När till och med tidningen Expressen skriver
Ledare som ifrågasätter det begåvade i att utsätta palestinierna i Gaza för kollektiv bestraffning eller att försöka torpedera ett demokratiskt valresultat, så har sannerligen policymakarna i regeringen Olmert misslyckats kapitalt.
Att staten Israel gärna pekar tillbaka på förhistorisk tid för att söka argument betyder inte för den sakens skulle att man ska uppföra sig som man gjorde då, eller bedriva en rent medeltida belägring mot palestinierna, där svälten är ett vapen.
Redan innan den totala blockaden inleddes 18 januari, kördes Gazas generatorer på en tredjedels effekt då Israel redan strypt bränsletillförseln [
1] och från och med den 18:e hindrade man till och med mat och medicin från FN att komma in. [
2] [
3] [
4]
Att det politiska etablissemanget i Israel ger sig på vanliga civila palestinier är tyvärr ingen större sensation, och detta agerande har man sett många många gånger tidigare. Det är ett agerande som varje gång är det lika avskyvärt, och totalt ovärdigt en demokrati.
Den alltid utmärkta Amira Hass på Haartez har en strålande artikel om hur man resonerar ifrån israeliskt håll, och hur detta
tankefel, placerat oss i dagens situation.
Efter Hamas valseger så har det israeliska agerandet gjort att Gaza karaktäriseras som världens största utomhusfängelse och en FN rapport häromdagen beskrev att 79% av invånarna i Gaza lever i fattigdom, närmare 60 % av barnen i Gaza och nästan 50 % av gravida kvinnor lider av anemi, beroende på järnbrist. Över 80 % av invånarna i Gaza är beroende av hjälp utifrån.[
5]
Man får faktiskt fråga sig vad Israel tror ska ske, när den överväldigande majoriteten av Gazas invånare varken är "terrorister" eller militanta, och inte har någon som helst möjlighet att förändra på situationen i Gaza. När man dessutom inte har man någon möjlighet att försörja sig själva via den privata sektorn,
då varken export eller import fungerar, blir folket realiteten mer beroende av Hamas och arbeten skapade av deras myndigheter - och det kan väl knappast varit målet…
De sista som drabbas i Gaza är de militanta – de har sedan länge egna försörjningslinjer från Egypten, vilka inte den israeliska armen rådde på ens när man var på plats i Gaza, likadant var det med raketbeskjutningen.
Så när den totala blockaden av Gazaremsan hävts temporärt, och bränsle har tillåtits anlända, (vilket gjorde att man kan köra generatorerna som genererar ström för Gaza stads 500 000 invånare inklusive sjukhus i 7 dygn till), kan man fundera på hur tongångarna varit om man öppet talat om att ge sig på elförsörjningen till
israeliska sjukhus. [
6] [
7]
Man kan även notera hur
upprört det blir, och hur
moraliskt förkastligt det anses när det diskuteras att säga upp EU:s handelsavtal med Israel, eller bojkott av Israel, och då är det givetvis inte ens tal om att ge sig på den israelisk sjukvården eller att svälta israelerna…[
8] [
9]
Omvärldens reaktioner på Israels meningslösa excesser var glädjande nog skarpa och avvisande, vår utrikesminister, Carl Bildt har varit glasklar på denna punkt[
10] [
11] [
12][
13]
Att ge sig på 1,5 miljoner i Gaza, drabbar även palestinierna på Västbanken och allra mest drabbar det palestiniernas president Mahmoud Abbas, som regeringen Olmert dyrt och heligt dessutom lovat George Bush att stötta och hjälpa. I ljuset av de senaste händelserna framstår han som ännu svagare och utan reellt inflytande.
Saken accentuerades ytterligare när Hamas tidigt på onsdag morgon 23 januari, helt sonika sprängde stora delar av den stål-barriär som utgör gränsen mot Egypten.( En barriär som tidigare under mycket möda och stort besvär, rests av den israeliska militären.)
Detta gjorde att hundratusentals Gazabor fick möjlighet att ta sig till Egypten och
handla väl behövda förnödenheter, och uppleva en viss
frihetskänsla.
Hamas agerade var oerhört välplanerat och det var inte bara en stålbarriär som föll, utan även alla meningsfulla argument för att hålla en blockad mot Gaza, vilket ger Olmert en möjlighet att upphäva ett uselt beslut, utan att tappa ansiktet. (Om möjligheten tas i Israel återstår att se.)
Märkligt nog så verkar det som att ingen i Kairo, Tel Aviv eller Washington på allvar insett möjligheten till att Hamas skickligt kunde utnyttja Mubaraks svaga och omöjliga position i egenskap av USA:s allierade dessutom efter Israel, näst största bidragsmottagare.
Genom det geniala draget av Dupond & Dupond, f´låt Ehud & Ehud,(Olmert & Barak) att ge sig på vanligt folk i Gaza, gjorde det fullständigt omöjligt för Mubaraks säkerhetsstyrkor att omgående stänga gränsen mot Gaza.
Jag hade inte velat vara i Mubaraks kläder inför det ramaskri som uppstått i Arabvärlden om han hade varit den som förhindrat att Gazaborna köpte mat i Egypten, för att Israel & USA hade bestämt att folket i Gaza skulle svälta…
Hålet i muren har
skapat diverse möjligheter att greppa, för den som vill:
Hamas har deklarerat att
man vill samarbeta både med Egypten och Abbas rörande gränsövergångarna till Egypten.
Det kan i sin tur bana vägen för det som Saudiarabien arbetat länge för, en palestinsk samlingsregering, vilket även i dagsläget är det bästa sättet för Abbas att öka sitt inflytande, trots att Hamas kommer att ta åt sig äran.
Hamas har sedan länge
erbjudit en vapenvila med Israel som det maktberusade israeliska styret förkastat många gånger, är det möjligt att tänka annorlunda när ledande
israeliska hökar som Mofaz öppet talar om det?
Eller ska regeringen Olmert fortsätta att offra invånarna i Sderot samt den kidnappade israeliske soldaten Shalit på en meningslös policy som redan har misslyckats. Ska man för en gångs skull visa att man lärt sig av misstagen och sätta målet främst, trots att det går via ett eldupphör med Hamas?
Återigen är inte svaret givet…
Det man dock kan vara säker på är att ingen av de närmast berörda på båda sidan gränsen, invånarna i Sderot och invånarna i Gaza , kommer att protestera om lugn och normalisering kommer via ett avtal om eldupphör.
