Felciterad historiker på besök

Så fick Sverige besök av Benny Morris (ö)känd historiker ifrån Israel som 1987 ställde till med en rejäl sensation när han publicerade sin bok The Birth of the Palestinian Refugee Problem, och med detta skapade en egen genre inom den israeliska historieskrivningen, "nya historiker".

För 20 år sedan, då palestinierna inte officiellt existerade i det israeliska medvetandet, (och fortfarande inte gör hos de mest extrema Israel"vännerna") var Morris avslöjanden i boken bok högst sensationella.

Per Jönsson på DN passade på att intervjua Morris under visiten, vilket resulterade i artikeln Varnar för ny Förintelse, där hans hans arbete och åsikter beskrivs.
Eftersom jag har läst andra intervjuer med Morris så var det inget som jag reagerade eller tyckte var speciellt anmärkningsvärt med Jönssons text, utan Morris säger det som som han har upprepat de senaste åren.

Men som så ofta när det gäller Israel & palestinierna så uppstår kontroverser när man minst anar det - så även i detta fallet.
För mindre än en vecka efter Jönssons artikel publicerats så skriver Morris brev till DN och påstår att Jönsson "förvrängt både den israeliska historien" och "vad han sagt".

Dagen efter (24 /10) följer även svensk Isarelinformation upp och kör samma brev med rubriken "Benny Morris rättar artikel i Dagens Nyheter", där även hela Morris kommentar till Jönsson publiceras, samt även en pliktskyldig notering att Jönsson också publicerat ett "försvar".


För vems skull dementerar egentligen Morris?
Åtminstone jag ställer mig frågan varför den i Israel boende Benny Morris plötsligt blir så bekymrad över en artikel i en svensk dagstidning. En artikel som dessutom uppenbarligen har översatts och förmedlats till honom.

Om man betänker att Morris åsikter och forskning är 20 år gammal och i bland allmänheten i Israel inte numera betraktas som speciellt sensationell, mer än emellanåt väldigt "vänster". Samt att DN sannolikt inte har någon större spridning i Israel, så kan det väl knappast vara för israelernas syn på honom eller staten Israel, som Morris skriver brev till tidningen och anklagar om vrångbilder.
Istället så måste snarare dementin handla om Sverige och svenskarnas syn på Israel.

Jag skulle snarare vilja påstå att det som inträffat är att larmet återigen har ringt hos Isarellobbyn i Sverige. Man har insett att när forskare som Morris börjar gräva ibland liken i garderoben, och i DN uppriktig säger som det är; -Visst vi slängde ut palestinierna för vi ville ha en egen stat och sedan vill vi dessutom helst glömma att det skedde - så gynnar det inte folks bild av Israel.

Att folk mitt i frukosten får en betydligt mer svårsmält inblick i det israeliska samhället och det klimat som emellanåt råder rörande historien, inte är information som är odelat positivt.

Visst har svensk Isarelinformation gjort reklam för Morris besök, men när man kortfattat beskriver honom i termerna "omstridd" och att han skulle ha dragit "delvis andra slutsatser av sin forskning än tidigare" [1] så passar det lite för väl in i bilden av hur lobbyorganisationerna försöker negligera hur de palestinska flyktingarna uppstod.

Om man dessutom jämför presentationen av Morris och hans omvälvande forskning rörande faktiska händelser (6 rader!), med den nästan euforiska och vältaliga beskrivningen om hur man har hittat spår av möjliga nazistiska planer för judarna i Palestina, (50 rader långt) så blir skillnaden rent skrattretande.[2]
Det råder ingen som helst tvekan vart fokus ligger, och vad man helst vill prata om.


Men hur var det med det då med Per Jönssons "förvrängningar"?
Jo hela Abramowicz upplägg bygger på att man ska tro att fel begåtts, och det är därför Morris "rättar och Jönsson publicerar ett "försvar".

Att man inte ens nämner rubriken på Jönssons kommentar till det hela var "Vad bråkar professorn om?" förstärker bara intrycket av att det som sägs i Jönssons artikeln är inte det som Morris tycker och står för, och därmed inte en riktig bild av Israel.

"I en uppmärksammad intervju i dagstidningen Haaretz för några år sedan hävdade Morris rent av att Ben Gurion gjorde ett stort misstag genom att inte "fullfölja jobbet", det vill säga jaga bort alla araber väster om Jordanfloden. Och han menade att med en sådan fullbordad etnisk rensning av hela landet skulle Israel i dag vara "en lugnare plats", skrev Jönsson.[2]

Vad Benny Morris faktiskt sa i Haaretz 2004, kan man läsa i sin helhet här,
sid 1 sid 2

Under rubriken: When ethnic cleansing is justified
[Haaretz] You went through an interesting process. You went to research Ben-Gurion and the Zionist establishment critically, but in the end you actually identify with them. You are as tough in your words as they were in their deeds.

[Morris] ...”But I do not identify with Ben-Gurion. I think he made a serious historical mistake in 1948. Even though he understood the demographic issue and the need to establish a Jewish state without a large Arab minority, he got cold feet during the war. In the end, he faltered."

[Haaretz] I'm not sure I understand. Are you saying that Ben-Gurion erred in expelling too few Arabs?

[Morris] "If he was already engaged in expulsion, maybe he should have done a complete job. I know that this stuns the Arabs and the liberals and the politically correct types. But my feeling is that this place would be quieter and know less suffering if the matter had been resolved once and for all. If Ben-Gurion had carried out a large expulsion and cleansed the whole country - the whole Land of Israel, as far as the Jordan River. It may yet turn out that this was his fatal mistake. If he had carried out a full expulsion - rather than a partial one - he would have stabilized the State of Israel for generations."


Det råder knappast några större oklarheter, och så här lät det i Washington Post, 10 mars 2007:
“[Morris] began speaking out in interviews. Among his more surprising contentions was that Ben-Gurion should have expelled more Palestinians during the 1948 war to leave a stronger Jewish majority between the Mediterranean Sea and the Jordan River.

"If the man was already driving out people, maybe he should have gone the whole hog," Morris says now. "Perhaps in the end population exchanges and transfers, although they may have caused great suffering at the time, may in the long run have been better for everyone concerned."[3]

Att Jönsson undrar över vad Morris egentligen bråkar om, är lätt att förstå.
Detta är var vad Morris ville kännas vid i DN, och det är förvisso korrekt, men det är definitivt inte hela bilden:
[Haaretz] And today? Do you advocate a transfer today?

[Morris] "If you are asking me whether I support the transfer and expulsion of the Arabs from the West Bank, Gaza and perhaps even from Galilee and the Triangle, I say not at this moment. I am not willing to be a partner to that act. In the present circumstances it is neither moral nor realistic. The world would not allow it, the Arab world would not allow it, it would destroy the Jewish society from within. But I am ready to tell you that in other circumstances, apocalyptic ones, which are liable to be realized in five or ten years, I can see expulsions. If we find ourselves with atomic weapons around us, or if there is a general Arab attack on us and a situation of warfare on the front with Arabs in the rear shooting at convoys on their way to the front, acts of expulsion will be entirely reasonable. They may even be essential."


Som man kan se så stöder Morris öppet den etnisk rensning som skedde 1948, och anser att till och med att man borde ha genomförts i en större omfattning.
I dagsläget tar han inte avstånd ifrån etnisk rensning som sådan, utan bara att han inte stöder det "för tillfället", vilket även Jönsson påpekar i sin kommentar.


Rörande vad israeliska skolböcker säger om 1948, så rapporterade BBC 22 juli, 2007, att den israeliska regeringen för första gången godkänt en bok som behandlar fördrivningen av palestinierna. Boken ska dock enbart användas i arabisk-israeliska skolor, så till hur stor del den kommer hela israels befolkning till godo återstår att se...[4]

Avslutningsvis så hävdar Morris med hänvisning till att lite över 15 % av palestinierna stannade kvar, att det inte skulle ha existerat, (eller rättare sagt att det saknas bevis för) någon generalplan för att fördriva palestinierna. Det är ju hans huvudpoäng med sin forskning, vilket Jönsson även har noterat.

Förutom att sättet att resonera är fullständigt halsbrytande, så kan man ju fråga sig; om judarna hade lyckats att fördriva även de resterande 15 % av araberna, vilket då Morris anser att man borde ha gjort, hade han även i sådana fall fortfarande pratat i termerna av att det saknades en "medveten politik"...


Varför svensk israelinformation försöker "rätta" fel som inte existerar, kan man bara spekulera i. Men när samma organisation låter nazisternas oraliserade planer få upptill 8 gånger så mycket plats, som palestiniernas högst reella katastrof - då kan man ju fundera om det inte är annat som borde rättas.

Tidigare inlägg om Svensk Israelinformation

Det förlorade landet

Göran Rosenbergs Det Förlorade landet (1996) kommer nu ut i sin 3:e upplaga, det tycker jag är glädjande, och inte på något sätt oförtjänt.

Det som jag uppskattar med Rosenberg är den lågmälda, lite filosoferande, resonerande karaktären i hans språk. Därmed inte sagt att Rosenberg är otydlig eller oklar i sina åsikter om Israel och palestinierna, utan tvärt om fast förankrad i humanism och pragmatism, pekar han på hur uråldriga dogmer, som exempelvis fästningen Masad, fortfarande ges ett oproportionell utrymme i dagens högst moderna israeliska samhälle.

Hur dagens soldater i den israeliska hi-tech armén, i suggestiva facklors sken(!) uppe på Masada svär en ed likt den lilla grupp av judisk extremister, seloterna som för 2000 år sedan hellre dog än överlämnade sig till den romerska övermakten – Masada ska aldrig falla igen.
Rosenberg drar den uppenbara parallellen med hur dagens ledare med hjälp av barriären och diskriminerande lagstiftning försöker göra Israel till någon form av modernt Masada, eller "villa i djungeln" som dåvarande premiärministern Ehud Barak valde att formulera det.


Jag tycker emellanåt det är trevligt att läsa texter som behandlar ämnet under mer skönlitterära former än enbart uppräknande av fakta, diskussionen och resonemangen blir då lätt en matematisk exercis.
Där John Pilger och Noam Chomsky väljer att luta sig mot rader av explicita fakta och siffror, väljer Rosenberg att ofta måla med en bred pensel. Det ger fördelen av mindre plottrighet och en mer löpande text, där man inte hela tiden behöver sitta med bokmärket i fotnoterna längst bak. Inte desto mindre är Rosenbergs texter precis lika slagkraftiga.

Det förlorade landet, är en bok som alla intresserade av konflikten mellan palestinier och Israel, oavsett kunskap och sympatier borde läsa.
Den reser en rad frågor hur det står till med judiska staten och demokratin Israel, vart man är på väg, hur man kommer att behöva förändra sig för att överleva.

Den som tidigare inte har läst något av honom kan läsa utt utrdag ur Det förlorade landet här

Och efterordet till den tredje upplagan läser du här

Göran Rosenbergs övriga artiklar, som är precis lika läsvärda hittar du här