Peace Now hade rätt!

I en tidigare postning uppmärksammade jag den påfallande laglöshet som råder inom staten israel, då statliga organ öppet bryter mot sin egen lagstiftning från 1979, då israels högsta domstol fastslog att det var olagligt att bygga israeliska bosättningar på privatägd palestinsk mark.
Att man ändå fullt medvetet gör detta har då slutligen även bekräftats av deras egna siffror.

Utöver detta är alla bosättningarna illegala enligt internationell lagstiftning, Genèvekonventionen. Israel väljer även att betrakta de dom själva ej sanktionerat för olagliga, vilket gör att bosättningar sålunda kan vara trefalt olagliga…


Peace Now har sedan november 2005 försökt få ut de officiella siffrorna rörande bosättningarna på Västbanken, från en vägrande Civiladministration.

Den 21 november 2006 publicerade man rapporten "One offense begets another", baserat på läckta siffror från Civiladministrationens databas, som senast uppdaterats 2004.

Två månader efter att rapporten publicerats så beslutade israelisk domstol att Civiladministrationen omgående måste göra siffrorna tillgängliga för Peace Now.

Så har nu skett och det är påfallande hur väl Peace Now:s rapport stämde med de officiella siffrorna, diskrepansen var 1 %, om man bortsåg ifrån bosättningen Ma’aleh Adumim.

Rörande Ma’aleh Adumim, så har Peace Now valt att ändra siffrorna från 86% till 0,5%. Denna anmärkningsvärda skillnad föranleder till och med Haaretz att ställa fråga om Peace Now tror att militären ändrat i databasen efter att november-rapporten offentliggjorts.
På detta svarar Dror Etkes, Peace Now's bosättningsexpert, "Det är inte omöjligt, men jag kan inte bevisa det."

Detta är naturligtvis ett diplomatiskt svar, eftersom Etkes garanterat känner till General Baruch Spiegel:s undersökning, vars uppgift var att uppdatera just nämnda databas…

En av de mer intressant delarna av artikeln om detta arbete är följande:
"The lack of updated information stemmed from the fact that the defense establishment preferred not to know what was going on, but was also linked to a number of key officials in the Civil Administration actively deleting information from the data base out of ideological allegiance with the settlers."

Det är alltså offentligt känt att det finns israeliska statstjänstemän som saboterar fakta för att mörka bosättningarnas egentliga omfattning.

Med denna bakgrund så finns det en högst rimlig förklaring till varför det plötsligt är fel med över 85 % rörande bosättningen Ma’aleh Adumim, när Peace Now tidigare har granskat 130 bosättningar med en felmarginal på 1 %…
En organisation som Peace Now lever på sin ackuratess och är dessutom känd för den.

Om man räknar in skillnaden på Ma’aleh Adumim så landar man ändå i att den israeliska staten är mycket väl medveten om att minst en tredjedel av marken bosättningarna är byggd på är privatägd palestinsk mark och då hjälper det inte ett dugg att siffran justeras från 38 till 32 %.
Stöld är och förblir stöld, även om Israel inte vill kännas vid det.

Svensk Israel-information är ett skämt

Den 3 & 4 februari hade Dagens Nyheter reportage från den palestinska Västbanken och Michael Winiarski hade den 4/2, skrivit en artikel med titel Avskurna från omvärlden.

Detta reportage var i sig var inget märkvärdigt, utan beskriver hur den olagliga muren, och israeliska vägspärrar förpestar livet för helt vanliga palestinier. Hos den israeliska tidningen Haaretz (Landet) har prisbelönte reportern Amira Hass, skrivit liknande reportag om palestiniernas situation i åratal.

Att de ockuperade palestiniernas vardag under den israeliska stövelklacken, ramlar in till morgonkaffet hos gemene man, gjorde naturligtvis att larmklockorna ringd extra högt hos den svenska Israellobbyn.

Hos Läsarombudsmannen på DN, beskrivs den sedvanliga krigföringen utförligt; Winiarski stämplas ut som en "ensidig" "judehatare" och "antiisrael", som springer "israelkritikers ärenden"”, och Winiarski borde veta att det "inte existerar några palestinier"”…

Läsarombudsmannen skriver förvisso att det är "en orimlig anklagelse att Winiarski skulle vara antisemit", men annars är det slående hur företrädare för en av Sveriges största liberala tidningar har svårt att stå upp för de mänskliga rättigheterna, inför denna flora av invektiv.


Även den så kallade "liberale" Erik Svansbo skämmer ut sig ordentligt med att gapa om "klassiska antisemitiska klyschor" när israelen Lapid citers, dels påstå att Fatah vill utplåna Israel" när man accepterat Israels existens sedan 1988, att konflikten består i att palestinierna vill "förstöra Israel" när man vill leva i frihet, samt avslutningsvis anklaga DN för att i praktiken göra judehat acceptabelt; "Där DN skulle kunna balansera en ensidig rapportering går man istället in med full kraft på ena sidan. Man förstärker de antiisraeliska stämningar i Sverige som så ofta går över i antisionism och i sin tur gör antisemitismen rumsren."
Ibland kan man verkligen fundera över vissa så kallade liberalers värdegrund...

Fakta i målet är att israelernas behandling av palestinierna bryter mot de absolut fundamental mänskliga rättigheterna. Om inte en tidning med ett uttalat liberalt patos, ("Vårt viktigaste uppdrag är att försvara människovärdet, vare sig det hotas av övergrepp eller fattigdom") kan skriva det, utan att ursäkta sig inför en högljudd och aggressiv lobbygrupp – då är det inte mycket bevänt med vare sig ideal eller ryggrad.

Rörande fejk-liberalen Svansbo ligger problemet knappast i avsaknad av ryggrad, utan kroppsdelen mellan öronen…

Inte nog med att en arrangerad "läsarstorm" drabbade DN, dessutom så skrev, "generalsekreterare" [!!] i Svensk Israel-Information Lisa Abramowicz, en pamflett med den rubriken ”Journalister agerar i flock”, där hon tar ära och heder av DN för att dom har haft fräckheten att överhuvudtaget skriva ett sådana här reportage.

Om Abramowicz skulle få bestämma, så skulle varken palestinierna få stöd 1 2, eller uppmärksamhet 1 2 för de fortgående övergreppen som riktas mot dem.

Om man har läst Abramowicz innan, så vet man att hennes tirader ofta bygger på idén att det är palestiniernas egna fel att israelerna mördar dom, stjäl och förstör deras egendom, samt förhindrar allt vad ett en normal livsföring kräver av frihet. 1 2 3 4 5 6 7

Utifrån Abramowicz fantasivärld så hade nämligen allt detta inte existerat om palestinierna hade accepterat det israelsk-amerikanska skambudet vid Camp David år 2000.

Att ett accepterandet inte över huvud taget löst någonting utan hade dömt palestinierna till en liv i Bantustans, samt att Ehud Barak inte ens hade tillräckligt med politiskt stöd i Knesset för att genomdriva det, existerar inte i denna värld…


Riktigt pinsamt blir det när Abramowicz anklagar Winiarski för ”att ständigt jämföra israeler med nazister”, och här borde det nog vara på sin plats med en ursäkt från Abramowicz till Winiarski och DN.
Det som Winiarski gör är att han refererar till en händelse i staden Hebron, som väckt stor israelisk och internationell uppmärksamhet. 1 2 3

Som varje läskunnig person kan se med egna ögon, är det inte Winiarski som i artikeln gör jämförelsen, till och med Svansbo greppar detta…
Att Winiarski dessutom "ständigt" skulle göra jämförelser med nazister, belägger f ö inte Abramowicz på något vis...

Att sedan Abramowicz återigen är ute i det blå när hon påstår att "den israeliska armén tar sitt uppdrag att skydda palestinierna från dem[bosättarna] på stort allvar, då den israeliska arméns passivitet och inkompetens i Hebron är välkänd, är naturligtvis en annan sak. 1 2


Svensk Israel information är numera så akterseglade av verkligheten att man inte att i sak förmår att försvara staten Israels agerande mot palestinierna, utan konsekvent får ägna sig åt omskrivna anklagelser av typen ”ensidigt”, ”eggen mot Israel” ”antiisraeliskt” ”mot Israel” osv
Men något annat var ju inte att vänta från Solidaritetskommittén för Israel för det var så man hette innan man blev Svensk Israel "information" [1]