Pinsamt Samfundet Sverige–Israel!

Idag är debatten om antisemitism en helt urvattnad fråga, och begreppet som sådant har efter decennier av missbruk i praktiken berövats allt sitt innehåll.

Från början handlade antisemitism om vanföreställningar och fantasier om vad Judar gjorde.
Men för sisådär 20 år sedan genomgick begreppet en renässans - plötsligt handlade det istället om den ”nya” antisemitismen där det ansågs vara ”antisemitiskt” att påpeka vad högst levande judar faktiskt gjorde.

Utöver ”ny” eller ”klassisk” antisemitism så finns det även en hel rad av olika variationer; dels har vi renodlade ”antisemiter”, som musikern, poeten och skribenten Gilad Atzmon.
Sen har vi folk som anses ”uttrycka sig antisemitiskt” men ändå inte självklart är antisemiter, som Gina Dirawi.
Avslutningsvis har vi folk som inte uttrycker sig antisemitiskt men ändå stämplas som "antisemiter"… exempelvis gamle Mellanöstern korren Stefan Hjertén.


På Newsmill valsar ordföranden för Samfundet Sverige–Israel Ulf Överberg runt och har i ett par texter anklagat folk för just antisemitism.

I höstas anklagades Gina Dirawi, efter ha skrivit följande på sin blogg:
"Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel. De är rasister, de förtrycker, och de mördar folk som inte är som dem""

Det som är bestickande med anklagelserna mot Dirawi är att hennes kommentar, när den skrevs för ett och ett halvt år sedan inte genererade någon som helst uppmärksamhet.
Men när det blir offentligt att Dirawi ska leda Melodifestivalen 2012, då tar det plötsligt hus i helvete och noterbart är att de mest hysteriska rösterna kommer från svenska judar, Israelvänner och diverse pro-israeliska lobbygrupperingar.

Bristen på initial uppmärksamhet gör det lätt att misstänka att det hela handlar om något helt annat, nämligen att Dirawi har palestinskt ursprung och att man genom en klassisk smutskastningskampanj försöker att få henne petad från programledarjobbet.
Inga palestinier ska få synas i TV.

Att försöka osynliggöra är inte snyggt – men det är den nivån många Israelförsvarare håller.
Nu klev Fredrik Meition förtjänstfullt in och bemötte Överbergs osakliga trams, till många Israelvänners stora förtrytelse.


Så långt Gina Dirawi och hennes skriverier, men förkärleken för analogier gör sig även påmind när man besöker Samfundet Sverige Israels egna hemsida.

Det är inte så lite roande att se att i de två senaste texterna - publicerade i januari 2012 - görs motsvarande jämförelser med nazisterna…
Att man mindre än två och en halv månad efter anklagelserna mot Gina Dirawi, låter pennan vid upprepade tillfällen slinta så grovt - är minst sagt iögonfallande.

Man kan bara undra när Samfundet Sverige Israels Generalsekreterare Bengt-Ove Andersson börjar hojta om en ”Judenrein” Västbank, eller när Mats Olofsson påstår att ”Israel hotas av Förintelse av sina grannar...”. Japp, Förintelse stavat med stort F…

I vilka banor Andersson vill att folk ska associera lämnar inte så mycket över åt fantasin, men desto mer fantasi har Olofsson – Israel hotas inte alls av någon ”Förintelse” av sina grannar. Tvärtom.

Man erbjuds sedan 2002 erkännande av Arabförbundet, diplomatiska kontakter och ett avslut på konflikten om man själva avslutar ockupationen av Västbank, Golanhöjderna.
Israel svar på Beirutdeklarationen - att ignorera erbjudandet.
Om man verkligen varit hotad till sin existens, så hade man naturligtvis varit den första att acceptera ett sånt erbjudande.


Om Ulf Överberg ska försöka brännmärka folk som ”antisemiter” när man gör jämförelser med nazisterna, hade det varit önskvärt att han åtminstone började med att sopa framför den egna dörren i organisation han är ordförande för.

Pinsamt Ulf Överberg. Pinsamt Samfundet Sverige–Israel!

FP: vi är emot - för att vi egentligen är för

När Folkpartiet i början av september förra året skulle försöka artikulera någon form av trovärdig inställning till Israel och palestinierna, så blottades en enorm tomhet och total brist på politisk trovärdighet.

Att man år 2011 inte kunde ge ett enda exempel på vad Folkpartiet rent konkret vill göra för att en tvåstatslösning ska komma i skeende är inget annat än rent pinsamt – särskilt som man säger sig sedan 42 år tillbaka stödja en palestinsk stadsbildning…

Av detta påstådda stöd har man inte sett röken av - däremot har Folkpartister under samma tid högljutt profilerat sig som de största och mest onyanserade Israelapologeterna.
Liberala ståndpunkter man gärna poängterar i alla andra sammanhang, har på löpande band offrats när det gällt Israel och statens uppförande - eller snarare brist på.

I dagarna kom en rapport från EU baserat på de senaste 20 årens utveckling på de ockuperade områdena, där man konstaterar att förutsättningarna för en två-statslösning snart inte existerar tack vare det israeliska agerandet.

I Sverige går samtidigt Centern öppet ut och deklarerar att man stödjer utropandet av en palestinsk stat på de av Israel ockuperade områdena, en åsikt som enig omvärld står bakom – Israel undantaget.

Ut på banan skickas då Fredrik Malm, Folkpartiets utrikespolitiska talesman och levererar ett antal kommentarer av nivån God dag Yxskaft – ”att utropa en palestinsk stat…kommer inte att förändra saker och ting på marken till det bättre”
”…inte med ett enda ord nämner [Centern] att halva Palestina styrs av terroriststämplade Hamas. Det är ju inte ett oväsentligt hinder för en fredlig utveckling i regionen...”
"...utropa och erkänna en palestinsk stat förutsätter att Gaza är med på tåget”
Det är synd att DN inte ställer den uppenbara motfrågan till Malm; om nu Centern har fel - vad vill då Folkpartiet göra åt saken?

Höstens härdsmälta har uppenbarligen inte genererat någon större i självrannsakan eller insikt om behovet av att Folkpartiet uppdaterar sin syn på regionen. Helt i linje kan den Folkpartistiska åsikten rörande en palestinsk stat, enklast sammanfattas i; vi är emot - för att vi egentligen är för...

Uppenbarligen har Folkpartiet (och för all del Moderaterna) i sin ständiga förnekelse av palestiniernas rättigheter, helt tappat bort grundförutsättningarna.

Anledningen till att omvärlden förespråkar två-statslösningen är att alternativet är en enstatslösning på hela Palestinamandatets yta.
Tvåstatslösningen har vi för I S R A E L S skull, och anledningen är den heliga demografin - utan tvåstatslösning ingen judisk stat!
Med andra ord, logiskt sett borde en Palestinsk stat vara en israelisk angelägenhet av högsta prioritet - men så är bevisligen icke fallet.

Att man i Israel har en märklig syn på sig själva, och ännu mer indoktrinerad syn på omvärlden och därför inte är kapabla att fatta rationella beslut, är ingen orsak till att folk utanför Israel som anser sig vara positiva till statens existens låter bli att agera.

När nu Centerpartiet går ut och förklarar att man stödjer en Palestinsk stat, så förändrades maktförhållandena. Under förutsättning at partipiskan viner blev motståndarna till en palestinsk stat minoritet i Riksdagen, …
Plötsligt skulle S, V, MP C utgöra 179 röster för, medan nejsägarna Kd, Fp och M skulle få ihop 150, med Sverigedemokraterna med på tåget når man 169.

Centern med flera kunde initiera en omröstning i Riksdagen – det hade åtminstone temporärt räddat Israel från ”vännerna” i Folkpartiet och Moderaterna, som hellre tittar bort än försöker förhindra att Israel begår självmord inför omvärldens ögon.