")


Anledningen till Lemans konstiga påstående visar sig längre ner i texten; "I den engelska översättningen tonar man ner/nämner inte den etniska/religiösa tillhörigheten. Ordet "rabbin" är ju ett ganska starkt signalord i sammanhanget".
Det hela handlar sålunda att överdriva betydelsen av att ordet "rabbin" tagits bort. Något som vi redan sett inte spelar någon roll…


Avslutningsklämmen är ändå bäst;
Först skapar Leman en anklagelse mot Aftonbladet i och med han hävdar att texten tvättats – för att sedan utifrån sitt eget påstående hävda att tvättningen likväl var så dålig att den ändå inte ändrade något i sak.

Frågan är om det verkligen ens har förekommit något försök att tvätta texten - eller om det hela bara är något som utspelar sig i huvudet på Jonathan Leman