Gunnar Hökmark suddar dåligt

"Ett förstört samhälle kommer ta tid att bygga upp
Decennier av israelisk ockupation har förstört det palestinska samhället. Kvar är de gemenskaper som människor höll sig till under ockupationen, klanerna och de religiösa grupperingarna som kunde överleva. Efter ockupationens slut börjar en ny. Den kommer att vara svår och den är oviss. Det kan vara värt komma ihåg den insikt om ockupationens mentalitet och konsekvenser som vi har sett de senaste dagarna. Många kommer nämligen i kommande tider av osäkerhet hävda det var bättre förr.

Så länge människor bara nöjde sig med att vara ockuperade och accepterade eländet så hade de det bättre än när de gjorde slut på ockupationen, kommer de säga. Men vad de förtränger är mer än 40 års ockupation har förstört landet, utplånat normala samhällsstrukturer och skapat ett samhälle präglat av ockupationens brutalitet. Det är arvet av ockupationen vi kommer se samtidigt med något nytt förhoppningsvis växer fram.

Det kommer kräva både öppenhet och krav från demokratiska samhällen och det kommer inte ens när det går som bäst gå fort. Men det är likväl en väg bort från den gamla ockupationens logik. De som tror på demokrati bör inte hävda folket bör vara tacksamma för det som var eller längta tillbaka.
Men vi kommer få se och höra dem som säger så, som så många gånger tidigare. Som tågen gick i, eller barnomsorgen bättre eller sjukvården. Aldrig sant men alltid en del i den gamla ockupantens propaganda som återanvänds av dem som i friheten ser ett hot."

Så här skrev alltså Gunnar Hökmark den 1 september 2011.
Man blir förvånad hur klarsynt Hökmark kan vara inför de problem som ockupationen medfört och de som väntar det palestinska statsbyggandet.

Nu var det förstås så att den befolkning Hökmark egentligen beskrev var libyerna, det enda jag har gjort är att byta ut orden ”libyer” ”förtryck” ”diktatur” mot ”palestinier” ”ockuperad”, ”ockupant”.

Uppenbarligen drabbades Gunnar Hökmark av eftertankens bleka krankhet - därför valde han att radera sin text.
Han insåg förmodligen att texten precis lika gärna kunde ha lästs i en palestinsk kontext inför förestående FN-omröstning, och då blivit en svidande uppgörelse med Hökmarks egna position i frågan.

Agerandet är symptomatiskt för våra liberala Israelvänner – frihet och mänskliga rättigheter är viktigt för alla – utom palestinierna.
Stödet till Israel har gjort att man totalt tappar bort sin moraliska kompass - och då tvingas man sudda...

Kille med koll

Jag anser att Sverige borde ha en mer balanserad hållning i Mellanösternkonflikten och verka för en tvåstatslösning och en fredsuppgörelse

Fredrik Malm har sedan länge försökt ta upp Per Ahlmarks fallna mantel när det gäller att vara den ledande ”Israelvännen” i kategorin enögda Folkpartister.
Att just han beklagar sig över ”obalanserad hållning” är inget annat än stor humor.

Mig veterligen så har Sverige inte övergivet tvåstatslinjen, så det var en fullständigt vidöppen dörr Malm försöker slå in.

Generande visionslösa Folkpartister

Man kan nog misstänka att det krävts åtskilliga timmar och vägande av ord på guldvåg innan artikeln var klar – men resultatet skulle nog ändå få de flesta Mellanöstern-kännare och analytiker att skratta lite överseende. För artikeln är verkligen rent usel, och i många stycken rent världsfrånvänd.

Som någon kanske minns så fick dåvarande premiärministern i Israel, krigsförbrytaren Ariel Sharon den amerikanska fredsplanen ”Vägkartan” (The Roadmap) på halsen, 2002.
Inför världsopinionen tvingades Sharon till smärre justeringar av sina välkända åsikter.
Han gick från ett kategoriskt ”Nej”, till att istället säga sig acceptera en Palestinsk stat - dock på villkor och premisser som i praktiken gjorde den omöjlig.
Gärna stat- men inte nu, var budskapet.

När Folkpartisterna Jan Björklund och Birgitta Ohlsson skriver i Expressen kör man samma resonemang; visst vi är för bildandet av en Palestinsk stat – när Israel önskar så.
Hela debattartikeln är i praktiken ett enda långt angrepp på att palestinierna tar saken i egna händer, och vänder sig till världssamfundet för en politisk lösning.

Trots fagert tal om att Folkpartiet var ”först att förespråka tvåstatslösningen” (1969) och att man lärt sig att det finns ”inga enkla lösningar i konflikten” döljs inte det faktum att Folkpartiet modell 2011 inte har några lösningar alls att erbjuda.
Har man bott i en garderob de senaste 42 åren?


Artikelns resonemang om att ett erkännande i FN skulle vara en ”genväg” och inte per automatik ger en fungerande palestinsk stat, är så naivt att man blir rent häpen.
Tror Björklund – Ohlsson inte att palestiniernas president Mohammed Abbas och premiärminister Salam Fayyad är mer än väl medvetna om detta faktum?

Utöver kritik av denna ”ensidighet” och kommentarer om att ”överreagera”, så lyser den givna följdfrågan om FN med sin frånvaro; Varför går Palestinierna till FN överhuvudtaget?

Ett faktum som Björklund – Ohlsson inte vill låtsas om, är att det existerar ingen reell ”fredsprocess”. Den ”Osloprocess” man refererar till är stendöd.
Begravd under otaliga israeliska bosättningar, vars faktiska olaglighet folkpartisterna inte ens förmår sätta på pränt i Expressen!

Det är över 10 år sedan Palestinier och Israel förhandlade seriöst.
Osloavtalet är inte ett ”incitament” för Israel att fortsätta förhandlingarna som Björklund – Ohlsson hävdar – utan tvärtom ett incitament för att inte förhandla, eftersom det oåterkalleligt kommer att skapa en palestinsk stat!
Detta eftersom Israel idag främst leds av Likud, och andra regeringar ständigt varit beroende av koalitioner bestående av judiska nationalister och religiösa partier, som inte erkänner existensen eller skapandet av en palestinsk stat.
Det är därför Palestinierna går till FN.

Utöver en remarkabel enögdhet till förmån för Israel och dess folkrättsbrott, så saknas i debattartikeln - visionerna.
Vad vill Folkpartiet rent konkret göra för att en tvåstatslösning baserat på förhandlingar som man så passionerat argumenterar för, och säger sig stödja sedan 42 år tillbaka, ska gå i lås?
Den generande enkla frågan tar märkligt nog varken artikeln upp, eller ger en enda ledtråd till.

Däremot verkar Jan Björklund och Birgitta Ohlsson vara måna om att även fortsättningsvis kunna springa på cocktailpartyn på israeliska ambassaden.