En belysande debatt
Man kan precis nu följa en ganska åskådlig och underhållande debatt på Al-Hamatzav, där man ganska klart kan se ett antal intressanta skiljelinjer, bland de mer moderata rösterna jämfört med den israeliska avgrundshögern.
Några kommentarer:
För det första
Svensk Israel information är en lobbyorganisation som har sina rötter i Sverige. Man väljer till största del att ta artiklar ifrån vad som är ett snävt högerperspektiv, och precis som Roy påpekar är det helt ok i sig - men det innebär också att man tar en högst politisk ställning i olika frågor.
Detta ställningstagande kan man sannerligen ifrågasätta, det är svårt att ta slogans som ”en rättvis bild av Israel” på allvar, när man så konsekvent utelämnar alla de andra nyanser och åsikter som också finns i Israel.
Jag har påpekat det många gånger tidigare i olika sammanhang – anledningen till att ”Israeldebatten” är som den är i Sverige beror faktiskt också på att man från judiskt/ ”pro-israeliskt" håll, varken vill eller önskar att hyfsa debatten själva.
Det går alldeles utmärkt att gnälla över ”onyanserade” Palestinavänners bild av Israel, men samtidigt lyfter man inte ett finger för att ändra på detta utan ägnar sig hellre åt pajkastning.
Diverse ”antisemit –debatter” och debatten om Donald Boströms famösa artikel, är tämligen belysande.
För det andra
Att debattklimatet i Sverige, enligt Roy, skulle vara specifikt ”antiisraeliskt” eller ”massivt israelfientligt” är naturligtvis inte sant, utan en beskrivning som är gravt missvisande - svenskar i gemen bryr sig inte ett dugg om Israel.
(Alternativet är att då även beskriva klimatet i Israel som rasistiskt, hysteriskt och med kraftiga drag av paranoia.)
Det som oftast ligger till grund för svenskars åsikt i debatten, är vårat utpräglade stöd till både FN, folkrätten och internationella traktat. Ett stöd för värderingar som på de flesta ställen i världen uppfattas som något positivt.
Vilka krav som sedan decennier ställs på Israel är glasklara. Att Israel bryter mot dessa - och därför kritiseras - är ett faktum. Varför Roy spottar och fräser åt Carl Bildt över detta är obegripligt.
För att komma runt dessa krav, blir ett debattknep epitet pro/anti eller ”blame-game”, en väg.
Som jag och Roy flera gånger tidigare debatterat, så finns det en folkrättsliggrund att utgå ifrån, och om man jämför den israeliska positionen med den palestinska, så blir det uppenbart att det mesta går ut på att palestinierna ska avstå det dom har all laglig rätt till, till förmån för ohemula krav från Israel.
Att peka på detta är varken anti eller blame game – utan handlar om en inte så ovesäntlig del av konflikten – rättvisa för de drabbade.
För det tredje
Det som är mycket bra är att Roy marker mot den israeliska avgrundshögerns vänner i Sverige - Fred i Mellanöstern, Gudmundson mfl.
”Okunnighet samt propaganda” är utmärkta beskrivningar.
Det finns ingen som helst anledning till att stöd till Israel ska karaktäriserar av rena felaktigheter och demonisering av palestinier eller araber. På vilka sätt stärker det den judiska staten?
Man hamnar i precis samma dike som vissa ”palestinavänner”.
Det är sannerligen bisarrt att somliga vänner av Israel hellre ser att staten för evigt lever i krig, än att man släpper fanatiska dogmer – dogmer man ändå förr eller senare kommer att behöva göra upp med.
Det behövs inte fler svenska upplagor av Julius Streicher som ”försvarar” Israel på Internet genom att skylla allt, och allting på alla andra. Nyckelfrasen är ansvar, och ta ett ansvar. Det är detta som slutligen kommer att skapa fred mellan Israel och sina grannar.
1947 så tog Ben-Gurion ansvar i och med Altalea affären, när han satte terroristerna i Irgun på plats när han insåg att deras intressen äventyrade statens.
Menachem Begin tog ansvar när han signerade det första fredsfördraget mellan Israel och någon arabstat, 1979. Man lämnade Sinai och bosättningarna och har sedan dess levt i fred med Egypten. Någon mer än fanatikerna som beklagar det 30 år senare?
Vilken israelisk ledare kommer att visa på samma ansvarstagande rörande bosättarna på Västbanken och Golanhöjderna?
När stater som Sydafrika ber om ursäkt för sitt förflutna och upprättar sanningskommissioner, USA ber om ursäkt för slaveriet, så finns det inga rimliga skäl till varför Israel inte ska börja ta ett ansvar för sin behandling av palestinierna.
Roy tar ett ansvar genom att utmana krafter inom de egna leden, som sannerligen inte gynnar Israel. Gott så.
Några kommentarer:
För det första
Svensk Israel information är en lobbyorganisation som har sina rötter i Sverige. Man väljer till största del att ta artiklar ifrån vad som är ett snävt högerperspektiv, och precis som Roy påpekar är det helt ok i sig - men det innebär också att man tar en högst politisk ställning i olika frågor.
Detta ställningstagande kan man sannerligen ifrågasätta, det är svårt att ta slogans som ”en rättvis bild av Israel” på allvar, när man så konsekvent utelämnar alla de andra nyanser och åsikter som också finns i Israel.
Jag har påpekat det många gånger tidigare i olika sammanhang – anledningen till att ”Israeldebatten” är som den är i Sverige beror faktiskt också på att man från judiskt/ ”pro-israeliskt" håll, varken vill eller önskar att hyfsa debatten själva.
Det går alldeles utmärkt att gnälla över ”onyanserade” Palestinavänners bild av Israel, men samtidigt lyfter man inte ett finger för att ändra på detta utan ägnar sig hellre åt pajkastning.
Diverse ”antisemit –debatter” och debatten om Donald Boströms famösa artikel, är tämligen belysande.
För det andra
Att debattklimatet i Sverige, enligt Roy, skulle vara specifikt ”antiisraeliskt” eller ”massivt israelfientligt” är naturligtvis inte sant, utan en beskrivning som är gravt missvisande - svenskar i gemen bryr sig inte ett dugg om Israel.
(Alternativet är att då även beskriva klimatet i Israel som rasistiskt, hysteriskt och med kraftiga drag av paranoia.)
Det som oftast ligger till grund för svenskars åsikt i debatten, är vårat utpräglade stöd till både FN, folkrätten och internationella traktat. Ett stöd för värderingar som på de flesta ställen i världen uppfattas som något positivt.
Vilka krav som sedan decennier ställs på Israel är glasklara. Att Israel bryter mot dessa - och därför kritiseras - är ett faktum. Varför Roy spottar och fräser åt Carl Bildt över detta är obegripligt.
För att komma runt dessa krav, blir ett debattknep epitet pro/anti eller ”blame-game”, en väg.
Som jag och Roy flera gånger tidigare debatterat, så finns det en folkrättsliggrund att utgå ifrån, och om man jämför den israeliska positionen med den palestinska, så blir det uppenbart att det mesta går ut på att palestinierna ska avstå det dom har all laglig rätt till, till förmån för ohemula krav från Israel.
Att peka på detta är varken anti eller blame game – utan handlar om en inte så ovesäntlig del av konflikten – rättvisa för de drabbade.
För det tredje
Det som är mycket bra är att Roy marker mot den israeliska avgrundshögerns vänner i Sverige - Fred i Mellanöstern, Gudmundson mfl.
”Okunnighet samt propaganda” är utmärkta beskrivningar.
Det finns ingen som helst anledning till att stöd till Israel ska karaktäriserar av rena felaktigheter och demonisering av palestinier eller araber. På vilka sätt stärker det den judiska staten?
Man hamnar i precis samma dike som vissa ”palestinavänner”.
Det är sannerligen bisarrt att somliga vänner av Israel hellre ser att staten för evigt lever i krig, än att man släpper fanatiska dogmer – dogmer man ändå förr eller senare kommer att behöva göra upp med.
Det behövs inte fler svenska upplagor av Julius Streicher som ”försvarar” Israel på Internet genom att skylla allt, och allting på alla andra. Nyckelfrasen är ansvar, och ta ett ansvar. Det är detta som slutligen kommer att skapa fred mellan Israel och sina grannar.
1947 så tog Ben-Gurion ansvar i och med Altalea affären, när han satte terroristerna i Irgun på plats när han insåg att deras intressen äventyrade statens.
Menachem Begin tog ansvar när han signerade det första fredsfördraget mellan Israel och någon arabstat, 1979. Man lämnade Sinai och bosättningarna och har sedan dess levt i fred med Egypten. Någon mer än fanatikerna som beklagar det 30 år senare?
Vilken israelisk ledare kommer att visa på samma ansvarstagande rörande bosättarna på Västbanken och Golanhöjderna?
När stater som Sydafrika ber om ursäkt för sitt förflutna och upprättar sanningskommissioner, USA ber om ursäkt för slaveriet, så finns det inga rimliga skäl till varför Israel inte ska börja ta ett ansvar för sin behandling av palestinierna.
Roy tar ett ansvar genom att utmana krafter inom de egna leden, som sannerligen inte gynnar Israel. Gott så.
posted by Guardian | 13:06
|
6 comments
