Ny Mellanösternpolitik, igen
Så har multimiljonären Robert Weil, ägare av investmentbolaget Proventus och rankad som en av Sveriges 50 mest inflytande personer av tidningen Affärsvärlden 2006 tagit till orda.
När en sådan celeber dignitet tar bladet från munnen så är naturligtvis förväntningarna tämligen höga, men debattartikeln är tyvärr anmärkningsvärt usel.
Weil uppträder som pompös judisk kosmopolit med hemvist i Sverige, USA & Israel, utifrån detta kommer han med svepande anklagelser om "politisk flathet, handlingsförlamning och naivitet" som råder i det lilla landet Sverige. Det är näppeligen ett sätt att imponera på, men det är ett alldeles utmärkt mått på var Världsmedborgare Weil själv befinner sig åsiktsmässigt.
Robert Weil har uppenbarligen sina kvalitéer som riskkapitalist, men för att vara en person "som levt med Mellanösternkonflikten under hela sitt liv", är hans försök till beskrivning av Mellanöstern och dess problematik i det närmaste generande i sin ytlighet och brist på analys.
Istället så upprepas de vanligaste vinklingarna rörande staten Israel och dess krig mot Libanon & palestinierna, med tillhörande önskelista om vad som borde ske.
Att konfliktens kärna skulle ligga i brist på "politisk och kulturell frihet och mänskliga rättigheter för människorna i de arabiska diktaturstaterna", som Weil påstår, är rent nonsens.
Israel är inte avskytt och hatat bland araber för att man är en demokrati, utan för att man i egenskap av brutal och hänsynslös ockupationsmakt, bryter mot de absolut grundläggande mänskliga rättigheterna för palestinierna.
Konfliktens kärna består i att man på ett område där en överväldigande arabisk majoritet levde, 1948 skapade en judisk stat genom terror och etnisk rensning.
Situationen blev inte bättre när Israel 1967 anföll sina grannar, och sedan i strid med internationell rätt, försöker med näbbar och klor hålla sig fast vid de återstående områdena som man inte tog med våld 1948.
Att inte Weil skulle känna till detta är fullständigt uteslutet.
Däremot så tycks inte tanken slagit Weil att det land i Mellanöstern som har största möjligheten att skapa fred, är staten Israel, men det är något man mer än väl har aktat sig för under det senaste halvseklet. Sedan Egypten blev en amerikansk allierad, och skrev fredsavtal i Camp David 1978, så odlar Israel omsorgsfullt varje möjlighet till konflikt.
Den högljudde president Mahmoud Ahmadinejad i Iran, måste ha dykt upp som en skänk från ovan, när Saddam Hussein hade lagt massförstörelsevapnen på hyllan, och palestinierna svälts i Gazaremsan eller i sina ghetton på Västbanken, effektivt kringskurna av israelisk bosättare, deras vägar och israeliska armén, samt den groteska muren.
Jag vet inte vad Weil har för syn på demokrati och hur demokratier förväntas uppträda, men utsagor av typen "Israel är en effektiv och mogen demokrati" är ett påstående som våran anti-semit doktor Henrik Bachner, inte ens skriver under på.[1]
Den svenska givarkonferensen för Libanon är det senaste den svenska israellobbyn förfasar sig över. Libanon lovades åtskilligt med pengar för att bygga upp landet efter den israeliska bombterrorn, men Israel fick inget bidrag, vilket i sig inte är speciellt konstigt.
Påståendet att Hizbollah skulle vara främmande fågel i Libanon, som bygger bo "i civila områden" är ingen annat än trams och svammel. Hizbollah är demokratiskt representerade i parlamentet, invalda av libanesiska shiamuslimer.
Vidare, att Hizbollah skulle gömma sig bland civila, är en välkänd isrelisk propagandaklassiker av typen ”blaming the victim”, som i åratal har applicerats för att bagatellisera och bortförklara att oskyldiga civila drabbas av rättsvidrigt israeliskt övervåld.
Människorättsorganisationen Human Rights Watch, som även kritiserade Hizbollah, har gjort en studie.
Korta verisionen finns här ,där HRW konstaterar att:
"...in none of the cases of civilian deaths documented in the report is there evidence to suggest that Hezbollah was operating in or around the area during or prior to the attack."
"In the many cases of civilian deaths examined by Human Rights Watch, the location of Hezbollah troops and arms had nothing to do with the deaths because there was no Hezbollah around."
När Robert Weil ondgör sig över hur den svaga demokratin i Libanon tillåts att bli påverkad av andra stater, borde han snarare reflektera över hur begåvat det egentligen var av regeringen Olmert i Israel att förorsaka denna totalt oproportionerliga förödelse av Libanons infrastruktur. Det är ju faktiskt detta som är orsaken till att det överhuvutaget behövs en Givarkonferensen.
Iran insåg den uppkomna möjligheten och öppnade glatt plånboken och kunde med ett raskt fotarbete öka Hizbollahs popularitet, på bekostnad av Bushadministrationen, vars blockerande av eldupphör redan gjort dom oerhört impopulära.
Detta var återigen ett scenario som Bushadministrationen, föga förvånande, helt negligerat och man fann sig återigen sidsteppade rörande utvecklingen i Mellanöstern. Detta noterades här, här & här
Det finns även andra som har reagerat på de märkliga artiklar som publicerats rörande Givarkonferensen.
[1] Henrik Bachner "Återkomsten-Svensk antisemitism i Sverge efter 1945",
sid 171