Proffstyckare Norell slår till

Så har Israel har blivit kritiserat av FN:s råd för mänskliga rättigheter - via Rådets speciella rapportör Richard Falk - och då har det tydligen blivit dags för Magnus Norell även sätta titeln Folkrättsexpert, vid sidan av "Terroristexpert" på sitt visitkort.
Man får väl anta att pro-israeliska tankesmedjan The Washington Instistute for Near East Policy, där Norell är gästforskar, med nöje slantar upp för ett nytryck.


Jag måste nog säga att Norells kommentarer är ganska märkliga, och perspektivförskjutningen påtaglig – Israel är i sammanhanget som vanligt offer.
Vad är exempelvis poängen med en fullständigt meningslös guilty-by–association attack mot Richard Falk.
Eftersom Falk själv är av judisk börd så vet han mer än väl vad orden "Slouching toward a Palestinian Holocaust" har för värde, och då bör man ha mer intellektuell hederlighet än att ägna sig åt uppenbara misstolkningar eller klumpa ihop honom med antisemitiska skinnskallar och islamister.
Det Falk påminner om är att Europas gaskamrarna inte stod där från dag ett, utan var ett resultat av en lång process av dehumanisering, våld och antisemitisk propaganda riktad mot Europas judar – inte så svårt att förstå...

Och om man inte gillar användandet av ordet "Förintelse", så kan man erinra sig Israels vice försvarsminister, Matan Vilnai, som cirka 9 månader innan vinterns anfall mot Gaza hotade palestinierna i Gaza med "Shoah" – det hebreiska ordet exklusivt använt för att benämna Förintelsen.
Shoah är i botten en religiös judisk term som betyder "brännoffer" och med tanke på att man i operation Gjutet Bly bland annat använde vit fosfor som ger fruktansvärda brännskador mot tätbefolkade områden - så får man allt säga att Vilnai stod vid sitt ord.


Ett annat märkligt naivt resonemang Norell för är, det om Gaza är "ockuperat" eller inte, beroende på att "varken israeliska trupper eller någon civilbefolkning finns kvar [i Gaza]" samt att "Gazas södra gräns [vetter] mot Egypten".
Det mycket enkla svaret på detta är att gränsövergången mot Egypten inte har kapacitet att ensamt stå för Gazas hela behov och så länge som Israel kontrollerar de fem huvudövergångarna, luftrum och kust, samt hindrar vad som förs in respektive ut från Gaza – har man naturligtvis ansvar för befolkningen där. Inte direkt svåraste frågan på Jepardy...

Rätt kul blir det när Norell ska argumentera för att Israel inte har ansvar för Gaza – och samtidigt ska förklara hur det kommer sig att den vanliga resvägen till Gaza, som just kontrolleras av Israel, är stängd för Falk.

Den "geniala" lösningen blir då att utmåla Falk som problemet (!), eftersom han har "en lång historia av antiisraeliska angrepp"- vad nu "antiisraeliskt" är i sammanhanget, och sedan försöka beslå honom med en minst sagt konspiratorisk plan, att det hela skulle vara planerat ("helt enligt planerna och att rapportens slutsatser redan var klara") eftersom Falk "enkelt [kunde] ha rest via Egypten".
Med tanke på Norells kommentar om att "behålla någon form av balans och sinne för proportioner" så får man väl ändå säga att den här typen av ostyrkta fantasier knappast platsar – dessutom faller det hela tämligen pladask.

För det första så glömmer Norell bort att Israels regering med emfas minsann hävdar att dom inte har begått några större krigsförbrytelser i Gaza – därmed blir det tämligen ologiskt att blockera någon som kan styrka deras egna påståenden...
För det andra, så är det inte alls säker att Falk "enkelt [kunde] ha rest via Egypten" eftersom Egyptens impopuläre diktator Mubarak inte har något som helst intresse av att den redan fientliga befolkningen skulle få se vad som han medverkat till i Gaza.
Slutligen består grundproblemet i – oavsett av Falk kunde ha förutsett – att Israel vägrar en FN-representant inresa.


Norell fortsätter:" Rapporten om Gaza skrevs alltså utan att rapportören satt sin fot där. Ett problematiskt förhållningssätt, speciellt när det gäller så allvarliga saker som anklagelser om brott mot krigets lagar och brott mot de mänskliga rättigheterna”

Förvisso, men om man påminner sig om händelserna våren 2002, och det israeliska anfallet mot Västbanken (Operation Defensive Shield) – så är situationen knappast unik.
FN:s Mellanösternsändebud, Terje Roed-Larsen, höll på att kastats ut ur Israel, FN:s undersökningsteam vägrades tillträde till Jenin – FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan skrev slutligen en rapport - utan att varit på plats- som nu i efterhand, bland annat, citeras på israeliska utrikesdepartementets hemsida som ett bevis på israeliska militären inte begick en "massaker" i Jenin!


När så Norell avslutningsvis- efter att ha lagt all energi på att misskreditera och delegitimera allt vad Falk är och gör - kommer den i det närmaste osannolika kommentaren att Falk ändå har ett "patos för humanitär rätt" och har "ett äkta engagemang för palestinierna"?!?
Hur i hela friden vet Norell det? Och hur i hela världen kan han dra dom slutsatserna med sin artikel som grund – där just motsatsen poängteras?

Eller detta:
"I stället blir rapporten ännu ett vapen för det redan så anti-israeliska FN och i synnerhet dess Råd för Mänskliga Rättigheter att använda för att isolera Israel ännu mer. Det kommer utan tvekan att göra vettiga undersökningar ännu svårare och man kan konstatera att med sådana vänner behöver palestinierna egentligen inga fiender"
Jaha – men om nu Falk borde kunnat förutse problem, då borde man även kunna förutse att Israels vägran att medverka i rapporten - kommer att vändas mot Israel – och då är väl fortfarande grundproblemet Israels agerande ...

Nä, Norell övertygar inte.

Mer Pippi i Mellanöstern!

Så kan man för en gångs skull läsa glädjande nyheter - Astrid Lindgrens pris går i år till palestinsk organisation –Tamer Institute, i konkurrens med 153 andra organisationer
Extra roligt är det att det är en organisation som bedrivit verksamhet i över 20 år och att verksamheten knappast kan betraktas som speciellt spektakulär eller sensationslysten.

Lite kul att se att Girlpower existerade genom svenska Pippi Långstrump långt innan Spicegirls introducerade begreppet.

En annan typ av girlpower är systrarna Jackie Wartanian och Lara Teperdjian från Förenande arabemiraten, som 2004 grundade en rock/metall festival i Dubai - Desert Rock!

Kobra på SVT har ett ett reportage om Festivalen beskrivs av musikbibeln Kerrang i termerna ”the hottest rock festival on the planet”…

Jag säger bara Rock on!

Per Gahrton och antisemitismen

Att Jonathan Leman beklagar sig över att ”rasism mot judar i Sverige inte går att skilja från debatten om Israel-Palestina” är inte speciellt förvånande - dock får man se det som en ödets ironi att man inom styrelsen i Svenska Kommittén Mot Antisemitism sisådär två och ett halvt sekel efter bildandet, anser detta.
(Alternativt får det betraktas som ett uppvaknande, när man har kört all diskussion om antisemitism i Sverig i botten totalt.)

För det var ju faktiskt så att den som stod bakom bildandet av SKMA 1983, var förmodligen Sveriges genom tiderna störste och mest enögde Israelapologet – Per Ahlmark.

Sedan bildandet har SKMA på olika sätt försökt just blanda ihop kritik av Israel och antisemitism. Henrik Bachner har blivit professor genom att leta "dold" antisemitism ibland israelkritiker - men har blankt ignorerat den antisemitism som grasserar hos öppet nazistiska grupper. Naturligtvis blir då diskursen väldigt märklig.

Att Jonathan Leman återigen kommer dragandes med Radio Islam är ändå anmärkningsvärt då hela historien är tämligen marginell, och utspelade sig under 2 år på sent 1980- tal.
Att Per Gahrton sitter i SVT Debatt och säger att han aldrig stött Radio Islam är förvisso inkorrekt – men samtidigt tog Per Gahrton faktiskt avstånd från Radio Islam för 20 år sedan - och för detta blivit skinnflådd.

Inte heller Henrik Bachner kunde i sin avhandling från 1999 hålla fingrarna i styr, utan drar upp Gahrton & Radio Islam - och ger en felaktig bild -10 år efter Gahrton tagit avstånd.

Det som är särskilt allvarligt med Lemans tilltag är att han är fullt medveten om att ger en felaktig bild, då jag påpekade detta för honom så sent som i november 2008 – då Gahrton - och naturligtvis Radio Islam - dök upp
Är det stört omöjligt att nämna Per Gahrton på ett korrekt sätt?

En talande detalj är inkonsekvensen i behandlingen av folk. Även Jan Guillou medverkade i Radio Islam – tog avstånd – fick en förbannad Rami på halsen, men om detta nämns inte ett knyst i Bachners avhandling, eller från Lemans håll.
Om nu Gahrtons förseelse anses vara så allvarlig att han måste få detta påtalat i decennier – borde man inte i sådana fall gjort likadant med Guillou?


När Leman ondgör sig över att man från Palestinagrupperna påtalar den faktiska existensen av en Israellobby i Sverige – vad dyker då upp?……
jo, Radio Islam … Surprise!
Då är artikeln minsann snarlik ”Radio Islams notoriska förteckningar av judiska och påstått judiska personer”
Förutom att Leman själv i högsta grad är delaktig i opinionsbildningen är hans påstående inget annat än ett klumpigt försök till smutskastning - dessutom grundlöst trams – ingen benämns överhuvudtaget som jude i artikeln.

Och om det är fel att nämna en handfull personer öppet aktiva i Isarelvänliga grupperingar, hur ska man i sådana fall se på Lemans store förebild och idol- Henrik Bachners, vars avhandling där, han via klipp och klistra, inte drar sig för regelrätta karaktärsmord?


Med tanke på den hysteri som rådde bland isralvänner och ”antisemitjägare” runt demonstrationerna till stöd för Gazas befolkning, eller Davis Cup i Malmö, eller för all del Lemans egna sammanblandning av antisemitism och israelkritik i pekoralet om PSG, så är det bara löjligt av Leman inte låtsas som om det inte finns en högst politisk sida av detta.
Frontlinjen går ganska exakt mellan partiblocken i Sverige, och så länge som "högern" anser att "vänstern" som ska sopa framför sin dörr, men inte själva förmår ett uns av självsanering - så lär inte några förbättringar ske.

Samtidigt som Leman inte har några som helst problem att kräva avståndstagande ifrån Palestinagrupperna och Lars Ohly – så visar hans hantering av den ”extremistiske” Per Gahrton att det i realiteten ändå inte spelar någon som helst roll om man tar avstånd – man kommer ändå få det vänt mot sig.

Och just där i ligger problemet – så länge SKMA och Jonathan Leman inte vill diskutera vad folk faktiskt anser, utan hellre målar nidbilder och ägnar sig åt smutskastning – hur ska man då kunna diskutera antisemitism på ett seriöst sätt?

Dubbelfel i Malmö

Så kan man konstatera att så polariserad och onyanserad som debatten rörande Israel och palestinierna är, får man nog gå tillbaka till våren 2002 då, Ariel Sharon valde att lägga den Arafat-ledda palestinska myndigheten i grus och ruiner på hela Västbanken.

Tennis är en koncentrationsport som faktiskt kräver tystnad, störande element på läktarna kan lätt sabotera - men det tycks ju ingen ha tänkt på.
Det är inte så lätt med att få till säkerhet och ordning i Tennishallen i Malmö, man hade fått börja med metalldetektorer och visitation vid insläpp, staket/galler runt planen och dessutom ett rejält gäng poliser/vakter som hindrar att någon klättrar över och springer in på planen.

Detta hade inte på något sätt hindrat folk att ta upp talkörer och ropa för att störa tennisspelarna vid kritiska tillfällen. Skulle man då dessutom gått upp med vakter för att avlägsna störande element hade det blivit ännu rörigare och riskerat rycka sönder matcherna totalt, då proceduren förmodligen hade fått upprepas X antal gånger varje match.
Nej, tomma läktare var ett klokt och bra beslut - sportsligt sett.


Men denna insikt existerar inte hos israelvännerna modell liberaler/konservativa, istället står man på kö för att ta ära och heder av Ilmar Reepalu, som beskrivs som i bästa fall populistisk ryggradslös fegis i sämsta judehatande antisemit. Man får i mångt och mycket betrakta tonfall och röstläge som i det närmaste hysteriskt.

Repalus beslutet är politiskt och har inte ett dugg med säkerhet att göra, heter det. Right.
Man kan ju bara notera att under de år som den israeliska muren byggts ute på Västbanken, så har vi som stöder mänskliga rättigheter samt palestiniernas rätt till frihet och egen stat, påpekat att murens placering till absolut största del inte styrs av säkerhetsaspekter utan politiska kalkyler. Många Israelvänner hävdar motsatsen.

Men i Malmö så tycks man istället ha vänt på steken, nu är det istället inte tal om att det kan föreligga någon säkerhetsrisk eller problem i samband med tennisen, utan beslutet är helt och hållet politiskt.


En annan intressant aspekt är att det alltid är fel att i samband med Israels behandling av palestinierna, påpeka judars behandling under 30-40 tal i Europa. Det är fel fel fel och får absolut inte ske – heter det.

Men när det gäller beslut rörande en tennismatch, då är det bara såååå rätt.
Judenrein gastar Johan Ingerö, inte bara en gång utan två, ifall någon skulle ha missat poängen, han har även uppfunnit begreppet "Tennispogromer".

PR-konsulten !! Fredrik Sieradzki har på lekstugan Newsmill en artikel Snart omöjligt att vara jude i Malmö med sedvanlig 30- 40 -tals analogi, en annan artikel om Malmö på Newsmill illustreras med en bild på Neville Chamberlain?!?


Lasse Fürt som lämnade Sverige för nästan 40 år sedan och bor i en bosättning på ockuperade Västbanken, beskriver Malmö som nazisternas Tyskland!?!
Mig veterligen så har vi i Sverige inga Nürnberglagar, men i en stat strax väster om Västbanken drabbar däremot äktenskapslagar vissa…


Även SKMA associerade Kristian Gerner har en artikel på Newsmill som är i det närmaste hysterisk - Värsta krisen för judar i Sverige sedan andra världskriget. Vi snackar alltså fortfarande om en tennis, alltså..


Något som både Gerner och Fürt reagerat på är en snyftartikel i Svd om en viss Barbro Posner, som presenteras som "otrygg judinna i Malmö".
Dock är inte Posner mindre otrygg än att hon är israelaktivist och är ute och stöd-demonstrera för fortsatta Israeliska bombningar av Gaza (”manifestation till stöd för Israel”), eller riva ner ”Stoppa matchen”- affischer.
Märkligt nog ställer både Posner och Sieradzki upp med både namn och bild – man får väl anta att hotet är överhängande…

Dagens absoluta bottenapp stod Fredrik Malm för när han på ett oerhört korkat sätt försöker klumpa ihop socialdemokrater med nazister.
Om inte Malm har något bättre för sig än sånt barnsligt trams, så kan han lika gärna vara tyst.


Och efter dagens matcher så står det 1-1, det israeliska laget avslutade med att man skämde ut sig genom att inte klara av att uppföra sig sportsligt i gentlemannasporten Tennis.
Inget nytt under solen således.